About / Advertise
Elektronikföretag brukar inte utmålas som de stora miljöbovarna. Oljeraffinaderier och stålverk är mer traditionella nedsmutsare. Men denna uppfattning dementeras kraftfullt av en amerikansk rapport kallad "Dodging Dilemmas?".
Rapporten är framtagen av amerikanska Nautilus Institute for Security and Sustainable Development, tillsammans med Natural Heritage Institute och Human Rights Advocates. De har studerat Kalifornienbaserade högteknologiföretag, som Compaq, Dell, Toshiba och IBM, och tittat på deras miljöpåverkan i ett globalt perspektiv. En uppsjö olika underleverantörer har bidragit till den färdiga produkt som kan vara exempelvis en pc eller en mobiltelefon, och en stor del av produktionen sker i fattiga ostasiatiska länder. Där gäller helt andra miljö- och arbetsnormer än i storföretagens hemländer.
De stora miljöproblemen exporteras, enligt rapporten, och den farligaste hanteringen kan hamna långt ner i en lång kedja av underleverantörer. En del produktion sker i hemmen i fattiga utvecklingsländer. Då kan det hända att allt från lagar mot barnarbete till säkerhetsregler och arbetstidsregler bryts.
Giftiga ämnen
För att tillverka chips, halvledare och datorer krävs en del mycket giftiga substanser, exempelvis kända cancerframkallande ämnen som arsenik, bensen, kadmium och bly. För två år sedan visade det sig att Shengli Chemical Company i Taiwan dumpat kemiskt avfall i Kaoping-floden, där befolkningen tar både dricksvatten och vatten till jordbruket. Shengli tog hand om kemiskt avfall från de flesta företag i HSIP, Hsinchu Science-Based Industrial Park, som brukar kallas Taiwans Silicon Valley.
De multinationella företagen måste ta ett globalt ansvar, påpekar rapporten. Även om underleverantören verkar i ett land vars regering inte prioriterar vare sig miljöhänsyn eller arbetsmiljöfrågor, så får det inte hindra företagen från att ha samma höga krav där som de skulle ha haft på hemmaplan.
Torun Bager
