- Kiruna kommer att förlora sin roll när det gäller nedladdning av satellitbilder från jordobservationssatelliter inom fem till tio år, säger Gotthard Oppenhäuser, ledare för ESAs Artemisprojekt.
I stället ska en satellit med optisk kommunikation fungera som relästation för data som ska skickas till jorden.
Idag finns en rad stationer som tar emot satellitbilder från de jordobservationssatelliter som finns i rymden. Kiruna har en av de största i världen på grund av de goda mottagningsförhållandena nära nordpolen.
De uppgifter som Gotthard Oppenhäuser redovisar är imponerande. Två satelliter rör sig med en hastighet på 700 meter per sekund. Trots ett avstånd på hela 40 000 kilometer har Artemissatelliten och satelliten Spot 4 etablerat en optisk dubbelriktad länk mellan sig. Satellitbilder har skickats med 50 Mbit/s via denna förbindelse till Artemis som sedan sänt bilderna vidare direkt till en jordstation.
ESA har nu provat att upprätta denna länk tio gånger och det har gått bra varje gång. Enligt ESA kan en sådan länk ställas upp fem gånger per dygn cirka 20 minuter per gång för att översända bilderna från Spot och det innebär snabbare uppdatering än tidigare. Idag dumpas bilderna ner i princip en gång per dygn från Spot till Kiruna när mottagningsförhållandena är de bästa.
Själva uppkopplingen mellan satelliterna görs varje gång i flera steg. De två satelliterna signalerar först till varandra och ställer sedan i etapper in sändare och mottagare mot varandra så att den signal som går hela 40 000 kilometer bara är 300 meter bred hos mottagaren.
Artemis skall fortsätta de tekniska proven med optisk rymdkommunikation fram till 2007. ESA räknar redan med att nyttja optiska rymdlänkar.
Jonny Järnmark som är chef för Satops som är den enhet som svarar för mottagning av satellitbilder på Esrange har räknat med konkurrensen från de nya satelliterna.
- Det står till och med i vår affärsplan, säger han.
Totalt är det tio personer av hundra anställda som arbetar med mottagning av satellitbilder.
Jonny Järnmark påpekar dock att hur lång tid det tar innan den optiska tekniken verkligen slår igenom återstår att se och även vilken omfattning den får. De satelliter som idag finns i rymden är inte utrustade med denna teknik utom i några få fall som Spot 4.
Göte Andersson