FORSKNING:

Robotar kan behöva ta ögonkontakt

Forskare från KTH får fem miljoner från Vetenskapsrådet för att utforska hur människor kastar blickar på varandra under samtal. De tror resultaten kan komma till nytta i interaktionen med robotar.

När i ett mänskligt samtal uppstår ögonkontakt? Hur vanligt förekommande är den? Det låter som lämpliga frågeställningar för en språkvetare, etnolog eller en psykolog, men de kommer från en teknikforskare, Jens Edlund på avdelningen Tal, musik och hörsel på KTH.

Jens Edlund

– Människan försöker alltid upprätta ögonkontakt vid samtal, och ögonkontakt anses ha stor betydelse för mänsklig kommunikation, berättar Jens Edlund.

Teknikforskare har börjat ställa frågor som handlar om mänskliga beteenden och kommunikationsmönster, ämnen som tidigare varit humanvetenskapligt territorium. Orsaken är det växande intresset för smartare interaktion mellan människor och datorsystem.

Forskningsprojektet heter "Ögonkontakt i samtal" och är främst grundforskning. Man vill studera hur upprättande och brytande av ögonkontakt sker i samband med olika händelser i samtal. Var tidsmässigt i samtalet förekommer ögonkontakt? Hur vanlig är den?

VI SAMTALAR INTE
BARA MED RÖSTEN
Under samtal upprättar och bryter vi omväxlande ögonkontakt med våra samtalspartner. Vi söker till exempel varandras blick när vi vill få ordet eller när vi vill ha bekräftelse på något vi sagt.

Ögonkontakt föregår bland annat turskiften – när ordet går över till någon annan.

Man möter också någon eller några andras blick för att se om de fortfarande hänger med i samtalet. Man kan se om de ser förbryllade ut, eller om de har förstått.

Det är ovanligt att man tilltalar någon med förnamn. I stället tittar man personen i ögonen och pratar.

– Om en grupp om fem människor befinner sig i ett rum, och du tittar på en person och tilltalar den, förstår alla fem i rummet vem du talar med. Faktum är att direkt ögonkontakt inte behövs, vårt periferiseende räcker långt, säger Jens Edlund.

KÄLLA: KTH

Eftersom det idag inte finns några tillgängliga databaser med information om blickrörelser i spontana samtal, blir de data som samlas in en unik resurs för framtida forskning.

Man hoppas också flytta fram det aktuella forskningsläget inom talteknologi och bidra till utvecklingen av mer människolika artificiella samtalspartner, som robotar.

– För tio år sedan bodde robotarna främst i industrin och hanterades av proffs. De var starka, dumma och livsfarliga. År 2015 är läget annorlunda. Det finns en stor mängd robotar bland folk idag. De förstår inte människor, och människor förstår inte robotarna.

Kunskaperna ska kunna tillämpas på robotar i spel eller inom vården. Robotar och ”social robotik” är ett stort område som också företag som ABB och Ericsson är mycket intresserade av.

Kan forskarna studera och förstå blickbeteendet kan denna kunskap sedan överföras på robotar, och göra roboten mer social och kommunikationsduglig.

– Vi ska inte behöva rätta oss efter robotarna. De måste förstå oss människor.

Forskarna ska studera en grupp människor som kallpratar – samtalet ska kunna se ut lite hur som helst.

Inom Jens Edlunds forskningsprogram har det hittills gjorts få studier runt just ögonkontakt. Man har begränsat sig till att lyssna på vad som sägs med rösten, och resultaten har varit tillämpbara främst när de samtalande inte ser varandra, till exempel vid telefonering.

Det har också handlat om studier av ganska formell kommunikation, till exempel bokning av flygbiljetter. Man har också främst studerat samtal mellan två personer, medan Jens Edlund även kommer att titta på grupper.

Språkforskare som mätt blickkontakt har förr varit hänvisade till otympliga hjälmar. Idag finns smidigare verktyg, som svenska Tobiis blickföljande glasögon, som kommer att tas i bruk i projektet.