CHRISTER MALM Befattning: VD. Född: 8 augusti 1947. Bor: Karlshamn. Familj: Gift, 2 barn, 4 barnbarn. Karriär: 40 år inom elektronik branchen, varav 25 år inom inköp. Intressen: Sjölivet.

– När jag kom hit hösten 1997 var det ett rent korthus. Det fanns 12 kunder och DeLaRue stod för 60 procent av omsättningen. Det första jag fick veta när jag anställts var att de sagt upp avtalet.
Det säger Christer Malm som innan han började som vd på dåvarande HGL:s Ronnebyfabrik veckopendlat till Åtvidaberg där han var ansvarig för inköp, planering och logistik på Partnertech.

Året därpå, 1998, blev det en jätteförlust och nedläggningen hängde i luften, men redan året därpå hade förlusten vänts till en lika stor vinst.

– Vi hade ett otroligt flyt med konjunkturen och att Ericsson pumpade in jobb.

Telekomjätten startade fabriken redan 1964 för att tillverka delar till telefonväxlar. Under årens lopp har den bytt händer ett antal gånger. På ägarlistan finns bland annat Nokia och ICL. Och fram till hösten 2003 även HGL. Men koncernen behövde kapital så Christer Malm och ekonomichefen Mats Johansson la ett bud och fick köpa fabriken som på den tiden omsatte runt 120 miljoner kronor och hade knappt hundra anställda.

Fast läget var prekärt, för beroendet till DeLaRue var ersatt av ett lika stort beroende av Ericsson.

– När de lite senare drog i handbromsen hade vi hunnit röja upp och öka kundbasen. Idag har vi mellan 80 och 100 kunder som vi regelbundet levererar till. Vi har sagt att ingen kund får bli större än 15 procent.

Samtidigt kan man inte säga nej till en kund som det går bra för och som växer.

– Det gäller att jobba brett och se till att även de andra kunderna växer så att ingen tar överhanden. Vi såg att arbetet hade gett resultat i förra nedgången. Medan marknaden rasade med 30 till 40 procent gick vi ned med bara 8 till 10 procent.

Enligt Christer Malm är den minimala nedgången ett bevis för att kundbasen numera är så bred att den även i en lågkonjunktur innehåller företag som växer, och därmed kan kompensera för kunder som backar.

– Vi jobbar aktivt med att flytta runt produktionen så att ingen kund ska bli för dominerande i en enskild fabrik.

Från 25 kort och uppåt
Kalixfabriken är på väg att gå i mål liksom Polen, som borde nå dit nästa år. Ryssland har en längre väg att gå och i Huddinge är Siemens totalt dominerande.

Ronnebyfabriken däremot är en lysande stjärna med många kunder och korta serier.

– Här producerar vi mellan 1 000 och 1 500 olika korttyper per år. Vi har tiodubblat det sedan jag kom hit.

De minsta serierna ligger på cirka 25 enheter per år, en så låg siffra att kapitalbindningen drar iväg eftersom man normalt köper komponenterna på rulle. Och en rulle därmed räcker flera år.

En annan konsekvens är att produktionslinorna måste ställas om väldigt ofta.

– Även om det är svårt att jämföra branscher vill jag påstå att det inte finns någon bransch som är så dålig som elektronikbranschen på att utnyttja maskinerna.

I Ronneby har man under flera år arbetat med att trimma produktionen. Linorna har nyligen byggts om och balanserats annorlunda vilket har lett till att man kunnat gå ned från treskift i tre linor till tvåskift i två linor.

– Ändå har vi öka produktionen med 30 procent under tredje kvartalet.

Men det finns mer att hämta, så Orbit One planerar att gå med i Produktionslyftet, ett statligt stött leanprojekt som välsignats av såväl fackförbundet IF Metall som arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen.

En annan ledstjärna för Orbit One är att ingen fabrik får bli så stor att det behövs mellanchefer. Det leder till administration som ”bara” kostar pengar.

– Många har en helt annan filosofi. Siemens sålde till exempel Huddingefabriken till oss för att de inte vill ha fabriker med mindre än 500 till 600 anställda.

Men tillbaka till 2004 och Ronneby. En av de första åtgärderna för den nya ägarduon, som har 38 procent vardera, var att byta namn på företaget.

