Borrsensorn tar in data längs hela borrningen, som kan gå flera kilometer ner i marken. Gyrot känner av varje rörelse, och samlar därtill in data om den omgivande berggrunden. Totalt sitter 12 sensorer i Gyrosmart - tre accelerometrar för vardera vridningsvinkel, acceleration och lutning, samt tre som känner av magnetfältet. Lutning och magnetfält förändras inte lika snabbt som de andra parametrarna, så där behövs inte lika stor samplingshastighet.
Gyrot höll för Elektroniktidningens redaktör |
Alla mätdata hanteras av en asic, som också tagits fram av Imego för ändamålet. I konstruktionen sitter även 512 Mbit minne samt en Bluetoothkrets med vars hjälp alla mätdata kan läsas ut trådlöst till en pc när borrhuvudet väl kommit upp ur marken igen. På sikt planeras även en variant med wlan.
Alltihop drar 400 mA, och de uppladdningsbara batterierna räcker i 9 timmar.
Miljön i ett geologiskt borrhål är sällan särskilt snäll mot elektronik, vilket förstås konstruktörerna tvingats ta hänsyn till. Det är inga vanliga mönsterkort av FR4-typ som använts här, utan mer tåliga varianter som därtill har samma värmeutvidgningskoefficient som kisel, vilket gör att de termiska spänningarna minimeras. Enligt specifikationen ska gyrot klara temperaturer från 5 upp till 65 grader.
Elektroniken är fördelad på tre kort, som sitter monterade i trekantsform ingjutet i plexiglas. Det ger inte bara mekanisk hållfasthet utan också goda förutsättningar för att gyromätningarna ska få maximal noggrannhet.