Svensk nanoforskning ligger idag långt framme ur ett internationellt perspektiv. Men risken är stor att vi inom en snar framtid hamnar i bakvattnet.

Den slutsatsen kan man dra av de diskussioner som fördes när gräddan av den svenska nanoforskningen samlades på Naturhistoriska riksmuseet under Naturvetareförbundets årliga Naturvetardag.

För närvarande satsar Stiftelsen för strategisk forskning och Vetenskapsrådet tillsammans mindre än 50 miljoner kronor om året på den svenska forskningen. Men USA och EU ligger i startgroparna för miljardsatsningar inom området. USA kommer att satsa bortåt fem miljarder och EU två miljarder kronor, pengar som i viss mån komma Sverige till del.

- Det är i stort sett omöjligt att blicka tio år framåt i tiden. Vill vi att Sverige i framtiden ska vara ett producerande land inom området? Vi har ett val men vi måste bestämma oss idag. Forskarna, samhället och industrin måste göra det gemensamt. Vi missade hela mikroelektroniken, sade Bosse Bängtson, ABB, som bland annat varit med och byggt Chalmers nya renrum, MC2.

Nicklas Bergman från nystartade Nanofactory Instruments höll med om att man bör vara med i racet från början. Men han är inte säker på att det är i produktionen som värdet ligger om man analyserar hela kedjan ur ett företagsekonomiskt perspektiv.

- Det är möjligt att det i stället är i den tekniska kompetensen, i att äga kunnandet och idéerna som de stora värdena ligger. Det är något som man måste analysera närmare, sade Bergman.

För att kunna hålla en hög standard på forskningen måste man också fylla på underifrån med välutbildade ungdomar som har intresse för teknik och naturvetenskap. Som det ser ut idag har universitet och högskolor stora problem att rekrytera till dessa utbildningar. Men det finns hopp.

- Man har gjort mätningar i Tyskland som visar att intresset för naturvetenskap och teknik har blivit mycket lägre. Där kan vi se att Sverige inte är lika drabbat, sade Lars Montelius, professor vid Lunds Tekniska Högskola.

Montelius är kanske mer oroad för själva utformningen på den framtida utbildningen. I stort sett alla föredragshållare har under Naturvetardagen framhållit att nano kommer att utgöra grunden för en helt ny teknisk och naturvetenskaplig utveckling - för en helt ny vetenskap som suddar ut gränserna mellan fysik, kemi, biologi, medicin och geologi.

Nanovetenskapen kommer att innebära ett paradigmskifte som kräver ett helt nytt tänkande inom naturvetenskap och teknik när de ämnen i det periodiska systemet som vi är vana att betrakta på ett visst sätt med vissa givna egenskaper helt plötsligt uppför sig helt annorlunda som nanopartiklar. Och som kommer att leda till aldrig tidigare skådade material i universum med funktioner och tillämpningar som man knappt vågar drömma om idag.

- För att kunna dra nytta av dessa landvinningar kommer det krävas utbildning av ett stort antal människor. Klarar vi det idag? Det är redan nu svårt att jobba tvärvetenskapligt, på grund av finansieringssystem och grundutbildningssystem. Dessutom är det svårt att bedöma utbildningsbehovet eftersom vi idag har för liten överblick över vad detta kan leda till. Vi kan bara ge grunderna, utbilda generalister, säger Montelius.

Ett annat skäl till varför det är viktigt att vara med när tåget går, är enligt flera av nanovetarna att Moores lag accellererats. Det går idag betydligt fortare att dubblera prestanda än de 18 månader som Gordon Moore postulerade på 1960-talet. Därför blir man också snabbare ifrånsprungen om man inte satsar från början.

Det är utan tvekan elektronikindustrin som är den starkaste motorn i utvecklingen mot nanosamhället för närvarande. Det är inom fysiken och materialtekniken som nano hittills har haft sin starka förankring. Men det finns inga gränser för vad den kan komma att bidra med, såväl där som inom de övriga vetenskaperna.

Att nano kommer att innebära en revolution kan vi vara övertygade om. Frågan är vem som kommer att äga och tjäna pengar på den.

Erika Ingvald