Telekomindustrin har nu tagit sikte på en helt ny generation radiobaserade lokala bredbandsnät. Användarna får bredbandsterminaler som kommunicerar direkt med varandra, upp till flera kilometer i framtiden, utan att det finns någon basstation som förmedlar trafiken. Denna lokala bredbandskommunikation blir dessutom nästan gratis, utan avgifter till nätoperatörerna, eftersom trafiken inte går via några publika mobilnät.

Dessa så kallade ad hoc-nät blir möjliga framför allt genom att Bluetoothstandarden och radiolanstandarden IEEE 802.11 tillförs nya funktioner de närmaste åren.

Så ser den nya visionen ut och i Sverige jobbar Ericsson, FOA och Uppsala Universitet med systemutvecklingen. även i USA, Tyskland och andra länder pågår arbetet.

På sikt handlar det om att etablera nya massmarknader med tiotals miljoner användare. Tanken är att användaren har en terminal med flera radiogränssnitt, som klarar både billig lokal bredbandskommunikation med upp till 10 Mbit/s med Bluetooth och dessutom kan koppla upp sig via 3G-nätet med 300 kbit/s för dyrare Internetkommunikation.

Internetvärldens standardiseringsorganisation IETF har en särskild grupp kallad Manet (Mobile Ad hoc Networking) som är på god väg med nya industristandarder för de avancerade routingprotokoll som behövs för lokal bredbandskommunikation. Två huvudförslag till standarder finns, routingprotokollen AODW (Ad hoc On Demand Distance Vector) och DSR (Dynamic Source Routing).

Automatisk uppkoppling

De närmaste åren väntas ett genombrott för de nya lokala radionäten Bluetooth och IEEE 802.11. Tanken är helt enkelt att införa ad hoc-teknik i dessa standarder och i etapper införa den nya avancerade tekniken så att realtidstjänster via ad hoc-nät med bredbandskapacitet kan klaras. Ad hoc, som är latin för "till denna" innebär att terminalerna automatiskt kopplar upp sig mot varandra och etablerar ett tillfälligt nät.

I den första versionen, nivå ett, klarar Bluetooth och IEEE 802.11 normalt punkt till punktkommunikation. I nivå två tillförs funktioner för att enkelt skapa lokala grupper, till exempel för konferenser, där användarna etablerar en sluten grupp med krypterad trafik med bredbandskapacitet mellan sig.

I nivå tre införs avancerade routingprotokoll som gör det möjligt för en enskild pc att koppla upp sig mot en annan pc en kilometer bort genom att trafiken reläas via mellanliggande radioterminaler.

Det är naturligtvis nivå tre som är mest spännande eftersom den innebär att enskilda användare enkelt kan kommunicera längre sträckor och routingprotokollet gör det möjligt att enkelt hitta andra användare och etablera bredbandskommunikation.

För nivå ett finns kommersiella produkter, för nivå två finns fungerande teknik men för nivå tre finns idag bara prototypsystem. Utveckling pågår, främst av routingstandarden.

- Jag räknar med att inom ett år lanseras de första kommersiella produkterna, baserade på radiolanstandarden IEEE 802.11, som klarar nivå tre för ad hoc-nät, säger Per Gunningberg, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala Universitet, som leder en av de tre grupper i Sverige som utvecklar den nya radiotekniken.

Uppsala Universitet provar nu den teknik som diskuteras i IETF. Ett provnät skall startas vid årsskiftet där man kombinerar de två nämnda routingprotokollen. Projektet stöttas av staten och Ericsson.

Gunningberg räknar med att Bluetooth och IEEE 802.11 kommer att konkurrera. De organisationer som står bakom dessa standarder siktar på samma marknader och har båda beslutat utveckla specifikationerna och tillföra en rad nya funktioner.

Militären driver på

I specifikationen för Bluetooth finns både nivå ett och nivå två för ad hoc-nät men det är nödvändigt att tillföra routingprotokollet för nivå 3. Bluetoothgruppen har beslutat att utveckla generation två av Bluetooth och den skall bland annat klara bredbandskapacitet, så att högkvalitets-tv kan överföras. För industrigruppen bakom IEEE 802.11 återstår beslut när det gäller både nivå två och tre.

Redan idag finns radionät i drift hos militära organisationer baserade på ad hoc-tekniken och de klarar kommunikation med ett antal hopp mellan olika terminaler. Dessa radionät klarar dock inte realtidstjänster och det handlar om dyra och specialiserade nät, inga massprodukter.

Att militären är en pådrivande kraft i systemutvecklingen är inte konstigt. Militären behöver nät med hög kapacitet som snabbt kan etableras i fält. Precis det blir möjligt med avancerade ad hoc-nät.