Orsakerna sades vara dålig täckning och brist på telefoner (och DET har vi fått höra många gånger sedan dess).
En viktigare orsak var nog att NMT var så populärt i Sverige.
En NMT-telefon kostade dessutom en tredjedel av vad en GSM-telefon kostade. Under årets sju första månader såldes det 75 000 NMT-abonnemang, långt fler än för GSM.
I Tyskland och andra länder hade man däremot ännu inte haft någon mobiltelefonboom, och där blev GSM en succé. I Tyskland fanns det 300 000 abonnenter ett år efter lanseringen, och Ericsson fick lön för sin möda med 60 procent av marknaden för GSM.
Ja, inte ensamma, då. Denna marknadsandel delade de med ett finskt hemelektronikföretag som efter ett par svåra år med förlust såg ut att gå med vinst igen 1993. Och sedan dess har Nokia bara fortsatt gå med vinst.
Larm om strålning
De första larmen om att strålning från mobiltelefoner skulle kunna orsaka cancer dök upp, och de avfärdades omedelbart av Elektroniktidningen. Debatten ville dock inte riktigt ge med sig, och för de strålningsrädda föreslogs "handlösa" mobiltelefoner, det vill säga headsets.
Trots den tröga starten för GSM fortsatte operatörerna att tro stenhårt på mobiltelefonin, och en av dem skröt med att de lade ner en miljon om dagen på nätutbyggnad. I en intervju i nr 2 1993 gjorde Östen Mäkitalo, chefen för Telia Research, förutspåelsen att mobiltelefoner skulle vara var mans egendom om tio år.
Så här nio år efteråt kan man ju se att han fick rätt, det gick till och med fortare än väntat. Fast Östen Mäkitalo talade förstås inte om GSM, som han såg som en oprövad skrivbordsprodukt som förmodligen inte skulle tåla att skala för så stora trafikvolymer. Nej, Östen talade om 3G, som han räknade med skulle vara i drift kring år 2000.
Elias Nordling