Så kan elbilen ta över i åtta steg

Det gick bara två dagar från det att Elon Musk visade upp Tesla Model 3 till dess att han hade tagit upp 275 000  förhandsbeställningar på sin 35 000 dollars-elbil.

Det råder ingen tvekan om att elbilen genomgår sitt första genombrott till slut, och allteftersom batteri- och laddtekniken fortsätter att förbättras och priserna fortsätter att sjunka, kommer efterfrågan fortsätta att öka.

Försäljningen av elbilar ungefär fördubblas varje år. Dock var globalt år 2014 ännu endast 0,04 procent av alla bilar på vägen elektriska (här räknar vi endast batterielbilar, inte hybrider) och bara tre procent av de bilar som såldes.

Men International Energy Agency spår att sju procent bilarna som säljs år 2030 och två procent av bilarna som rullar på vägarna kommer att vara elbilar. De spås alltså alltså sätta ett ringa avtryck på bilmarknaden

Detta vore sannerligen att försitta en stor chans! Transporter står idag globalt för ungefär 14 procent av växthusgasutsläppen. Dessutom är de en stor källa till luftföroreningar.  Om vi samtidigt som vi växlar till grön elektricitet rullar ut elfordon i stor skala, kan effekten bli omvälvande. Det är faktiskt svårt att föreställa sig hur transportsektorn skulle kunna bli koldioxidneutral utan elfordon.

I en nyligen publicerad artikel i tidskriften Applied Energy diskuterar jag och Björn Nykvist hur det är möjligt att genom smarta politik framkalla ett genombrott för elfordon så att 70 procent av alla bilar som säljs år 2030 och en tredjedel av alla bilar på vägen skulle kunna vara elbilar. Nyckeln är att kika på hur man gått tillväga bland elbilspionjärer som Norge, där 26 procent av alla bilar som såldes i mars 2015 var elbilar (och i mars 2016 var över 60 procent elbilar eller hybrider).

Politiska åtgärder på flera nivåer krävs för att överkomma de viktigaste hindren mot tillväxt för elbilar.

1. Skicka starka politiska signaler

Regeringar jorden runt har redan idag antagit målsättningar som skulle kunna resultera i sex miljoner elfordon på vägarna år 2020. Det är två tredjedelar av vad vårt genombrottsscenario målar upp. Men om man tittar på de faktiska åtgärder och stimulanser som satts in på många ställen, även inom EU, så är de ganska svaga. De lyckas inte sända budskapet att en bred utrullning av elfordon är någonting högprioriterat.

Regeringar måste tala klartext om vilka transportsystem de vill se och vägen dit, och på så sätt bygga upp förtroende hos konsumenter och producenter. Det krävs starka förbindelser om utbyggd infrastruktur för elfordon. Det är också fullt görbart trots juridiska, ekonomiska och politiska utmaningar.

2. Reducera prisskillnaden

Elbilar i mellanklassen, som Nissan Leif och Volkswagen E-golf, kostar mellan tio och tjugo tusen euro mer än sina konventionella motsvarigheter. Visserligen krymper prisskillnaden snabbt i den tekniska utvecklingen, men den kommer att vara en fortsatt barriär för de flesta konsumenter under många år framöver

Det betyder att regeringar under åtminstone de kommande fem åren måste försöka få ner ägarkostnaden. Medlen är olika incitament som inköpssubventioner, differentierade skatter, skatterabatter, slopade vägavgifter och reserverade parkeringsplatser. Danmark och Norge undantar exempelvis elbilar från  skatt på nybilsinköp. I Sverige subventioneras elbilspriset direkt vid inköpet, men med ganska lite. Förmånsvärdet för tjänstebilen kan bli ett mycket kraftfullare instrument.

