Kemi: hårdare regler för mjukgörare
Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen tittat på användningen av misstänkt fortplantningsstörande eller hormonstörande ftalater och kommit fram till att de åtgärder som är på gång i EU:s så kallade tillståndsbilaga inte kommer att räcka. Tillsynen över företagen måste skärpas i alla EU:s medlemsstater anser myndigheten.På den resterande världsmarknaden är det i stället DEHP som dominerar med nästan 50 procent av marknaden, medan andelen högmolekylära ftalater och icke-ftalater är ungefär lika stora, skriver Kemi.
Många ftalater är klassificerade som fortplantningsstörande och tretton ftalater finns upptagna på kandidatförteckningen i Reach. Fyra av dessa (DEHP, DBP, BBP och DIBP) finns dessutom på tillståndsbilagan (bilaga XIV, Reach). Utöver dessa fyra ftalater är det bara DIPP av ftalaterna på kandidatförteckningen som har registrerad användning i EU.
Enligt Kemi finns det i många fall bättre alternativ som dessutom är överkomliga i pris.
Inom elektronikområdet används ftalater främst i isoleringen till elektriska kablar och ledningar. Det handlar om mjukgjord PVC som används i cirka 25 procent av alla kablar och ledningar för elektriska ändamål som tillverkas i Europa.
I Sverige finns det sex större tillverkare av kabel, enligt Kemi. En del av dem gör egna PVC-sammansättningar och använder ftalater som inte finns med på kandidatförteckningen.
Ungefär 50 procent av kablarna är PVC-kablar och den andra hälften är halogenfria (det vill säga fria från PVC). Övergången går dock långsamt trots att prisbilden uppges vara likvärdig.
Enligt Kemi används cirka 20 000 ton PVC-kabel i den svenska kabelindustrin. I en kabel är cirka 50 viktprocent plast.
Hela utredningen finns här (länk).