About / Advertise
Det finns många företag runt om i världen som utvecklar självkörande fordon. T-Engineering i Trollhättan tog avstamp i sitt kunnande om motorstyrning. Delar av tekniken som behövs för att göra fordonet självkörande kommer från externa leverantörer.
Rötterna i SaabT-Engineering bildades av ett antal Saabingenjörer när Saabs konkurs var oundviklig år 2012. Ganska snabbt köpte Dongfeng in sig, för att år 2014 förvärva hela bolaget. Den statsägda kinesiska fordonskoncernen har huvudkontor i den numera virusberömda staden Wuhan och tillverkar bland annat lastbilar och bilar. Företaget är delägare i franska PSA-gruppen där Peugeot och Citroën ingår, plus att det finns kopplingar till AB Volvo som köpte hälften av Dongfengs lastbilsbolag år 2015. T-Engineering har cirka hundra anställda och fungerar i princip som ett europeiskt utvecklingscenter för Dongfeng även om det också finns också en del externa bolag på kundlistan. Fokus ligger på motorstyrningar till förbrännings- och elmotorer. |
Vi ser oss som systemintegratörer som vill skapa en bra upplevelse av bilen, att den inte bromsar hårdare än vad den behöver utan beter sig mjukt, säger Sebastian Wallman som är projektledare för den självkörande bilen på T-Engineering.
Arbetet har gjorts av ett extremt litet team – färre än 20 personer har varit inblandade, och bara en handfull har arbetat heltid.
– Vi började prata om hur vi ska förhålla oss till tekniken för ungefär två år sedan. Oberoende om vi borde utveckla egen teknik eller inte så måste vi förhålla oss till den.
I december förra året fick företaget tillstånd av Transportstyrelsen att börja köra sin minibuss på en kilometerlång sträcka inom Innovatum, ett geografiskt avgränsat område i Trollhättan med inkubator, skola och kontorslokaler.
– Vi har vårt kontor där så vi kan lätt gå ut och köra en sväng när vi har gäster.
Nästa steg blir att låta bussen köra från Innovatum till Trollhättans resecenter, en sträcka på ungefär två kilometer. Först behöver dock minibussen avverka ett antal timmar inom Innovatum för att utvecklarna ska känna sig trygga med att fordonet klarar uppgiften på ett säkert sätt.
Bortsett från de närmast sörjande var det få som visste vad T-Engineering sysslade med innan godkännandet från Transportstyrelsen kom.
– Det är ett väldigt roligt projekt, som gett ringar på vattnet. Vi ser fler som vill börja hos oss och i Kina har uppåt 30 medier skrivit om att vi fått körtillstånd.
Hittills är det bara en handfull företag i Sverige som har tillstånd att testa självkörande fordom på allmän väg och själva tillståndsprocessen är fortfarande under utveckling.
– Redan från början hade vi kontakt med Transportstyrelsen. Det var otroligt bra att bolla med dem för att förstå hur de ser på det.
Processen underlättades av att minibussen inte ska köra fortare än 30 km/h plus att det finns en reservförare som är redo att gripa in.
– Vi har gjort väldigt gedigna säkerhetsanalyser. Det är samma tänk som när vi gör drivning och styrning, säger Sebastian Wallman.
Arbetet handlar bland annat om att kartlägga vad som kan gå fel och vad det i så fall får för konsekvenser. Det gäller alla säkerhetsnivåer i systemet, inte bara den översta där styrkommandona finns.
Som en del i Transportstyrelsens godkännandeprocess fick den självkörande minibussen gör en ”uppkörning”. Först följde personalen från Transportstyrelsen efter i en annan bil, för att se hur den klarade sig. Därefter åkte de med.
– De hade aldrig varit med om något som känts så mjukt och skönt att åka med. Det känns lovande för nästa version.
Plattform för självkörningstesterArbetet med att göra minibussen från Dongfeng självkörande började med att konvertera den till eldrift. Därefter byggdes den om så att den i princip blev en radiostyrd bil i skala ett-till-ett. Det går med andra ord att köra minibussen med en spelkonsoll eller joystick.
– Vi gjorde det för att testa att alla styrdelarna fungerade säkert oberoende av vilken självkörning vi lade på, säger Sebastian Wallman. Minibussen har plats för sex passagerare och utgör en rullande testbänk som är flexibel nog för att man relativt enkelt ska kunna byta ut olika delar av självkörningssystemet och sedan undersöka om köregenskaperna förändras. – Att vi byggde den berodde på att vi inte hittade någon färdig bil som var tillräckligt bra. Det har blivit ett stort intresse för den, så det är en potentiell produkt även om vi egentligen inte är bilbyggare. Systemet för självkörning kommer från det lilla finska uppstartsföretaget Sense 4 och har den vanliga sensoruppsättningen med radar, lidar, kameror, GPS och gyro för att skapa en karta runt fordonet. Utgående från den, och fordonets hastighet och planerade färdväg, skickar självkörningssystemet styrsignaler till ratten och pedalerna. När det ska svänga ser systemet till att fordonet blinkar. – Vi har visat på alla nivåer att det finns rimlighet i kommandona till fordonet. Byter vi självkörningssystem ska vi kunna försäkra oss om att det inte gör några konstigheter. Fordonet har kommit att fungera som en rullande labbänk där man kan testa olika scenarios och lägga på störningar för att se vad reaktionen blir. – I så låga hastigheter är det acceptabelt med en tvärbroms men man vill gärna undvika det. Självkörande fordon anses bli säkrare som ”förare” än vi människor, men är ändå omdebatterade. – Ska ett fordon vara helt riskfritt måste det i princip stå helt stilla. Ska det åka i kinesisk trafik måste man vara lite offensiv, då måste man acceptera risker även om man såklart vill hålla dem minimala, säger Sebastian Wallman. Tilläggas kan att T-Engineering har flera olika alternativ för självkörningsdelen och det är inte klart vem som får leverera när det väl är dags för en kommersiell produktion om något år. Då handlar det om Sharing Van från Dongfeng, en minibuss som saknar både ratt och pedaler. Fordonet har plats för ett dussin passagerare och topphastigheten ligger på 30 km/h. Den lilla bussen liknar de franska självkörande minibussarna från Navi och Easymile. Det senare företaget har levererat den minibuss som SL testar på en linje i Barkarby, strax norr om Stockholm. – Vi jobbar med att anpassa Sharing Van för Sverige och Europa, att få den certifierad och godkänd för trafik. Precis som med det första fordonet byggs om den för fjärrstyrning med en spelkontroll. – Vi hoppas få igång den någon gång nästa år. Samtidigt bygger Dongfeng version två av Sharing Van i Kina. Det handlar om en produktifierad modell som ska komma till Sverige under hösten för att även den modifieras för självkörning baserat på vad man lärt sig av den första modellen. Tilläggas kan att Dongfeng utvecklar en separat lösning på hemmaplan för den kinesiska marknaden. Ett led i det är den demonstrator företaget tagit fram tillsammans med telekomjätten Huawei och som är uppkopplad via 5G.
– Det är en ganska nystartad del av Dongfeng. De har knoppat av ett säljföretag för minibussen och planerar för att bygga hundratals, säger Sebastian Wallman. En fråga som ligger lite utanför T-Engineerings projekt är vem som ska köpa bussarna. Är det traditionella bussoperatörer, kanske städer som vill verka progressiva eller teknikparker som vill ligga i framkant av utvecklingen? – Alla vrider och vänder på konceptet för att hitta ett svar. |
