Du beskriver för systemet vad du vill att kortet ska göra och specificerar de parametrar som är viktiga för dig. Sedan väljer Cudos verktyg lämpliga komponenter och föreslår upp till tio designer som du kan välja emellan och förfina.
Allt är molnbaserat och kostar inget för användarna.
– En av de mest frustrerande uppgifterna för en konstruktör är att läsa igenom en massa datablad för att kunna jämföra komponenterna, säger Tobias Pohl, som är vd och en av grundarna av tyska Celus.
Han har en bakgrund som mjukvaruutvecklare och tyckte att kretskortskonstruktion borde gå att göra enklare, som vid mjukvaruutveckling där man kan starta på en högre nivå.
– Vi tyckte det var perfekt för automatisering.
Celus lanserade sitt grafiska designverktyg på årets Embedded World och har redan runt 10 000 användare.
– Jag ska titta efter, säger Tobias Pohl när jag frågar om några av dem finns i Sverige.
– Det är åtta.
Företaget ska inte betraktas som en konkurrent till EDA-företag som Cadence, Siemens och Altium eller gratisverktyget KiCad.
– Det finns en lucka i mitten där vi vill positionera oss, mellan komponentföretag och EDA-företag.
Verktygen ligger i molnet så användarna slipper strulet med installationen. Det är bara att registrera sig och köra igång. Hittills har det varit gratis.
– Vi kommer alltid att ha en gratisversion, men sedan är det möjligt att vi skapar en premiumversion som kostar.
Antingen kan man beskriva vad man vill med ord. Till hjälp finns en mall som ser till att beskrivningen blir tillräckligt komplett för att verktyget ska förstå vad kortet ska göra. Verktyget presenterar sedan en lämplig referenskonstruktion att bygga vidare på för att passa de unika kraven.
Eller så kan den som är lite kunnig i kretskortskonstruktion istället börja med ett tomt ark och sedan placera ut och koppla ihop olika funktionsblock, kallade Cubos.
För en trådlöst uppkopplad temperatursensor kan det bli tre Cubos. Det behövs ett för sensorn, ett för styrkretsen och ett för wifi-kommunikationen. För varje block finns rullgardinsmenyer där man specificerar olika parametrar som är viktiga för just den här designen. Ju fler som fylls i, desto snävare blir urvalet.
Kanske vill du också avgränsa urvalet till av styrkretsar till ett visst fabrikat, eftersom du redan har mjukvara du vill återanvända. Det går att göra. Det går också att säga åt systemet vad du inte vill använda, som ett visst fabrikat eller en viss typ av komponent.
Sedan tuggar AI-motorn igenom alla relevanta datablad i databasen och presenterar en lista på tänkbara kombinationer av sensor, styrkrets och wifi-krets.
Därefter går det att fila på designen genom att titta på vilka kretsar verktyget valt och vad de har för parametrar. Vill man, går det att ändra någon eller några av dessa och göra om simuleringen.
Tilläggas kan att alla kretsar är sådana som rekommenderas för nykonstruktion.
Det går också att fråga AI:n varför den valt en viss krets och be den peka ut var den hittat sin information.
– Den hittar aldrig på ett svar. Vet den inte vad den ska svara, säger den det, säger Tobias Pohl.
Är man ändå inte nöjd eller stöter på problem, går det att få hjälp av det mänskliga supportteamet.
Ju större designen är desto längre tid tar sökandet i databasen som just nu innehåller 17 miljoner komponenter. En av de distributörer som levererat data är Avnet.
– Det har gjorts designer med FPGA:er och uppåt tusen komponenter, men då tar det lång tid att kompilera.
När man är nöjd med sin design – sitt schema – skapas dokumentation, en materiallista och en fil som sedan kan matas in ett layoutprogram från något av EDA-företagen.
– Målgruppen är framförallt mindre och medelstora företag, det man brukar kalla den långa svansen.
Celus har runt hundra anställda i München, Porto i Portugal och Austin, Texas, USA. Hittills har företaget tagit in cirka 30 miljoner euro i kapital. Tanken är inte att primärt tjäna pengar på användarna, det är komponentleverantörerna som ska stå för intäkterna.
Hans kollega Rob Telson, som sitter i Austin, varifrån försäljningen sköts, förklarar affärsmodellen:
– När en komponent används i en design skapar det en lead. Vi kan ge den till leverantören som ser att någon faktiskt använt den.
Eftersom den färdiga konstruktionen genererar en materiallista är det inte otänkbart att det även kommer att gå att beställa komponenterna från någon av de distributörer eller komponenttillverkare som levererat informationen.