KTH-elektronik i Nasa-satellit
Ingenjörerna på enheten för rymd- och plasmafysik vid KTH pustar ut efter att ha levererat de instrument som ska användas för att förstå hur solstormar, norrsken och andra fenomen fungerar.– Den processen driver fenomen som norrsken och tros även ligga bakom soleruptioner och många astrofysikaliska fenomen, säger Göran Marklund, professor i rymd- och plasmafysik på KTH, i ett pressmeddelande.
KTH:s bidrag till Nasa-projektet är de mätsonder som sitter längst ut på 60 meter långa trådbommar, fyra på varje satellit. Spänningen mäts mellan motstående sonder, i tre mot varandra vinkelräta sondpar, vilket ger det elektriska fältet.
KTH har i samarbete med Institutet för rymdfysik i Uppsala och universitetet i Uleåborg har dels tagit fram en ny mekanism för att fälla ut de långa trådbommarna, dels utvecklat elektroniken i själva mätsonderna.
– Vårt största bidrag har varit att designa all elektronik till elfältsexperimentet och kraftförsörjningen av andra vetenskapliga instrument, säger Göran Marklund.
Han uppskattar själva ingenjörsarbetet med mekaniken och elektroniken till cirka tio manår. När väl satelliterna är uppe och mätdata ska analyseras kommer den svenska forskningsinsatsen att ta minst lika mycket tid i anspråk.
Syftet med mätningarna är hitta metoder att skydda satelliter, kraftnät, gps-navigering och radiovågor från att påverkas av solstormar och rymdoväder.