Populärt kalibrera själv

Det ökande kvalitetsmedvetandet som följer av ISO 9000 har gjort att marknaden för kalibratorer växer. Många väljer att kalibrera själva istället för att anlita ett externt kalibreringslab.

Det finns tre starka skäl som talar för att kalibrera i egen regi, nämligen kvalitet, ledtid och kostnad.

Externa lab följer vanligen instrumenttillverkarens specifikationer. I egen regi finns det större möjligheter att skräddarsy proceduren.

Som exempel kan man ta ett universalinstrument. Om det bara används för att mäta spänning är det onödigt att utföra kalibrering av resistans och ström. Istället kan kalibreringen av spänningen göras i fler punkter.

En hake med partiella kalibreringar är dock att instrumenten måste märkas tydligt så att de inte används för andra mätningar än de är avsedda för.

Det andra argumentet är ledtiden. En extern kalibrering tar cirka en vecka inklusive transport. I praktiken betyder det att man behöver skaffa extra instrument.

Om man istället kalibrerar själv kan tiden kortas till en dag, i bästa fall en dag då instrumentet inte används. Dessutom slipper man även frakten som utgör ett osäkerhetsmoment.

Spara pengar

Ur ekonomisk synvinkel är det svårt att generellt säga var brytpunkten för lönsamhet ligger. Men för den som har någonting mellan 50 och 100 instrument börjar det bli intressant att kalibrera själv. Både Fluke och Wavetek har kalkylark som används för att undersöka om investeringen går att räkna hem.

Förutom kalibratorn måste det också finnas lämpliga lokaler och utbildad personal. Kraven på lokalen är i normala fall inte extrema. Det går bra att kalibrera i temperaturer på 18-28°C och i en luftfuktighet mindre än 80 procent. Källarplanet kan vara lämpligt, men definitivt inte i ett rum mot söder.

Dessutom behövs ett register för att hålla reda på instrumenten, deras kalibreringsprotokoll och använda metoder. Det finns PC-baserad programvara för detta som dessutom varnar om kalibratorn inte har tillräcklig noggrannhet för det aktuella instrumentet.

Via registret ska det också gå att påvisa spårbarhet. Utan spårbarhet till en nationell standard har man inte gjort någon kalibrering utan bara en verifiering.

Per Henricsson

Kalibrering eller metrologisk bekräftelse?

Kalibrering säger man lite slarvigt till vardags men menar i själva verket metrologisk bekräftelse.

I standarder som SS-ISO 10012 innebär kalibrering bara en kontroll av instrumentet, inte en justering. Men i Svenska Akademiens ordlista förklaras "kalibrera" med "anpassa eller justera med hänsyn till mått och dylikt". Och många använder ordet i den betydelsen.

Men den korrekta termen är metrologisk bekräftelse. Det innebär att instrumentet jäm-förs med en referens, avvikelsen noteras, instrumentet justeras när så behövs och så jämförs instrumentet igen mot referensen och avvikelsen noteras.