About / Advertise
När amerikanska företag nu rullar ut kretsar för radiostandarden 802.11a riskerar den europeiska konkurrenten Hiperlan/2 att hamna på efterkälken i kampen om att bli nästa standard för trådlös dataöverföring.
Standardstriden mellan Europa och USA är också striden mellan telekom- och databranschen. Det visar sig i oenigheten om standarden för trådlösa nätverk och höghastighetskommunikation i nästa generations mobiltelefonnät.
Målsättningen var från början att 802.11a och Hiperlan/2 skulle fungera tillsammans. Och standardiseringsgrupperna från europeiska Telecommunications Standards Institute (ETSI) och amerikanska Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE) kom så långt att de harmoniserade de fysiska radiogränssnittet, men sedan var det stopp.
- För att få tillgång till hela det spektrum som erbjuds i Europa måste det finnas en "master" som kontrollerar trafiken, säger Peter Karlsson som arbetar på Telia Research och är ordförande i Regulatory Working Group för Hiperlan/2.
Det ville gruppen från IEEE inte ha med i sin standard eftersom de skulle kunna skapa förseningar på vägen mot färdiga produkter. Den centrala styrningen använder så kallat dynamiskt frekvensval (DFS) för att minimera störningar inom frekvensbandet.
Både 802.11a och Hiperlan/2 arbetar i 5 GHz-bandet men medan europeiska myndigheter tilldelats en bandbredd på 455 MHz så
har amerikanerna fått 300 MHz. 200 MHz av bandet är gemensamt mellan USA och Europa.
Samarbetet mellan Europa och Japan fungerar bättre. Den Japanska organisationen Association of Radio Industries and Businesses (ARIB) har tagit fram standarden Hi Swan som enligt Peter Karlsson kommer att fungera tillsammans med Hiperlan/2.
Detta tillsammans med att ETSI arbetar för att harmonisera UMTS-standarden med Hiperlan/2 gör att den europeiska standarden kan ha en chans.
Trots att 802.11 a har ett kommersiellt försprång genom framgångarna för 802.11 b.
Målsättningen var från början att 802.11a och Hiperlan/2 skulle fungera tillsammans. Och standardiseringsgrupperna från europeiska Telecommunications Standards Institute (ETSI) och amerikanska Institute of Electrical and Electronics Engineers (IEEE) kom så långt att de harmoniserade de fysiska radiogränssnittet, men sedan var det stopp.
- För att få tillgång till hela det spektrum som erbjuds i Europa måste det finnas en "master" som kontrollerar trafiken, säger Peter Karlsson som arbetar på Telia Research och är ordförande i Regulatory Working Group för Hiperlan/2.
Det ville gruppen från IEEE inte ha med i sin standard eftersom de skulle kunna skapa förseningar på vägen mot färdiga produkter. Den centrala styrningen använder så kallat dynamiskt frekvensval (DFS) för att minimera störningar inom frekvensbandet.
Både 802.11a och Hiperlan/2 arbetar i 5 GHz-bandet men medan europeiska myndigheter tilldelats en bandbredd på 455 MHz så
har amerikanerna fått 300 MHz. 200 MHz av bandet är gemensamt mellan USA och Europa.
Samarbetet mellan Europa och Japan fungerar bättre. Den Japanska organisationen Association of Radio Industries and Businesses (ARIB) har tagit fram standarden Hi Swan som enligt Peter Karlsson kommer att fungera tillsammans med Hiperlan/2.
Detta tillsammans med att ETSI arbetar för att harmonisera UMTS-standarden med Hiperlan/2 gör att den europeiska standarden kan ha en chans.
Trots att 802.11 a har ett kommersiellt försprång genom framgångarna för 802.11 b.
Jonas Ryberg
