Industrin kräver anpassad kalibrering

Lågkonjunkturen ökar möjligheten att få igenom specifika krav

Kalibrering är en kännbar kostnad, och man får inte heller alltid det man tycker sig ha betalat för.Användarna måste lära sig att ställa krav, och de dåliga tiderna gör att test- och mätföretagen just nu är extra lyhörda.

- Kalibreringen ska verifiera att mätinstrumentet uppfyller sina specifikationer, säger Christer Larsson, ordförande i Ericssonkoncernens MIM-grupp, Metrology & Instrument Maintenance, och tekniskt ansvarig för kalibreringslaboratoriet på Ericsson i Gävle.

Det låter självklart, men enligt Christer Larsson beskylls Ericsson ibland för att ha en väldigt konservativ syn på instrumentkalibreringar, just på grund av detta krav.

- Vi vill att kalibreringen verkligen bevisar att instrumenten fortfarande uppfyller sina specifikationer, så att vi kan lita på att ett nykalibrerat instrument prestandamässigt är i samma skick som om det vore nytt.

Många instrumenttillverkare saknar ett sådant synsätt, hävdar Christer Larsson. De betraktar kalibrering som en avancerad funktionskontroll, som med enklare metoder kontrollerar instrumentens olika delar och funktioner. Med hjälp av statistiska uppgifter om hur instrument av denna typ brukar fungera drar de sedan slutsatsen att instrumentet, med ett visst mått av sannolikhet, uppfyller sina specifikationer.

- Det duger inte för oss på Ericsson. När vi köper kalibreringstjänster vill vi få ut något mervärde av dessa, som att fånga upp och åtgärda de få instrument som ligger precis vid specifikationsgränsen, och som kan orsaka stora problem med dyra felmätningar eller höga felutfall. Om inte kalibreringen kan bevisa att instrumenten uppfyller specifikationerna vill vi de ska åtgärdas.

Minskade marginaler

För att kunna göra denna bedömning under kalibrering krävs att kalibreringslaboratoriet har säkra mätmetoder, att man känner till sin mätosäkerhet och även tar hänsyn till mätosäkerheten i bedömning. Detta sker genom att man reducerar specifikationsgränsen med mätosäkerheten under kalibrering, en så kallad guardband-metod.

- Om inte kalibreringsmetoden har tillräckliga marginaler att tillåta guardband, är den i min mening otillräcklig för sitt ändamål, säger Christer Larsson. Eller så är instrumenten för hårt specificerade från början, och en specifikation utan möjlighet att verifiera är ju inte mycket att ha.

- Ju fler instrumentanvändare som liksom vi på Ericsson ifrågasätter vissa instrumenttillverkares standardkalibreringar och kräver kalibreringar med mätosäkerhetsberäkningar och guardband, desto snabbare implementeras de och desto billigare blir de.

Stickprov duger inte alltid

Många mätinstrument är väldigt komplexa, vilket gör att tillverkarnas generella kalibreringsprocedur är utformad för att på enklast möjliga sätt kontrollera så mycket som möjligt av instrumentets flora av funktioner och tänkta användningsområden. Kalibreringen består av glesa stickprov på vanligt använda funktioner och parametrar.

- Det finns inget som säger att just mitt användningsområde av instrumentet täcks av den generella kalibreringen. Istället kontrolleras instrumentet på en mängd funktioner och områden som jag aldrig använder, konstaterar Christer Larsson.

- I vissa fall vill vi ha en kalibrering som är både utökad och begränsad. En anpassad kalibrering där för oss viktiga områden, funktioner och parametrarna i instrumenten verifieras minutiöst med högkvalitativa metoder. Och där oanvända delar av instrumentet kontrolleras mer sparsamt eller stryks helt för att reducera våra kalibreringskostnader och ledtider.

Torun Bager