Den nordvästskånska småstaden visar upp sin allra bästa sida med knallblå himmel och rosasprakande körsbärsträd som trånar efter uppmärksamhet från förbipasserande. Så värst många förbipasserande är det dock inte fråga om. Gatan framför järnvägsstationen är faktiskt helt tom. Stationshuset är sedan länge avvecklat och på andra sidan gatan slumrar en livsmedelsbutik och ett par asiatiska restauranger. Trots närheten till den bubblande Öresundsregionen får jag en känsla av att tiden har gått åt ett håll och Åstorp åt ett annat.

Jag tar riktning mot Norra Industriområdet och en stund senare står jag framför en oansenlig 70-talsvilla i brunt tegel. På en skylt bredvid dörren står det PEARL med stora bokstäver. I övrigt är det inte mycket som avslöjar att huset rymmer en av västvärldens få kvarvarande mikrofontillverkare. Pearls säregna mikrofoner med rektangulära kapslar återfinns i inspelningsstudios och konserthus över hela världen och har mycket högt internationellt anseende – det menar i alla fall Bernt Malmqvist, som tar emot med utsträckt hand och nystruken skjorta. 

Från Stockholm till Skåne
Det bruna huset har han ägt i 28 år, men historien om Pearl inleds redan 1939 då Rune Rosander börjar experimentera med kristallmikrofoner i Spånga. Verksamheten blomstrar i efterkrigstidens Sverige och Pearl har som mest 19 anställda, men när Direktör Rosander – som han helst vill kallas – flyttar tillverkningen till Skåne 1960 är det bara Bernt som väljer att följa med. 

– De som jobbade där uppe erbjöds fortsatt anställning, men det var ingen som var intresserad av att flytta ner. Det var ju inga problem att få jobb på den tiden, säger han.

Tillsammans med hustrun Margita och deras förstfödde son flyttar Bernt in i en trerumslägenhet i Åstorp. Lägenheten i Stockholm hyr han ut till sin tvillingbror. 

– Grannarna såg ju att det var samma kille, men helt plötsligt en annan kvinna från ena dagen till den andra, haha.

Vi samtalar över ett köksbord i ett hörn av den öppna fabrikslokalen. Bernt har hunnit bli 82 år, men bakom de stora glasögonen finns det fortfarande något pojkaktigt, nästan busigt, i blicken. Håret är vitt och ansiktet ramas in av ett tunt skägg. Händerna som har byggt mikrofoner till världsstjärnor vilar knäppta på bordet framför honom. Runt oss hänger bilder på Pearlprodukter i olika sammanhang. På ett fotografi syns Gustav VI Adolf med en av företagets mikrofoner. Bernt pekar på några inramade artiklar och berättar stolt att hans mikrofoner har använts på Mount Everest, i Afrikas regnskogar och under de arktiska isarna.

Internationella framgångar
Mot slutet av 50-talet börjar Rune Rosander utveckla mer moderna mikrofonkapslar och efter Skåneflytten inleds en större satsning på kondensatormikrofoner. Pearl, eller PML som man också kallar sig, tar upp kampen med de stora internationella mikrofontillverkarna.

Det är inte helt klart varför man väljer att dela företaget i två delar i slutet av 70-talet, men namnförvirringen med den japanska trumtillverkaren Pearl kan ha spelat en viss roll. Det nya företaget, Milab, ska stå för tillverkning och marknadsföring av mikrofonerna medan Pearl enbart ska ägna sig åt utveckling. Bernt blir produktionschef på Milab, som så småningom säljs och därmed tappar alla formella band till Pearl. Milab satsar internationellt och i mitten av 80-talet vinner man en upphandling i Australien som ger företaget dess största beställning någonsin – närmare 1000 mikrofoner till parlamentet i Canberra. Bernt är dessutom delaktig i utvecklingen av flera nya modeller, bland annat det nya flaggskeppet VIP-50, som blir en stor framgång i USA och används av superstjärnor som Michael Jackson och Ray Charles.

Men trots medgångarna är det något som skaver. Arbetet som produktionsansvarig har inneburit mer administration och mindre kontakt med själva mikrofonerna. Samtidigt har en åldrande Rune Rosander drivit Pearl på egen hand i blygsam skala. Personal, maskiner och rättigheterna till produkterna har tillfallit Milab i uppdelningen av företagen och Rune har i princip tvingats börja om från början. Det dröjer till 1984 innan han lanserar sin första produkt sedan delningen av företagen – Pearl TL-4. När Bernt får frågan om han vill ta över Pearl behöver han inte fundera länge. 1987 blir Bernt och Margita Malmqvist ägare till Pearl Mikrofonlaboratorium AB och fram till Margitas bortgång 2013 driver de verksamheten tillsammans.

En sann idealist
Vårt samtal blir stundtals väldigt tekniskt och Bernt lägger gärna fram långa förklaringar om hur han har gått till väga för att förbättra och vidareutveckla Rune Rosanders idéer. Det är membrantjocklek, mätteknik, kapseldimensioner. Stereoteknik, transistorer, impedanser. Efter 64 år i branschen är hans passion oförminskad.

Trots att många av konkurrenterna har flyttat sin tillverkning till låglöneländer i Asien har Bernt envisats med att fortsätta bygga sina mikrofoner för hand i Sverige, även om det knappast är ekonomiskt försvarbart. Hantverket är helt enkelt för viktigt. Han erkänner dock utan omsvep att det inte är en affärsmodell som man blir rik på. Inget av hans fyra barn har heller visat intresse för att överta verksamheten. 