3. Förändra normer och preferenser

Elfordonstekniken kommer att fortsätta förbättras, men för förare som är vana vid att kunna köra sin bil en hel dag med endast korta stopp för tankning, kan behovet av att stanna och plugga in bilen för omladdning vara avskräckande. Det krävs förmodligen en del ändrade tankemönster för att ett genombrott för elfordon ska bli möjligt. Konsumenterna måste känna sig bekväma med elbilens kortare räckvidd, och lära sig uppskatta de lägre löpande kostnader som på sikt betalar det högre inköpspriset. Här kan myndigheter hjälpa till genom att sprida information och – ännu viktigare – genom att erbjuda möjligheten att använda elbilar.

4. Elektrifierade bilparker

En utmärkt metod att låta allmänheten stifta bekantskap med elfordon är om myndigheter och företag själva inhandlar dem och rekommenderar deras användning i fordonsparker hos taxiföretag, och budfirmor och i samåkningsbilar. Det stärker inte bara försäljningen utan gör folk bekanta med dem vilket har visat sig leda till snabba positiva skiften i attityden till elbilar.

5. Uppmuntra tillverkarna att ta steget

Fordonsindustrin rullar mycket på i gamla hjulspår. Den har blivit skicklig i konsten att producera fordon med förbränningsmotor och har investerat i denna teknik i 100 år. Tesla har ruskat om i branschen, och vissa traditionella biltillverkare tar numera elbilar på blodigt allvar. Myndigheter kan stödja övergången. EU gynnar redan produktionen av elbilar via höjda krav på genomsnittlig bränsleekonomi i fordonsparker. I USA har elbilar utvecklats med hjälp av statliga lån och annat understöd. Kvotbaserade system fungerar också utmärkt: Kalifornien föreskriver att en bestämd andel av de bilar varje företag säljer ska ha nollutsläpp.

6. Bygg laddteknik och andra resurser

Oro för tomma batterier avskräcker ofta många från att köpa elbil, liksom långa laddningstider. Här kan myndigheter hjälpa till genom att stötta ny teknik och se till att stadsutvecklingsplaner omfattar laddteknik i villor och hyreshus och på allmänna parkeringsplatser. Planregler måste stödja laddfaciliteter snarare än tvärtom som är vanligt idag. Myndigheter måste delta i utvecklingsprojekt tillsammans med privata företag för att bygga ut laddresurser.

7. Stöd nya affärsmodeller

Elfordon kan bli grunden för nya affärsmodeller kring hur bilar ägs och används. Några exempel är samåkning och leasingavtal som sänker handpenningen. Bilhandeln kan tillhandahålla till elbilskunder konventionella lånebilar för långa resor. Myndigheter kan stödja sådana modeller via finansiering och forsknings- och utvecklingsprogram.

8. Plantera i god jord

Ny teknik, som elbilar, slår ofta först rot i mindre sammanhang innan de sprider sig. Därmed är det klokt att driva marknaden framåt där de mest mottagliga konsumenterna troligen finns, som i mer välbeställda områden där det finns både laddresurser och en tendens att tidigt ta till sig nya lösningar. I vissa områden kan partnerskap mellan elleverantörer, kommuner och biltillverkare göra nytta.

I Kalifornien, liksom i Norge, har det uppstått kluster där många äger elbilar genom att tidiga användare sporrat sina grannar. Sådana kluster knuffar tekniken framåt (vilket sänker kostnaderna).

Mellan fem och tio år har regeringarna på sig att genomföra ovanstående tio steg, om vi till år 2030 kunna nå fram till ett genombrott i den skala vi föreställer oss.

Lika viktigt är att man parallellt rör sig bort från fossileldad el mot förnybar. Vissa länder, som Sverige och Norge, använder redan huvudsakligen fossilfri el, men USA och många andra länder hämtar fortfarande två tredjedelar av sin elektricitet från fossilbränslen.

Pionjärer som Norge visar vad som är möjligt. Det är dags för oss övriga att gå till handling.

• Måns Nilsson är forskningschef på Stockholm Environment Institute och adjungerad professor vid KTH
• Tillsammans med kollegan Björn Nykvist har Måns Nilsson publicerat en vetenskaplig rapport om hur samhället kan styra utvecklingen mot en elektrisk fordonspark. (länk)
• Följ Måns Nilsson på twitter, här (länk)