Utropspriset för en licens med nationell täckning ligger kring 2,8 miljarder kronor, och den statliga operatören BSNL är jämte den stora konkurrenten MTNL garanterade varsin del av spektrum. För de övriga licenserna är såväl inhemska som utländska operatörer med 3G-erfarenhet välkomna att lägga anbud.
Detta är förstås goda nyheter för Ericsson och dess konkurrenter. BSNL har en plan för kommersiell start inom sex månader, med utrustning från bland andra Ericsson, Alcatel-Lucent och Huawei. Investeringarna lär uppgå till mångmiljardbelopp. Indien är en enorm marknad, världens näst största efter Kina och därtill för närvarande snabbare växande. I juni ökade antalet abonnenter med 8,95 miljoner till över 287 miljoner.
Det är förvisso en hög siffra, men än så länge har blott var fjärde av Indiens 1,1 miljarder invånare en mobiltelefon. Och till skillnad mot många andra 3G-utbyggnader är det inte i första hand nya bredbandiga tjänster som lockar. Lika vlktigt är de möjligheter som 3G-system ger att få ner priset per ny abonnent, och på så vis ge fler av Indiens fattiga miljoner mobiltjänster med hög samtalskvalitet. Just kravet på god röstkvalitet understryks av Indiens telekomdepartement i utlysningen av frekvensauktionerna.
Frekvenserna auktioneras ut i band om 2 x 5 MHz i 2,1 GHz-bandet, för WCDMA och WiMax, och licenserna gäller i 20 år. Därtill ska även ett antal licenser för standarden CDMA-EVDO auktioneras ut i 450- och 800 MHz-banden. För att öka konkurrensen mellan operatörerna planerar myndigheterna i Indien också att införa nummerportabilitet.
Analytiker varnar dock för överdriven eufori, och menar att i Indien går saker och ting inte alltid så fort som myndigheterna utlovar. En rapport från investmentbanken HSBC hävdar också att det utlovade spektrumet är för litet för att tillgodose kraven, och att myndigheternas fokus på snabba intäkter snarare än långsiktiga investeringar bäddar för en kaotisk och orättvis spektrumtilldelning.