About / Advertise
Trots en tydlig genomgång av bilens begränsningar körde 28 procent av förarna in i ett enkelt hinder när den självkörande bilen plötsligt släppte kontrollen. Forskare på Volvo tror att det behövs nya sätt att utbilda förarna.
Efter 106 experiment på Volvos testbana erkänner forskare på Volvo Cars att de inte lyckades hitta en tillfredsställande lösning för att lära förare hantera den typ av självkörning där förare och bil delar på ansvaret – bilen styr sig själv, men föraren måste hela tiden vara beredd att ingripa.
Volvo och flera andra biltillverkare erbjuder självkörning av detta slag idag. Det kallas SAE2.
Det finns flera problem med SAE2, men forskarna var intresserade av den specifika utmaningen att få föraren att förstå när hens insats verkligen behövs.
Förarna som körde in i soppåsen eller bil-atrappen som plötsligt dök upp på vägbanan, försvarade sig typiskt med att de trodde att bilen skulle reda ut situationen på egen hand. När de insåg sitt misstag var det försent.
Forskarna jämför med bollen som landar mellan lagkamraterna i en dubbelmatch – båda väntar sig att den andra ska ta den.
För att få jämförelsematerial utformade forskarna olika experimenttyper. De varierade nivån på utbildning och nivån på övervakning av att föraren verkligen fullgjorde sitt jobb som övervakare, det vill säga höll händerna på ratten och ögonen på vägen.
Övervakningen och utbildningen gjorde skillnad. Utan utbildning och övervakning var det faktiskt en av förarna som till och med somnade bakom ratten på testbanen.
Med utbildning och förarövervakning höjdes förarnas beredskap med mått som forskarna använde. Exempelvis minskade antalet sekunder i sträck som förarens blick försvann någon annanstans.
Men även under de bästa förutsättningarna i utbildning och övervakning, körde 28 procent av förarna på hindret. Det visar enligt forskarna att pedagogiken behöver förbättras ännu mer.
Det finns en känd paradox som säger att ju bättre bilen blir på att köra sig själv, desto sämre blir föraren på att övervaka. Paradoxen kallas ”irony of automation” och har studerats även inom till exempel processautomation och autopiloter.
I en experimentvariant utnyttjade forskarna denna paradox genom att invagga förarna i en falsk säkerhet: de fick 30 minuters felfri körning. I en annan variant fick de efter halva tiden en liten förvarning om att systemet inte var fulkomligt genom att bilen gled ur körfältet under en tid.
Enligt forskarna visar experimentet att det är avgörande att föraren verkligen förstår att den behöver ingripa. Det är inte tillräckligt att bara ha ögonen på vägen och händerna på ratten.
De konstaterar att det är en ännu olöst utmaning att låta en människa sitta utanför en kontrolloop under en lång tid och sedan plötsligt förväntas vara redo att rycka in och lösa problem.
Forskarna pekar ut ett antal idéer till hur utmaningen skulle kunna adresseras. Du kan läsa hela deras artikel här (länk).
Forskarna reserverar sig för att deras experiment – och många studier av liknande slag – är kontrollerade experiment och att deltagarna är medvetna om att de inte är utsatta för verkliga risker.
Det är omöjligt att säga hur utfallet skulle bli i verkligheten. Den skillnaden är ett ämne som trafikforskningen skulle behöva adressera mer.
Forskarna på Volvo Cars har fått sin studie publicerad i den beteendevetenskapliga tidskriften Human Factors – ”den mänskliga faktorn”.
