About / Advertise
Vetenskapsrådet varnar för en hotande nedrustning på universitet och högskolor om inte statens anslag till forskningen ökar.
- Det här är en tydlig signal till regeringen, ska vi vara en framstående forskningsnation eller nöja oss att vara en av många?Den frågan ställde Pär Omling, som är generaldirektör på Vetenskapsrådet, när han presenterade en rapport som utgör underlag för verkets anlagsäskande till regeringen för de kommande åren. Rapporten är baserad på statistik från Statistiska Centralbyrån och ger en dyster bild av svensk forskningsfinansiering från 1989 och framåt.
- Hur man än vrider och vänder på siffrorna så har de faktiska resurserna till högskolor och universitet stått stilla eller minskat under 90-talet. Offentliga medel har minskat med 1,6 miljarder kronor samtidigt som man i andra länder ökat de statliga satsningarna.
Till det kan läggas att även privata finansiärer och stiftelser, som löntagarfondsstiftelserna liksom Wallenbergstiftelsen minskat sina anslag, bland annat beroende på de senaste årens negativa börsutveckling.
Allt är dock inte nattsvart. Till viss del har staten täckt upp för dessa minskningar de senaste åren.
- Den mycket välkomna ökningen av statliga insatser de senaste åren är ett betydelsefullt trendbrott. Men den mesta ökningen försvinner på vägen, säger Pär Omling.
Det är bland annat lönebikostnader, kopieringskostnader, sakförsäkringar, kostnader för universitetsnätet Sunet, liksom förändringar av doktorandfinansieringen som ökat. Vetenskapsrådet vill därför ha en ökning av anslagen med 420 miljoner för 2004 och 480 miljoner år 2005.
- Det är lätt att motivera en anslagsökning: 10 procent av de projekt som får avslag idag har sådana kvaliteter att de borde få det, vår andel av finansieringen av forskningsprojekten blir allt mindre, dessutom behövs extrapengar för att stötta generationsväxlingen inom forskarkåren.
Även om Vetenskapsrådet, som står för cirka en tredjedel av den statliga forskningsfinansieringen, får mer pengar är det inte säkert att alla blir nöjda. Många av de etablerade forskarna och institutionerna har inte fått del av de senaste årens anslagsökningar som istället gått till nya högskolor och nya ämnesområden.
Och så kan det mycket väl bli även i framtiden.
Per Henricsson
