About / Advertise
Många tekniker har gjort anspråk på trådlöst bredband, med varierande framgång. LMDS visade sig oanvändbart, och 3G och Wlan-hotspots har problem med kostnadskalkylen. I 802.16 och Wimax har man lärt av tidigare misstag och försöker göra allting rätt.
Wlan-standarden 802.11 har funnits sedan 1997, men det dröjde till 2001 innan tekniken tog fart på allvar. En orsak var att standarden var väldigt öppen, vilket gjorde att standardprodukter från två tillverkare inte nödvändigtvis kunde prata med varandra. Det var först när branschorganisationen Wifi, med syfte att garantera interoperabilitet, bildades som det lossnade.Standarden för trådlöst bredband, 802.16, är ännu mer öppen, men den här gången är den tillhörande branschorganisationen Wimax med på ett tidigt stadium. En av Wimax uppgifter är att enas om vilka frekvenser som ska användas. Standarden tillåter i princip vad som helst mellan 10 och 66 GHz.
LMDS blev fiasko
Frekvenserna över 10 GHz är man idag måttligt intresserade av, efter fiaskot med LMDS (Local Multpoint Distribution System) vid 28 GHz. Tekniken visade sig kräva fri sikt och bra väder, och inte ens då kom man upp i någon användbar räckvidd. Av de som fick LMDS-licenser i Sverige har flera lämnat tillbaka sina.
I stället är det framför allt tre frekvensområden man tittar på. Kring 2,5 GHz finns ett licensierat utrymme i USA. Dessutom kan man tänka sig att använda det licensfria 2,4 GHz-bandet.
Mellan 5,2 och 5,8 GHz finns omväxlande licensierade och licensfria band för Wlan och trådlöst bredband världen över. I Europa är 3,5 GHz-bandet reserverat för trådlöst bredband.
Bäst med licens
Helst vill man använda licensierade band. Tekniken lämpar sig bäst för det. En orsak är valet av kodningsteknik. OFDM, orthogonal frequency division multiplexing, är en teknik som går ut på att sända data med så hög hastighet som möjligt i kanaler så tätt placerade som fysikens lagar tillåter (se artikel "Parallellsändning ger snabbare radionät" i Elektroniktidningens artikelarkiv på webben).
Fördelen är att man får oöverträffat utnyttjande av radiospektrumet, mycket bättre än till exempel frekvenshopp-ning som Bluetooth använder, eller 3Gs CDMA. Det är en orsak till att bredband via Wimax blir billigare än 3G. Nackdelen är att till skillnad från ovan nämnda tekniker finns det ingen funktion för att dela radiospektrumet.
Även realtid
I licensierade band kan man i stället dela upp signalen i tidsluckor. Detta utnyttjar man i Wimax till att ha avancerade funktioner för trafikprioritering, tjänsteklasser och realtidsfunktioner. Wimax kan mycket väl användas för tal och video, ännu en läxa man lärt sig från tidigare tekniker.
I Sverige är det 3,5 GHz som är det mest intressanta bandet. Frekvensområdet är uppdelat i tre band. Ett är utlicensierat till TeliaSonera, ett till Tele2, och det tredje är utlicensierat länsvis.
- Utlicensieringen skedde med kort varsel, så många var inte beredda. I 10-12 län gick ett antal kommuner samman och fick licens. När ansökningstiden gick ut gick Teracom in och tog över de kvarvarande licenserna, berättar Hans O Johansson.
Elias Nordling
