Göran Jansson, med ett förslutet som vice koncernchef på Assa Abloy och finanschef på Kinnevik, kom in i Notes styrelse våren 2007 i samband med att Catella manövrerade ut huvudägaren Sten Dybeck och samtidigt återinsatte Arne Forslund som vd.

– Dybeck ville köra fabrikerna autonomt, Arne Forslund och Knut Pogost ville integrera dem hårdare och dessutom flytta arbetstillfällena till länder med lägre kostnadsnivå. Det som var kvar i Sverige skulle höja sitt teknikinnehåll och arbeta mer med konsultinsatser i tidiga skeden av produktutvecklingen.

Note hade vuxit till en miljardkoncern genom en rad förvärv. Men även om de olika fabrikerna hade samma logga var de bara löst integrerade. Konceptet fungerade bra så länge konjunkturen pekade uppåt men skapade problem när lågkonjunkturen slog till.

Dåvarande vd:n Arne Forslund tog under 2008 bort 300 arbetstillfällen på fabrikerna i Sverige och varslade ytterligare 100 personer i slutet av året. Men den värsta mardrömmen blev sann när Note tappade Ericsson, företagets största kund som stod för 20 procent av omsättningen.

– Skär man med osthyvel sitter man kvar med tomgångskostnader i form av overhead. Man är helt enkelt tvungen att ta bort några enheter, säger Göran Jansson.

Dessutom behövde enheterna, som fortfarande har olika ekonomisystem, integreras hårdare. Men när beläggningen är låg håller fabrikscheferna hårdare i sina kunder istället för att släppa i väg dem till lågkostnadsländer där Note snabbt skalat upp kapaciteten.

– Det var helt enkelt så att Arne inte fick med sig organisationen, han höjde tonläget men det hjälpte inte.

I juni 2009 efterträddes han av parhästen Knut Pogost som visserligen hann med att avveckla fabriken i Skellefteå men ändå fick lämna efter bara sex månader.

– Det var styrelsens fel att vi trodde att vi skulle kunna hjälpa honom att ta över efter Arne, men de var ett tajt radarpar så i organisationens ögon var de en och samma. Att då fortsätt göra dessa radikala förändringar var en utmaning för honom. Dessutom var han lite färgad av den upprampning som skett i Gdansk.

Inköpsfunktionen i Polen växte under Knut Pogost ledning från 10 till 110 personer samtidigt som inköpsavdelningen i Norrtälje bantades kraftigt.

När Göran Jansson kom in i januari i år gick det fort. Fabriken i Tauragé i Litauen lades ned liksom prototypverkstaden i Skänninge.

Kvar finns nu fabriken i Norrtälje med knappt 100 anställda och en fabrik i Torsby med lite drygt 100 anställda. Dessutom finns en prototypverkstad i Lund. Note har också försäljningskontor med tillhörande prototypverkstäder i Storbritannien, Norge och Finland.

För volymproduktionen finns fabriker i Estland, Polen och Kina.

– Fabriken i Kina byggde vi upp för Ericsson så den är många gånger större än vad vi behöver idag. Vi ser ett antal kunder som är på väg in.

Inte heller fabrikerna i estniska Pärnu eller Krakow är fullt belagda även om Pärnu håller på att ta över huvuddelen av den produktion som fanns i Tauragé.

– Vi skulle kunna klippa av Krakow idag men den fabriken ligger mer centralt i Europa vilket passar en del kunders logistikflöden. Dessutom är det bra att kunna fördela gracerna mellan Pärnu och Krakow när det vänder upp.

För att klara den förväntade uppgången har Note, som under de senaste fem åren sammantaget förlorat cirka tre miljoner kronor, bett aktieägarna om 87 miljoner kronor.

– Emissionen skapa en grundtryggheten, den visar både kunder och leverantörerna att bolaget kommer att överleva.

Dessutom behövs det mer kapital för att betala inköpen av komponenter när marknaden vänder upp.

– Vi säljer egentligen vår tid men två tredjedel eller mer av vår omsättning är kundernas komponenter som vi hanterar och tar risken för.

Enligt Göran Jansson blir det lätt så att inköpsavdelningen i Gdansk räknar på allt för stora volymer i offertunderlagen. När kunderna sedan beställer färre enheter blir priserna högre och Note får betala mellanskillnaden. Eller så köper fabrikerna in för många komponenter för att få det lägre priset och blir sittande med oanvändbara komponenter. För att få bort problemen lyder inköpsorganisationen i Gdansk numera under fabrikerna.

– Sen kan man inse att för att branschen ska fungera måste vi göra på det här sättet men vi måste bli bättre på det, det är därför vi lagt in inköpsorganisationen under fabrikerna.