About / Advertise
Det finns en tredje typ av supraledare som skiljer sig från alla tidigare upptäckta. Det har en forskargrupp KTH under ledning av Egor Babaev visat.
Supraledare har hittills delats in i två klasser, typ I och typ II, utifrån deras magnetiska egenskaper. Men Egor Babaev, biträdande professor i statistisk fysik på KTH, har tillsammans med sina kollegor påvisat att det finns en tredje klass, kallad Typ 1,5. – Denna upptäckt har stor betydelse för en rad tekniska tillämpningar, säger Babaev i ett pressmeddelande och nämner magnetkameror för sjukvården och kraftledningar som leder ström utan värmeförluster.
Supraledare typ I, som upptäcktes redan 1911, tränger ut svagare magnetfält medan starkare magnetfält ger upphov till makroskopiska regioner där materialet inte längre är supraledande. Runt dessa regioner flödar strömmar av supraledande elektroner.
Supraledare typ II förutsågs på 1950-talet av ryssen Alexey Abrikosov. När de utsätts för magnetfält bildas små kvantvirvlar av elektroner. Abrikosov föreslog utifrån sina observationer ett nytt fysikaliskt tillstånd, hexagonala kristaller av kvantvirvlar, något som idag är känt som Abrikosov-gitter där virvlarna är jämnt utspridda i supraledaren. För sina upptäckter belönades Abrikosov med nobelpriset i fysik 2003, tillsammans med Vitaly Ginsburg.
Men enligt Egor Babaev finns alltså en tredje typ. Hypotesen, som han framförde under åren 2003-2005, går ut på att kvantvirvlarna skulle bilda kluster istället för gitter. Och att så är fallet, samt att interaktionen mellan kvantvirvlarna inte är parvis, har nu Babaev visat med hjälp av storskaliga datorsimuleringar på KTH.
– Det innebär att interaktionsenergin inte bara är summan av interaktionerna mellan par av virvlar, som man tidigare trott. Istället uppvisar virvlarna i många fall mycket komplicerade interaktioner, förklarar han i pressmeddelandet.
Resultatet har publicerats i tidskriften Physical Review (länk). En animation som visar några av simuleringarna finns här (länk).
