Adam Edström:
Sällan har så många
gjort så mycket för så få
S.E.E. kommer att gå till historien som en oerhört välorganiserad mässa som trots minutiöst planerad storsatsning inte lockade tillnärmelsevis så många besökare som arrangörerna hoppats på. När bara cirka 5000 personer kommer till ett så högklassigt evenemang är det inte lätt att hitta orsakerna.
"En av de snyggaste industrimässorna någonsin i Norden".
"Jag önskar att vi hade något sådant här i England".
"Lysande seminarieprogram".
"Översiktligt och ändå fullspäckat"
Det var ingen brist på lovord för mässan S.E.E., Scandinavian Electronics Event, som idag avslutas på Stockholmsmässan i Älvsjö. De allra flesta närvarande - utställare så väl som besökare - hade mycket positiva saker att säga om arrangemanget.
Problemet var bara att de närvarande inte var i närheten av det antal som arrangörerna, branschföreningen Svensk Elektronik och Stockholmsmässan, hade hoppats på. I skrivande stund är slutsiffran inte färdigräknad, men det lutar åt att den stannar kring eller strax ovanför 5 000 personer. Vilket kan jämföras med 7400 personer som lockades till Elektronik/EP-mässan för två år sedan.
Förvisso var många utställare, faktiskt de flesta som Elektroniktidningen talat med, ändå nöjda med arrangemanget och tyckte att mässdeltagandet var värt investeringen. Men faktum kvarstår – 5000 personer är inte en besökarnivå som i längden kan motivera en mässa av den här storleken och kvaliteten. Och oavsett allt prat om kvalificerade besökare så är trots allt 50 bra leads bättre än 30 bra leads.
Vad beror då det dåliga utfallet på? Den här gången kan man inte skylla på att marknadsföringen varit dålig. De flesta utställare har gjort ett gediget arbete och bjudit in alla sina kunder och kontakter, från flera aktörer har hundratals - rentav tusentals - inbjudningar skickats ut. Mässan har bearbetat sina databaser och pratat med en rad stora företag som lovat marknadsföra S.E.E. internt.
En orsak kan förstås vara att det blivit allt svårare för såväl ingenjörer som inköpare att få tillstånd för mässbesök. I tider av hög arbetsbelastning - och sådana tider råder ju för jämnan i dagens slimmade industri - så vill det till både personligt intresse och konkret nytta för att få chefens godkännande.
En annan orsak kan också vara läget. Älvsjö ligger inte i Kista. Och Stockholmsmässans lokaler må vara aldrig så ändamålsenliga – pendeltågsresan från de tusentals elektronik- och IT-intensiva bolag som finns i Kista kan ha upplevt som oöverstiglig av lite för många. Det har helt enkelt inte varit smidigt nog att "smita ner" på mässan ett par timmar.
Att branschen har krympt torde dock kunna avfärdas som orsak. Förvisso har många bolag dragit ner på personalen de senaste åren, men flertalet av de drabbade människorna har hittat andra arbetsgivare. Kanske inte på lika välkända företag, och ofta i nischer där elektronik inte är huvudverksamheten, men likväl oftast inom elektronik. Om branschen krympt så skulle rimligtvis såväl vi på Elektroniktidningen som våra mediebranschkollegor ha upplevt rejält vikande läsarsiffror för såväl magasin som webb, men så är inte fallet.
Så var ligger problemet? Vi på Elektroniktidningen skulle sätta stort värde på just din kommentar. Skriv gärna din åsikt i rutan här nedan.