Ny arkitektur för ljud och bild

PCI-bussen skyfflar data i 132 Mbit/s mellan persondatorns delar. Och med ett enda gemensamt minne för grafik- och huvudprocessor kan komponentkostnaden pressas.

För att göra om persondatorn till en multimediamaskin måste elektroniken vara både kraftfull och billig.

Det gäller att kunna skicka mycket data snabbt mellan de olika komponenterna. Därför arbetar nästan alla video- och ljudkretsar idag med PCI-bussen. PCI- bussen har funnits länge, men det var först med Pentiumdatorerna som den blev allmänt känd.

PCI står för Peripheral Component Interconnect och är i sin vanligaste variant 32 bitar bred och går i 33 MHz. Eftersom 32 bitar är fyra byte blir topphastigheten på bussen 132 Mbit/s.

Det fiffiga med PCI-bussen är dock att den är oberoende av processorbussen på ett annat sätt än vad tidigare PC-bussar såsom VL-bussen (VESA Local Bus) var. Därmed blir den effektiva medelbandbredden mycket hög, cirka 60 till 80 Mbyte/s.

Men detta räcker inte, så redan idag finns det uppgraderingar av PCI-bussen på gång. En variant dubblar bussfrekvensen till 66 MHz, en annan dubblar bussbredden till 64 bitar.

Andra förslag som existerar är att förbättra PCI-specifikationen genom att utnyttja PCI-protokollets parallellitet bättre eller att ge grafikprocessorn möjlighet att sköta bussen och på så vis kunna koppla bort centralprocessorn helt. Det finns också förslag på att lägga till en separat buss för grafiken.

Spara minne

UMA eller Unified Memory Architecture innebär att man använder samma minne för grafikbearbetningen som för den övriga databehandlingen i datorn, för att på så vis pressa hårdvarukostnaderna.

Minnet i en grafikbuffert är i dag oftast 1 eller 2 Mbyte, vilket räcker alldeles utmärkt i alla tillämpningar, utom de mest avancerade CAD- tillämpningarna och dylikt.

Samtidigt blir minneskretsarna hela tiden allt större. På sikt kan det därför bli rätt dyrt att tillverka små minnen för grafik, därför kan det vara lämplig att avskaffa dem.

Ett plus med UMA-tekniken är att man kan byta skärm utan att behöva byta grafikkort. Grafikbufferten blir dynamiskt konfigurerbar efter skärmens upplösning och antal färger.

Nämnas bör att UMA i sig inte är något nytt. Macintoshdatorerna har haft ett enda minne i flera år och likaså en del arbetsstationer.