About / Advertise
Elektroniktidningens marknadsöversikt tar denna gången pulsen på de flashminneskretsar som finns till försäljning.
Flashminnen används idag främst för lagring av programkod, snarare än data. Orsaken är dels att de är i dyraste laget för stora datamängder, som digitala bilder, dels att flashminnen raderas i block och dessa har hittills varit för stora för att göra kretsarna lämpade för lagring av små datamängder som telefonnummer eller kalibreringskonstanter.
Därför är det intressant att ett antal minnestillverkare under året lanserat minnen som kan både läsas, skrivas och raderas i små sektorer. Det uttalade målet har varit att nytillskotten ska knuffa ut de EEPROM eller SRAM, som idag står för just datalagringen i exempelvis mobiltelefoner.
Mobiltelefoner lockar
Och mobiltelefoner är en tillämpning som lockar flashleverantörerna. Redan idag hamnar vart tredje flashminne i just en mobiltelefon. De flesta är på 8 Mbit och precis som i all bärbar elektronik är låg effektförbrukning ett grundläggande krav. Flashleverantörerna gör därför sitt bästa för att skruva ned matningsspänningen, i bästa fall ända ned till 1,8 V. Annars säger sig uppemot tio leverantörer kunna erbjuda 2,7 V-matade varianter.
Men låg spänning innebär som bekant ofta försämrad prestanda. När man tittar i tabellerna ska man därför ha klart för sig att en viss tillverkares effektsnålaste krets knappast är den snabbaste. Tabellen visar enbart spannet i spänning och åtkomsttid som varje leverantör erbjuder.
Noteras bör även att svaret "Ja" i rutan som anger huruvida man kan skriva och läsa minnet samtidigt knappast betyder att samtliga kretsar i den storleksklassen klarar detta. Snarast erbjuder en enstaka kretsvariant samtidig läsning och skrivning, medan lejonparten fungerar som traditionella flashminnen - läsning och skrivning sker vid olika tidpunkter.
Av utrymmesskäl har vi dragit en nedre gräns vid 512 kbit. Moduler med flera enstaka minneskretsar är inte heller medtagna.
Charlotta von Schultz
