About / Advertise
Den svenska miljökonsulten IVL reviderar sin omstridda batterirapport från 2017. Litiumjonbatterier kan tillverkas betydligt miljövänligare än IVL hävdade då.
En rapport som IVL presenterade år 2017 fick ett stort genomslag i den svenska klimatdebatten. Rapporten fick tillverkningen av litiumjonbatterier att framstå som en miljöbov. Föreställningen att elbilar var ett klimatvänligt alternativ till fossilbilar fick ett hårt slag.
Nu presenterar IVL en revidering av sin rapport som ger en helt annan bild. Batterier kan tillverkas av klimatvänlig elektricitet. Då blir deras CO2-avtryck betydligt mindre. Det är en av de spaningar IVL inkluderar i sin nya kalkyl.
Istället för den gamla rapportens budskap att det kostar 150–200 kg CO2-ekvivalenter att tillverka ett litiumjonbatteripack på 1 kWh, meddelar nu IVL att det räcker med 61–106 kg. Som synes överlappar det gamla och nya intervallet inte ens varandra.
Förklaringen till omsvängningen är att det finns bättre insikter idag om hur batteritillverkning faktiskt går till (och kommer att gå till). En skillnad i bokföring trollar dessutom bort ytterligare 15 kg – klimatkostnaden för återvinning stryks ur kalkylen.
Något som gör stor skillnad i den undre gränsen av skattningen är att IVL den här gången räknar med möjligheten att batterierna kan tillverkas av klimatvänlig elektricitet. Namnet ”Northvolt” förekommer inte i texten, men det är det svenska bolagets planer på batteritillverkning i Skellefteå som öppnat IVL:s ögon för möjligheten. I rapporten finns staplar som visar hur mycket mindre CO2 svensk elektricitet släpper ut jämfört med kinesisk elektricitet.
Slutsummeringen består av två poster: ”Battery materials upstream” och ”Cell production and battery pack assembly” – det vill säga gruvbrytningen och andra poster i anskaffningen av råmaterial ställs mot tillverkningsprocessen i batterifabriken.
I scenariot med en svensk elmix sker i princip samtliga utsläpp i materialanskaffningen – 59 kg CO2-ekvivalenter mot bara 2 kg i själva batterifabriken. För att sänka utsläppskalkylen ännu mer skulle det alltså krävas metoder som leder till mindre utsläpp vid brytning och upparbetning av grundråvaror.
Något som gynnar batteriproduktion även i sämre elmix, är att IVL räknar bort onödigt negativa kalkyler från rapporten år 2017, som data från pilotproduktion där energioptimering inte satt högt på dagordningen.
IVL gör huvudsakligen inga egna kalkyler. Precis som 2017 sammanställer IVL bara andras tekniska rapporter, vetenskapliga artiklar och informationsmaterial. IVL sätter sig som domare över kvaliteten på fakta som andra har producerat, och pusslar sedan samman relevanta och kompatibla data med varandra för att skapa en användbar skattning.
IVL bidrar bara med en av många pusselbitar till frågan om hur klimatvänliga elbilar är. För den som till exempel är intresserad av hur klimatvänlig en specifik elbil är idag jämfört med en specifik fossilbil, krävs fler pusselbitar. IVL:s kalkyl slutar där batteriet är sluttillverkat och tar alltså inte hänsyn till elmix vid laddning, fordonstillverkning, infrastruktur, återvinning, återbruk och så vidare.
Även de källor som IVL refererar till är skattningar. Det finns ingen batteritillverkning i Skellefteå idag, så de mest positiva siffrorna är uppenbarligen hypotetiska. Ingen följer heller ett specifikt batteris tillverkning hela vägen från gruva till färdigt batteripaket och adderar ihop en slutsumma på CO2-utsläpp, utan kalkylerna bygger på kunskap om hur processen fungerar.
Så är siffrorna rätt nu? I alla fall om vi avgränsar oss till batterier som kommer att tillverkas under den närmaste framtiden?
Antagligen inte. Enligt IVL behövs fortfarande bättre dataunderlag framförallt kring råvaruproduktion och övriga batterikomponenter.
Revideringen liksom den ursrungliga rapporten författades på uppdrag av Energimyndigheten.