– HGL hade blivit besudlat av de konkurser som bolag i HGL-koncernen gjorde.

Ambitionen var att hitta ett nytt namn som fungerade i utlandet, som inte förknippades med ägarna och som stack ut i branschen. Efter mycket funderande blev det till slut reklambyrån som knäckte namnfrågan.

– Orbit är rymden och helheten, vi är i mitten och tillverkar.

Om namnet kanske inte gått hem till hundra procent i Sverige visade det sig vara klockrent i Ryssland där man redan på HGL-tiden så smått började fundera på en fabrik i Kaliningrad.

Allt finns i Monitor
Men innan den blev verklighet fick Christer Malm år 2005 frågan om Orbit One ville köpa Mici, som ägdes av Consafe IT och hade enheter i Järfälla och Kalix.

– De hade ringt och bearbetat mig under en tid men det tog ett år innan vi kom i hamn. Det var vårt första företagsförvärv.

Orbit One omsatte runt 150 miljoner på den tiden så att köpa ett bolag med en omsättning på lite drygt 30 miljoner var en lag­om munsbit som kunde finansieras ur den egna kassan.

En av de första åtgärderna var att lägga in Micis produkter i Monitor, det affärssystem som Orbit One använder i alla sina fabriker utom i den polska.

– Vi ska göra det senare i höst. Det är ett jättejobb att få in alla artikelnummer men när man väl har gjort det är det väldigt användarvänligt. Man ser direkt in i fabrikerna hur produktionen går. Däremot är det svagare som försäljningsverktyg.

De flesta fabriker brukar ha någon typ av affärssystem och då går det att exportera grunddata. I Micis fall saknades det så alla 6 000 artikelnummer fick läggas in för hand.

– Vi lärde oss rätt mycket på det och det är en otrolig styrka att ha samma artikelnummer i alla fabriker. Det är rätt många som inte orkat med det.

Redan på HGL-tiden fanns ett lågpris­alternativ. Det var ett bolag i Slovakien som tog hand om jobb med mycket handmontering. Materialet skickades dit och tillbaka kom färdiga kort.

– Det fungerade väldigt bra ända till bolaget fick nya ägare, då hamnade vi längre ned på prioriteringslistan.

Förändringen fick Orbit One att börja leta alternativ. Men, 2001 ansåg han det för sent att gå in i Baltikum och många and­ra kontraktstillverkare fanns redan i Polen.

– Det visade sig att det inte var för sent med Baltikum men vi funderade på Ryssland. Vi var runt ett par gånger och gjorde industribesök men det fanns inga lokaler att hyra.

Köpte att nedlagt varuhus
Däremot fick man bra politiska kontakter i Kaliningrad, en rysk enklav vid Östersjökusten inte allt för långt från Ronneby.

– Till slut fick vi tips av borgmästaren till Ronnebys vänort Slavsk, utanför Kaliningrad, om en lokal.

Det visade sig vara ett nedlagt varuhus med vattenfylld källare och en björkskog på taket. 2004 köpte Orbit One lokalen och det tog drygt två år att i långsam takt renovera den. Christer Malms kompanjon Mats Johansson spenderade mycket tid på plats för att driva projektet.

Sommaren 2006 var det så dags för invigning och idag sysselsätter fabriken lite drygt 70 personer. Det finns inga svenskar i fabriken, även plastchefen är ryss.

Eftersom det inte finns någon komponentdistribution i enklaven packas materialet i Ronneby och skeppas över till fabriken som sedan returnerar de färdiga produkterna.

– Efter några månader insåg vi att logistiken inte fungerade. Vi fick helt enkelt köpa en ryskregistrerad lastbil som till att börja med körde mellan fabriken och Ronneby varje vecka.

– Den här satsningen är på längre sikt. Vi har haft några jättestora förfrågning från Ryssland, men hittills har vi bara tagit lite småaffärer, det handlar om en fyra fem ryska kunder, så än har vi inte facit på hur det går.

Polen och Siemens på samma gång
Ryssarnas mål är att Kaliningrad ska bli ­Europas svar på Hong Kong. Som ett led i den ambitionen kan fabrikerna i enklaven skicka varor tullfritt till Ryssland.

