Allt om IEEE:s nya licenspolicy

Licenspriser ska beräknas på chipet som implementerar standarden, inte på slutprodukten som chipet sitter i. Det är innebörden av en ny policy som organisationen IEEE – bakom bland annat Wifi – har antagit.

Det är ett dramatiskt avsteg från hur licenser beräknas idag – inte bara hos IEEE.

Det kommer att dröja några år innan effekten av den nya rekommendationen blir märkbar eftersom gamla kontrakt först måste värka ut och det kan bli svårt att påverka standardprocesser som redan pågår – framförhållningen är några år. Men därefter kan effekten bli hur stor som helst, inte minst för att policyn kan komma att sprida sig till fler organisationer.

Företag med stora licensinkomster inom trådlös teknik är starkt kritiska. Nokia och Qualcomm har deklarerat att de totalvägrar. De deltar gärna i standardarbetet, men i den utsträckning deras teknik hamnar i IEEE-standarder kommer de att kräva licensavgifter enligt den gamla ordningen.

De flesta företags inställning till nyordningen har blivit känd under det att den två år långa utredningen pågått. Också Ericsson, Interdigital, Alcatel-Lucent och General Electric är mot.

Huvudvattendelaren går mellan patentägare och tillverkare. De som implementerar standarderna är nöjda. De kan sänka sin priser eller stoppa mer pengar i egen ficka.

Bland de positiva hittar vi Apple, HP, Intel, Cisco, Microsoft, Lenovo, Samsung, Dell, D-Link, Sierra Wireless, Juniper och Broadcom.

Det har varit för mycket bråk kring licensvagifter, tycker IEEE. Därför bestämde man sig för två år sedan att ta fram en ny policy med klarare riktlinjer.

IEEE pekar på flera högprofilerade tvister kring tolkningen av nuvarande policy kring ”rättvisa och rimliga” licenspriser.

Jo, den frasen lämnar lika mycket utrymme för tolkningar som den ser ut att göra. Med klarare riktlinjer hoppas IEEE att tvisterna ska bli färre.

Även patentägarna sägs ha intresse av större tydlighet, så inte en domstol i efterhand kan bestämma en tolkning som de inte hade viljat utsätta sitt patent för. När man lägger sitt patent i en standard gör man utfästelser, och de kanske man inte hade velat göra om man i förhand vetat hur en domstol  plötsligt skulle tolka dem.

Bland rättsfallen som nämns flera gånger finns svenska Ericssons tvister med Apple och D-Link, som bland annat just nu tvistar om vad som är den ”rättvisa och rimliga nivå” på en licensavgift som Ericsson förbundit sig att hålla.

Men om dramat har en huvudperson så är det Qualcomm. Inte mindre än 60 procent av Qualcomms intäkter kommer idag från patentlicenser på sammanlagt 30 miljarder dollar de senaste fem åren.

Det finns en vanlig uppfattning att licenskostnaderna för trådlös teknik har rusat iväg och behöver dämpas. Detta är orsaken till att IEEE valt en ny policy som väntas sänka licenspriserna.

Qualcomms hela affärsmodell är hotad, anser en analytiker.

Ändringen sker samtidigt som det som kallas 5G defineras, nästa generations mobilteknik där IEEE-standarder – främst Wifi – väntas bli centrala vid sidan av 3GPPs standarder. Rekordmånga har samlas kring grytorna för att försöka få med sin egen teknik som ingrediens i 5G.

Och så välter plötsligt IEEE ut grytan.

Hotet mot patentinkomsterna kommer inte bara från IEEE:s policyändring i sig eftersom andra standardorganisationer är nyfikna på hur IEEE:s experiment ska utfalla. Går det bra finns möjligheten att de följer efter.

På Kinas industridepartment finns exempelvis ett färskt förslag till en generell mall för policies kring standardpatent. Mallen är en kopia av IEEE vad gäller licensberäkningar – priset ska beräknas från ”den minsta komponent eller enhet som uppfyller den slutgiltiga standarden.”

Regeln avviker från vad kinesiska domstolar accepterar idag. Exempelvis tilldömdes Qualcomm i Kina nyss 8,2 miljarder kronor i böter för överdrivna licensavgifter. Å andra sidan accepterade domstolen principen att avgiften fick beräknas på slutproduktpriset – även om Kina gav landets företag en rabatt på 35 procent. Principen kallas EMVR (entire market value rule).

Alla följer spänt vad som nu händer inom IEEE. Kommer IEEE att definiera teknik som kringgår patent från Nokia och Qualcomm? Eller kommer man att acceptera stora skillnader i licenserpriser? Kommer fler att totalvägra – det vore i så fall inte första gången som IEEE:s patentpolicy ignorerades.

Vissa talar om en risk för att IEEE spelat ut sin egen roll – att standardiseringen kommer att flytta till andra forum. En stor fråga är hur Etsi och andra organisationer bakom 3GPP kommer att agera.

Den nya IEEE-principen sägs vara juridiskt oprövad. En liknande princip har använts i pedagogiskt syfte i licensrättegångar – juryn består ofta av lekmän – men principen tros inte ha varit grunden för verkliga kontrakt.

Nyordningen låter också lite grand som utpressning. Kritiker har kallat den för en ”priskartell mellan köpare”. Dessutom har IEEE anklagats för att ha tagit fram policyn på ett odemokratiskt sätt.

IEEE:s respons på den kritiken blev att be det amerikanska justitiedepartementet om ett utlåtande.

Departementet ryckte på axlarna. Det tyckte utredningsprocessen varit öppen och konstaterade att det är frivilligt att bidra med patent till standarder. Dessutom påpekade departementet att IEEE är en privat organisation som staten inte kan styra över.

De nya reglerna ansågs av departementet inte problematiska i sig. Men det lovade att höra av sig om det skulle upptäcka något oroväckande i hur policyn tillämpades.

INTE ENDA ÄNDRINGEN Generellt har du rätt att ta vilka avgifter du vill för dina patent. Men vill du se dem i en IEEE-standard behöver du göra eftergifter. Ju mer du lovar, desto troligare är det att de andra medlemmarna röstar in din teknik. IEEE beslutade den 8 februari att ändra IEEE:s patentpolicy på flera punkter. Den mest kontroversiella ändringen säger att licenspriset ska beräknas från priset på ”den minsta säljbara kompatibla komponent som implementerar standarden” – det tolkas allmänt som priset på chipet. IEEE gjorde dessutom ytterligare några ändringar och preciseringar. Även en del av dessa har kritiserats av patentägare bland annat för att de avväpnar patentägare från taktik som de idag använder för att pressa licenstagare att betala, som att kräva säljstopp på ett tidigt stadium. •    licenssäljaren bör inte kräva säljstopp – ett vapen som gör irreparabel skada – mot en ovillig licenstagare innan en slutgiltig dom fastslagit viken licensavgift som är rimlig. •    licenssäljaren bör ta hänsyn att det finns andra patent som täcker samma teknik – att det finns en total kaka att dela på. •    licenssäljaren bör titta på vad den kräver av andra för samma licens under samma omständigheter. •    alla i produktkedjan bör kunna kräva att få teckna licens – inte exempelvis bara slutprodukttillverkare. •    när man byter patent med varandra bör man inte kräva att få blanda in patent utanför standarden i transaktionen.