Anders Sjölund: Hur ska forskardrivna företag kunna lyfta?

Våra politiker talar om att innovationer ska klara Sveriges ekonomi och regeringen lade i höstas fram ett förslag kallat Innovationsplan för Sverige –underlag för en svensk innovationsstrategi.

Bortåt 300 miljoner kronor satsas på forskning inom elektronikområdet varje år om man även inkluderar pengar som kommer från EU-programmen. Forskningsfinansiärer som Stiftelsen för Strategisk Forskning och Vinnova kräver att forskningen ska vara relevant för industri eller vara grunden för nystartade företag.

Innovationskontor öppnar i anslutning till universiteten. De forskningsstödjande organen har stora förhoppningar på att forskarna startar egna företag. Men vad blir det för industriella resultat?

Forskarnas samarbete med existerande företag är naturligtvis den etablerade formen för industriellt samarbete. Exempel på detta är verksamheten vid Chalmers i högfrekvenselektronik i samarbete med Ericsson Microwaves, forskning vid KTH-Electrum i samarbete med Ericsson på 90-talet och verksamheten i systemdesign vid Lunds universitet även det i samarbete med Ericsson.

Samtidigt uppmuntras forskarna att starta egna företag. I Elektroniktidningen (2013:1) intervjuas professor Lars Samuelson i Lund. I hans grupp har tre företag startats med målsättning att utveckla produkter baserade på resultat från forskargruppens arbete med nanorör, bland annat solceller och lysdioder.

Två andra exempel är Transic och Coresonic. Transic startades av några forskare vid KTH med målsättning att utveckla effekttransistorer med SiC. Företaget har sålts till Fairchild men är fortfarande verksamt i Sverige. Coresonic, som baserades på forskning vid Linköpings universitet, har sålts till Taiwan.

Silex Microsystems i Järfälla är världen största oberoende foundry för mikromekanik. Företaget grundades av forskare från KTH och förväntas omsätta över 300 miljoner kronor i år.

Men varför lyfter inte fler svenska elektronikföretag?

Skälet är att produktion av elektronik kräver att omfattande kompetens byggs upp inom företaget vilket i sin tur fordrar stora resurser och långsiktighet.

Så vad finns det för möjligheter att förbättra villkoren för forskardrivna företag?

Samarbete med forskningsinstitut skulle tillföra breddad kompetens till det forskarledda företaget. Acreo uppvisar goda resultat när det gäller utveckling av sensorer för svensk industri. Ett exempel på det är IR-sensorer i kvantbrunnsteknik utvecklade för Flir Systems i Täby som nu drivs inom företaget IR-Nova.

Resurser borde finnas tillgängliga för företagen för att bredda kompetensen och bygga prototyper vid instituten. Programmet Myfab, som är den nationella infrastrukturen för mikro- och nanotillverkning vid halvledarlaboratorierna vid KTH, Chalmers och Uppsala kan ge ett visst stöd till företag men enbart i ett inledande skede. Det stödet måste stärkas ytterligare

Inom fordonsområdet satsade staten år 2008 3 miljarder kronor via riskkapitalbolaget Fouriertransform med målsättningen att stärka svensk fordonsindustri. Strategin är att investera och vara aktiv ägare i fordonsrelaterade företag med innovativa och kommersialiserbara produkter.

Varför kan inte en motsvarande resurs byggas upp inom elektronikområdet. En miljard i grundplåt skulle vara en bra start.

Anders Sjölund

Tidigare verksam vid Nutek och Stiftelsen för Strategisk Forskning