About / Advertise
Den radikala ökningen av mobiltelefoni i Afrika har fört med sig mycket gott men bara i begränsad utsträckning påverkat kontinentens tillväxt. Brist på el, vatten och vägar är alltjämt stora hinder påpekar två forskare.
– Det är jättebra för en bonde att få reda på priset på bönor på marknaden. Men om det inte finns någon väg som bonden kan transportera bönorna till marknaden på så hjälper faktiskt inte informationen. Mobiltelefoner kan inte ersätta annan utveckling, som vägar och rinnande vatten.Det säger ekonomiforskaren Isaac Mbiti till nyhetsbrevet Cellular News. Han har tillsammans med sin kollega Jenny Aker har studerat mobiltelefonins påverkan på den ekonomiska utvecklingen i Afrika. På tio år har antalet abonnemang där ökat från 16 miljoner till 376 miljoner, och andelen invånare med tillgång till mobil har ökat från 10 procent till 60 procent.
Detta har förvisso fört med sig mycket gott, konstaterar Mbiti och Aker. Bönder kan jämföra priser på marknader, fiskare kan hitta kunder för en större del av sin fångst, hälsovårdsarbetare kan samla in data och påminna Aidspatienter att ta sin medicin, familjer kan hålla kontakt och återförenas efter katastrofer och flera nya jobb har skapats i verkstäder för att reparera och ladda mobiltelefonerna. Ökad läskunnighet – för att kunna sända och ta emot SMS – är också en positiv konsekvens.
Men de entusiaster som hoppats att mobiltelefonin skulle lyfta hela Afrika ur sin ekonomiska misär har ännu inte fått rätt. Enligt Mbiti och Aker har påverkan mer varit av mikroekonomisk än makroekonomisk natur. Och mobiltelefonin kan inte av egen kraft driva den ekonomiska utvecklingen, säger de. För det krävs bättre infrastruktur, bättre regelverk och mer utbildning.
Söder om Sahara är bara 29 procent av alla vägar asfalterade, och bara en fjärdedel av befolkningen har tillgång till elektricitet. Och tjänster som har potential att driva den ekonomiska utvecklingen, som mobila banktjänster och telemedicin, får sällan adekvat stöd av myndigheterna.
Dessutom är afrikansk mobiltelefoni ofta dyr. Delvis beror det på att driften är kostsam - ett exempel är Nigeria där större delen av landets 3 600 basstationer måste drivas med generatorer som tillsammans gör av med 450 liter diesel per sekund.
I de fattigaste länderna är inkomsterna också så låga att bara några enstaka procent av befolkningen har råd med mobiltelefoni. I Niger kan ett samtal kosta drygt 3 kronor i minuten vilket är nära 40 procent av hushållsinkomsten, och den billigaste mobilen kostar lika mycket som maten för en familj under en vecka. Forskarna konstaterar att 120 miljoner afrikaner alltjämt lever på mindre än fyra kronor om dagen.
– Det krävs mer forskning för att kunna svara på om mobiltelefonin faktiskt driver på ökningen av bruttonationalprodukten, hur många nya jobb utvecklingen verkligen skapat och om välståndet faktiskt ökat, säger forskarna till Cellular News.