Även fabriken i Polen är en långdragen historia. De första kontakterna med den svenska ägaren går tillbaka till 2001 och HGL-tiden. Men först sommaren 2009 blev det affär.

– Han var orolig för nedgången så han ringde mig och sa ”jag ska ge dig ett bud du inte kan tacka nej till”.

Men som vanligt, frestas man tillägga, hade Christer Malm flyt. Problemen blev inte särskilt stora och det räckte med att flytta ned ett mindre jobb för att fabriken bara skulle visa röda siffror under en månad. Den polska fabriken körs som ett fristående ­bolag med egna säljare och egen styrelse. Dessutom äger den polske vd:n 15 procent. Fab­riken, som bytt namn från Wega till ­Orbit One, har idag runt 85 anställda och det finns goda möjligheter att expandera.

Veckan innan Christer Malm fick erbjudandet om den polska fabriken hade ett av Siemens schweiziska bolag hört av sig för att sondera om Orbit One var intresserat av att ta över en fabrik i Huddinge. Men medan köpet i Polen gick på en vecka, och avtalet inte var mer än en A4, var schweizarna desto långrandigare.

– Vi höll på i sju månader och det var en väldig massa advokater inblandade. Till slut sa vi att nu åker vi ned till Zug och förhandlar tills det är klart.

Efter tre dagar var man överens och advokaterna fick formulera avtalen. Den 1 april i fjol tog Orbit One över fabriken i Huddinge, då hade man redan hunnit implementera Monitor. I avtalet ingår att Orbit One skulle fortsätta att slutmontera produkterna åt Siemens under en övergångsperiod. Men på sikt behövs nya kunder.

Så förutom att flytta dit företagets Järfällafabrik köpte man också det lilla familjeföretaget Distatic, som låg i närheten. Idag finns 115 personer i Huddinge.

– Väldigt många kunder finns i Mälar­dalen så det är bra att vara närvarande.

Samarbetspartners för utvecklingsjobb
Samtidigt vill Christer Malm inte överdriva betydelsen av närvaro och pekar på Kalixfabriken som med sina 55 anställda specialiserat sig på medicinska produkter har en majoritet av kunderna i Mälardalen, 100 mil bort.

De två förvärven i Stockholm har gett lite utvecklingsresurser. Men företaget tänker inte satsa på att utveckla kompletta produkter åt kunderna.

– De som haft den servicen visar att det inte fungerar. Man måste vara bred och det är svårt att ha beläggning för utvecklarna. Dessutom tar man ofta sådana jobb som man inte är lämpad för.

Orbit One kommer därför att fortsätta använda samarbetspartners när det behövs mer omfattande utvecklingsresurser.

Det senaste förvärvet är konkursade Radius fabrik med 14 anställda. Just nu producerar man i Karlskrona som har en mycket kraftfull ytmonteringslina. Men tanken är att flytta över produktionen till Ronneby.

Som av en händelse har även Radius ytmonteringsmaskiner från Fuji, samma fab­rikat som finns i Karlskrona, Polen och Kaliningrad. I Kalix och Stockholm är det Mydata som gäller.

Har en lucka på Västkusten
Och så var det det där med att handla begagnat.

– Alla vet att jag handlar med begagnat så jag får många erbjudanden. Den billigaste maskinen kostade bara en gin och tonic, även om transporten gick på 10 000.

Undantagen är avsyningsmaskiner och röntgenutrustning liksom en del datorer där teknikutvecklingen går fort. Annars gäller filosofin allt från ytmonteringsmaskiner till skrivbord.

Faktiskt också för personalmatsalen i Ronneby som ser rätt sliten ut vid mitt besök. Men, nästan nya designmöbler till hundra personer är på väg. Christer Malm skrockar glatt när han frågar mig om jag vet vad KVD är?

Möblerna har han nämligen ropat in på auktionssajten Kvarndammen till bråkdelen av nypriset och som ersättning för att säljaren får ha dem en månad extra blir frakten gratis.

Så har bolaget också hyfsat starka finansiella muskler med väldigt lite lån. En sits som är guld värd nästa gång det dyker upp något lämpligt objekt.

– Ett hål vi har är på Västkusten. Vi har varit där och tittat men än har det inte blivit något.