REPORTAGE Datavetaren Kristina Hööks dansande drönare är ett av de projekt som får ta del av Wallenbergs gigantiska forskningssatsning på artificiell intelligens. Elektroniktidningen förklarar hur allt hänger ihop: dans, robotik, estetik, motorik och till och med etik.
Det gigantiska svenska AI-forskningsprogrammet Wasp har insett att inte bara teknologer kan bidra med kunskaper inom artificiell intelligens. I september fick samhällsvetare och humanister ta del av pengarna i ett särskilt program kallat Wasp-HS, humaniora och samhälle.
Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt! |
Tilldelningen är gigantisk för att vara inom ”humsam” – 660 miljoner kronor. Elektroniktidningen tog en titt på de sexton första ansökningar som tilldelats anslag inom Wasp-HS och hittade två inom vårt bevakningsområde. De handlar om robotar – humanoida robotar respektive flygande drönare.
Vårt reportage om projektet i humanoida robotar kan du läsa i en annan text (länk), medan denna text handlar om flygande drönare som är luftakrobater tillsammans med mänskliga dansare.
KTH-interaktionsforskaren Kristina Höök har sammanfört den professionella dansaren Åsa Unander-Scharin med flygande drönare och låter dem styra varandra – dansa. Syftet är att utforska den kroppslighet och rörlighet som robotar adderar till inbyggda system.
När datorerna fick mus och grafiskt gränssnitt på 80-talet öppnades en ny värld av möjligheter att designa suggestiva, pedagogiska och intuitiva användargränssnitt. Men datorer har fortfarande huvudsakligen varit hänvisade till att kommunicera med människor genom att visa bilder på en skärm.
Med robotarnas intåg får datorerna en kropp. Människa-datorinteraktion blir plötsligt fysisk – ett umgänge mellan kroppar.
Kristina Höök har forskat i människa-datorinteraktion sedan början av 90-talet. Med robotarnas rörlighet ser hon ett helt nytt fält av interaktionsdesign växa fram. Hon kallar det ”soma-design”. Det tar hänsyn till den kroppsliga interaktionen med datorn, och inte bara den mentala.
Somadesign involverar fysiska dimensioner som rytm, muskelsinne och beröring men även i förlängningen värderingar, känslor, förståelse och till och med etik.
Etik har en djupare mening än du kanske är van vid och är faktiskt vad hela projektet bottnar i – det heter ”Ethics as enacted through movement”.
I bakgrunden finns filosofiska teorier som Kristina Höök själv ger egna bidrag till. Etik är inte, till exempel, en samling paragrafer i en lagbok utan något som växer fram och etableras i vardagliga praktiska handlingar.
Robotarnas motorik gör dem till en del av den praktiken och därmed får deras utformning och användning etiska konsekvenser.
Komplexiteten i interaktionen med autonoma artificiellt intelligenta robotar kommer att göra det svårt för både konstruktörer och användare att se de etiska konsekvenserna. Man kanske kan säga att det är exakt därför Wasp nu kopplar in sociologer och humanister i AI-projektet – för att inte robotarna ska påverka vår etik utan att vi ens är medvetna om vad som sker.
Teknologer kan få interaktionen att fungera rent tekniskt medan forskare som Kristina Höök har verktyg för att detektera etiken som uppstår.
Kristina Höök har fått Wasp-HS-anslag till ett projekt om kroppslig interaktion mellan människa och flygande drönare. Hon kommer att fortsätta utveckla ett redan pågående projekt kallar Aerial Robotic Choir, mellan drönare och professionella dansare. Dessa dansare – experter på att uttrycka sig med hjälp av sina kroppar – är en spännande partner till de datorer som just fått sina drönarkroppar och ger sig ut på sina första vingliga irrfärder.
Kristina Hööks drönare har mycket intressantare styrning än de drönare du köper på Teknikmagasinet med en joystick som låter dig svänga och gasa. De kan programmeras med reflexer kopplade till objekt i omgivningen, som att undvika vissa punkter och söka sig till andra punkter.
När de här punkterna sitter på en dansares kropp uppstår inte bara ljuv musik mellan dem, utan dessutom generella insikter om drönar-människainteraktion, hoppas forskarna.
Dansaren har inte en direkt kontroll över drönarnas beteende. De två anpassar sig kontinuerligt till varandra. Dansaren och drönaren formar tillsammans ett dynamiskt system där de är partners. Hur deras kroppar interagerar med varandra är något som dansaren gradvis lär sig, till exempel att anpassa sig till drönarnas tröghet och även deras potentiella farlighet – du vill inte krocka med dem.
Kristina Höök |
Drönarens styrprogram är något som dansaren får vara med och utforma. Den är en förlängning av dansarens kropp, skriver Kristina Höök i sin ansökan. Den kan flyga högre, röra sig längre, och ta sig till ställen dit människan inte når. ”Genom drönarna får människan, på sätt och vis, övermänskliga förmågor”.
Till praktisk hjälp har Kristina Höök skickliga drönarforskare på KTH som bland annat kan komma bjuda på nya möjligheter till fysisk interaktion, som styrning med gester och blickar, och återkoppling via känseln.
En forskningsmetod som projektet använder kallas Research through design. Forskarna programmerar nya reflexer i drönarna och ger dansaren nya förutsättningar. Sedan tar de ett steg tillbaka och observerar vad som händer.
Tidigare delar av drönarprojektet har – som du kanske gissat – knoppats av till rena konstföreställningar inför publik. Projektet rör sig i ett gränsland mellan teknik, sociologi, konst, estetik och etik.
Projektet använder forskningsverktyg hämtade från bland annat etnografi, där forskare kan bli en del av det de studerar istället för att bara observera det utifrån. En av Kristinas doktorander kommer att skaffa sig material till sin avhandling genom att själv att ge sig upp på scenen och ta över de färdigtränade drönarna för att ser hur de samarbetar med en ny kropp, och dansa sig fram till en djupare förståelse.
En del av etiken i processen som formade drönarna, ligger i att dansaren/användaren själv fick delta, liksom att resultatet blev en interaktion som gav henne stor frihet att uttrycka sig.
Den designprocessen kanske kan fungera som en mall för hur en interaktion kan utformas med allt från humanoider och industrirobotar till drönare och självkörande bilar? Eller om inte annat åtminstone demonstrera hur komplex designuppgiften faktiskt är.
Kristina Höök hoppas få chansen att utforma drönare med uppdrag bortom scenkonsten. Två kandidater är brandmän och fältarbetare som bekämpar bränder respektive granskar 5G-master med hjälp av drönare.
BILD: Åsa Unander-Scharin dansar med forskaren Kristina Hööks drönare. FOTO: Håkan Lindgren