AE100 ska kosta 3000 dollar.

De första AE100 går till utvecklare av självkörande bilar.

Bilden överst: AE100 levererar ett lidarpunktmoln i färg, inklusive AI-analyser av vad som finns i bild.

Den allra första Idarn heter AE100. 3000 dollar ska priset bli i massvolym.

AE100 levererar en 360-gradersmodell av omgivningen kring bilen med en radie på 300 meter. Men den levererar inte bara rådata. Sensorsignalerna – från kamera och lidar – fusioneras och analyseras på alla möjliga sätt innan informationen skickas – krypterad – till bilens självkörningsdator.

Inte nog med det, den kan också ta emot återkoppling från resten av systemet och bestämma i realtid vad den ska göra – vilka riktningar som ska avläsas och hur data ska bearbetas.

Därmed blir självkörningssystemet som helhet distribuerat och förhoppningsvis prestanda högre och fördröjningar kortare.

Idar står för ”intelligent detection and ranging” enligt mönster från lidar/radar – ”light/radio detection and ranging”.

När Elektroniktidningen publicerade sin översikt över lidartillverkare i mars, fick Aeye inte vara med. Å ena sidan är Idar bokstavligen ingen lidar, å andra sidan konkurrerar den uppenbarligen med dem, så den kunde ha fått dispens. 

Den egentliga orsaken till att vi utelämnade den var att informationen från Aeye var rörig – var Idar en egen komponent? Eller kanske en systemlöning kring någon annans lidar?

Nu är informationen lite bättre, även om den fortfarande drunknar i metaforer om ”perception”, ”biomimetik” och ”mänskliga reflexer”.

Aeye lanserar ett nytt begrepp: ”vixel”. Ordet är en blandning av ”voxel” och ”pixel”. Det förra syftar på den 3d-koordinat som en lidarsensor levererar och det senare på den bildpunkt en kamera levererar.

En Idar innehåller lidar och kamera som tillsammans genererar en ström vixlar. ”True Color Lidar”, säger Aeye. Färglagda punkter, kan man väl kalla dem.

Titta på bilden ovan. Så brukar ett så kallat lidarpunktmoln se ut. Men en Idar levererar punkterna i färg, och det är ju åtminstone suggestivt för våra egna synsinnen, att detta är bättre data att jobba med för mönsterigenkänning, än bara ett svartvitt punktmoln.

Vilken självkörningsdator som helst kan matas med lidar- och videodata och  producera det här färgglada molnet. Men en Idar gör det på egen hand, utan att besvära en central dator. Lidar och kamera ska dessutom vara ”mekaniskt” integrerade vilket ju känns som att det är något som borde kunna effektivisera den sensorfusion som skapar vixelmolnet.

Idar analyserar själv innehållet i vixelmolnet.

För det första levererar den punkternas hastighet och hastighetsförändring. För det andra har den ett batteri av ”tusentals” algoritmer som den kan plocka fram efter behov och applicera för att till exempelvis identifiera gräs och asfalt och andra strukturer, eller cyklar och vägmärken och andra objekt.

Idarn sveper inte cykliskt av omgivningen, utan kan på kommando stanna upp och öka upplösningen dynamiskt där det finns intressanta objekt. Eller plocka fram en specifik analysalgoritm ur biblioteket.

Kombinationen av att låta AI bestämma vad som är intressant och återkoppla detta till sensorn, så att den kan fokusera där, kallar Aeye för ”feedback loop for intelligence”, och enligt Aeye är det ingen av konkurrenterna som gör detta idag.

”Path planning” kan också delta i återkopplingen vilket torde betyda att Idarn avsöker den riktning som bilen  planerar att röra sig i.

Sammantaget kan Idar alltså till exempel sänka upplösningen mot himlen och öka upplösningen där det står en fotgängare. Eller öka upplösning på ansiktet ännu mer för att se vart fotgängaren tittar. Eller öka laserstyrkan när det är dimmigt.  

Den kan också låsa fokus, mot exempelvis en annalkande byggnad. Det kan den göra på 230 meters avständ, mot objekt som har en reflektivitet på 10 procent.

Allt detta översatt till siffror betyder enligt Aeye att en Idar ger 16 gånger större täckning och 10 gånger fler frames per sekund än konkurrerande sensorer. Dessutom har den en tiondel av strömförbrukningen. Och spottar ur sig 7–10 gånger mer ”relevant information” för objektigenkänning.

Av delkomponenterna är lidarn en egen konstruktion, utan rörliga delar. Övrigt är standardkomponenter, dessutom enligt Aeye designat för att vara modulärt – plug-and-play, beskriver Aeye. Hittar du en bättre laser, så byt ut den befintliga.

Aeye presenterade sin första demonstrator av lidarteknik år 2013. Lösningarna är omgärdade av patent, varav 71 stycken bara kring vixlarna. 

I juni i fjol fick företaget 16 miljoner dollar i investeringar från bland annat Kleiner Perkins, Airbus Ventures och Intel Capital.

Grundare och vd heter Luis Dussan, med bakgrund i Northrop Grumman, Lockheed Martin och  Nasa.

Chefsingenjör är Allan Steinhardt, IEEE Fellow och tidigare på Darpa, MIT och Cornell – och årets flitigaste Quora-författare år 2016, avslöjar han på sin linkedin-sida. 

Det finns ett partnerprogram för universitet och tillverkare, om du är intresserad.