About / Advertise
För 7 miljarder dollar ska Intel uppgradera tre av sina fabriker till 32 nm-teknik, för produktion av processorerna Westmere - som redan visats i 32 nm-prototyp - och den kommande Sandy Bridge. Investeringen är företagets största någonsin.
Mitt i brinnande lågkonjunktur och försäljningsras för persondatorer gör Intel sin största investering genom tiderna. Företaget satsar sju miljarder dollar på att uppgradera tre fabriker i Oregon, New Mexico och Arizona. Samtidigt stänger företaget en fabrik i Kina, och koncentrerar därmed sin produktion till USA än mer. Idag görs ungefär tre fjärdedelar av Intels halvledarproduktion i USA.De nya fabrikerna ska först och främst producera mikroprocessorn Westmere, en 32 nm-version av dagens värsting Nehalem. Denna produktion ska nå volym innan året är slut, i versioner avsedda för såväl bärbara som stationära datorer liksom servrar.
Därpå följer Sandy Bridge, den första arkitekturen från Intel som är direkt framtagen för 32 nm. Strategin är densamma som Intel följt ett par år - först ta fram en ny arkitektur i befintlig process, därefter migrera denna arkitektur med små eller inga förändringar till en ny process. Därpå tas sedan en ny arkitektur fram i den nya processen, som sedan migreras till nästa processnod. Tanken är alltså att vartannat år ta fram en ny arkitektur, och vartannat år gå över till en ny processnod.
Westmerechipset, som visats upp som prototyp häromdagen från Intels första 32 nm-lina i Oregon, är i praktiken ett slags hybrid. Processorkärnan är gjord i 32 nm och den integrerade grafik- och minnesstyrningen, som tidigare legat i ett separat chips, är gjord i 45 nm på samma kiselbricka. Genomgående används metallgrindar med högt k-värde. De första kommersiella 32 nm-processorerna får två kärnor och fyra trådar.
I 32 nm tar varje transistor på kretsen, och därmed varje funktion, hälften så mycket yta som i 45 nm. En processor i 32 nm kan få över 2 miljarder transistorer och kan klockas i uppemot 4 GHz. Hur snabbt kretsarna klockas i praktiken avgörs dock mer av kraven på effekt och strömförbrukning än av själva halvledarprocessen.