Ett avslut och en återförening
Med en välförtjänt pensionering i tankarna väljer Bernt till sist att sälja sitt företag hösten 2017. Köparen blir det gamla systerbolaget Milab, där han alltså själv var produktionschef på 80-talet. Men trots att hans livsverk har övertagits av en konkurrent verkar Bernt ganska nöjd. Milabs personal har flyttat in i det bruna tegelhuset i Åstorp. Där Bernt ofta satt och arbetade ensam förs nu livliga mikrofondiskussioner över rykande kaffekoppar och lödpennor.

Milabs produktionschef, Hans Svensson, har övertagit huvudansvaret för tillverkningen, men med sina blott 33 år i branschen får han finna sig i att vara ynglingen i rummet. Bernt har nämligen inte klarat av att dra sig tillbaka utan har stannat kvar som timanställd konsult. Kärleken till mikrofonerna är för stark.

Han reser sig och går bort till en lyssningsanordning. En Pearl TC-4 från tidigt 60-tal ska felsökas. Bernt tar på sig hörlurarna och pratar in i mikrofonen.

– Ett, två tre, fyra. 

Trots 58 år i Skåne är Stockholmsdialekten intakt.

– Två, tre, fyra, fem.

Pearls rektangulära mikrofonkapslar

Att bygga mikrofoner innebär på många sätt att arbeta med kompromisser. När en viss egenskap förbättras, försämras ofta något annat. Ett exempel är skillnaderna mellan stora och små membran. Ett stort membran betyder att mikrofonen kan ta upp mer ljudenergi vilket ger bättre signal-brusförhållande, men den större kapselytan innebär också att membranet blir tyngre och att detaljåtergivningen blir sämre jämfört med mindre membran. Ljudvågor som inte kommer rakt framifrån träffar olika delar av membranet vid olika tillfällen. Därför blir frekvensåtergivningen i sidled mindre likformig ju större membranet är. Följaktligen har mikrofoner med små membran oftast bättre detaljåtergivning och är mer lämpade för inspelningssituationer där jämn återgivning i sidled är viktig, exempelvis stereotekniker som XY och Blumlein.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Oavsett storlek har mikrofonmembran av tradition alltid varit cirkulära, så när Rune Rosander och Pearl lanserade en ­mikrofon med rektangulärt membran i slutet av 50-talet innebar det en mindre revolution i ljudvärlden. Istället för att kompromissa mellan stora och små membran menade Rosander att den nya kapseln tog de bästa egenskaperna från båda. En stor membran­yta innebar bra signal-brusförhållande, samtidigt som den smala kapselbredden gav mikrofonerna en jämnare frekvensupptagning i sidled än andra stormembransmikrofoner. En konsekvens av formatet blev att återgivningen i det vertikala planet skiljde sig från återgivningen i sidled, men även den egenskapen kunde vara användbar för en kompetent ljudtekniker.

En av de viktigaste fördelarna med den nya kapseln var den kraftiga minskningen av resonansfrekvenser. I cirkulära membran finns en egenresonans som ofta ligger inom det hörbara området. I Rune Rosanders ­kapsel fanns visserligen också resonanser, men dessa var fördelade över frekvensområdet beroende på membranets dimensioner och därför avsevärt mindre påtagliga.

Slutligen innebar kapselns speciella format att Pearl kunde bygga mycket kompakta stormembransmikrofoner. 1959 kom de första modellerna med rektangulär kapsel, rörmikrofonerna C-2 och 8-CK. Kort därefter kom kapseln även i två modeller med transistor, TC-4 och TC-4V. TC-4 var så liten att man var orolig för att den skulle upplevas som alltför anspråkslös på vissa marknader och att kunderna inte skulle inse att det faktiskt var en stormembransmikrofon. Till USA-lanseringen byggde Pearl därför en speciell variant, kallad TC-4 US, som i stort sett var samma mikrofon fast i större kostym.

ELM – den förlängda kapseln
Efter diskussioner med Grammy-belönade inspelningsteknikern Kavi Alexander börjar Bernt Malmqvist experimentera med en mer extrem form av den rektangulära kapseln. Istället för ett höjd-bredd-förhållande på 1,4:1 som tidigare, bygger han en förlängd kapsel med proportionerna 7:1. Den lanseras i början på 2000-talet med namnet ELM (Extended Length Membrane). Tanken är att det nya formatet ska förstärka kapselns unika egenskaper ytterligare. Större membranyta innebär ännu bättre signal-brusförhållande än tidigare, men det kanske mest intressanta är att det förlängda membranet gör att mikrofonen närmast släcker ut ljud som kommer uppifrån och nerifrån. Det är just den egenskapen Kavi Alexander har efterfrågat och den visar sig vara mycket användbar för fler användare. Idag återfinns ELM-mikrofonerna i flera framstående konserthus – exempelvis Kungliga Operan i Stockholm, Kungliga Operan i Köpenhamn och San Francisco Symphony. De unika egenskaperna gör att mikrofonerna kan ge en jämn och fin stereobild av symfoniorkestern samtidigt som oönskade reflexer från golv och tak minimeras.

Trots fördelarna har svenska Pearl och Milab tills nyligen varit ensamma om att använda den här tekniken, men sedan några år tillbaka har även japanska Audio-Technica börjat tillverka mikrofoner med rektangulära kapslar.