Adam Edström: Elektronikdagen kan bli riktigt bra

Utblickar mot Kina, Indien och Taiwan, en neddykning i finanskrisens orsaker, spaningar i elektronikforskningsfronten och en introduktion till ABB:s svar på koldioxidhotet, allt parat med diskussionsövningar. Det var vad de cirka 60 deltagarna på Stora Elektronikdagen bjöds på igår. En lyckad tillställning, tyckte de flesta deltagarna, men undertecknad saknade några av de svåra frågeställningarna. Systemperspektiv och komplexitet lyste med sin frånvaro. Och var fanns Ericsson?

Igår avhölls för första gången Stora Elektronikdagen, ett arrangemang av den blivande branschorganisationen Svensk Elektronik och Stockholmsmässan. Ett 60-tal personer, mestadels vd:ar och andra chefspersoner på distributörer, konsulter och kontraktstillverkare hade hörsammat inbjudan, de flesta från snart fusionerade IM-föreningen och Elektronikindustriföreningen men även något tiotal utomstående. Att många kände varandra sedan tidigare gick inte att ta fel på – diskussionerna var bitvis högljudda och stämningen familjär.

Arrangörernas ambition var att skapa ett event med VIP-karaktär, med övergripande diskussioner om elektronikbranschen snarare än tekniskt detaljerade seminarier. Allt i syfte att lyfta både moralen och affärskontaktnätet till nya höjder. Och bitvis fungerade konceptet - Exportrådets utblickar mot i första hand Kina, Indien och Taiwan var klart matnyttiga även om de innehöll ett och annat irriterande sakfel. Föreläsningen om finanskrisen av Roland Dahlman från Investerum, med paralleller mellan Roosevelts New Deal och dagens mångmiljardstödpaket var klart upplysande.

När det gäller eftermiddagens teknikutblickar fanns dock mer att jobba på. Inget fel på solceller, värmekameror, nanosensorer, tryckt elektronik och bioelektronik – de är alla spännande områden i teknikens framkant och presentationerna var fantasieggande om än lite väl överskådliga och detaljfattiga. Men de är knappast representativa för svensk elektronik eller de utmaningar branschen står inför.

Personligen hade jag föredragit inblickar i exempelvis designutmaningarna kring LTE, eller multiprocessorer, eller framtidens fordonselektronik, eller elektroniksystemen som svensk trupp använder i Afghanistan. Nu blev det mindre komplexa system och mer "more than Moore". Vilket är kul, men kanske inte så matnyttigt. Och att kalla ett evenemang för Stora Elektronikdagen utan att mer än nätt och jämnt beröra Ericsson och telekomområdet kändes som om det fanns en stor elefant i rummet som ingen ville nämna.

Men smaken är ju som bekant såsom baken, somliga har mer av den än andra, och flera deltagare öste lovord över arrangörerna. Att flera konkreta affärsdiskussioner fördes är förstås också ett gott betyg till såväl upplägg som närvaro.

Arrangörernas ambition är att Stora Elektronikdagen ska bli ett årligen återkommande arrangemang, och gårdagen torde definitivt ha gett mersmak nog att bygga vidare på. Om ord som system, komplexitet, telekom och varför inte open source får spela större roll i upplägget så har tillställningen goda möjligheter att nå den "måste-vara-med"-status som Lena Norder, Magnus Eriksson och deras medhjälpare vill uppnå. En del av familjekänslan kanske går förlorad då, men det kan knappast vara negativt för affärsmässigheten.