Hon är på konferensen RFID Europe för att presentera tekniken.
I projektet, som ska vara klart nästa år, står Imego för sensordelen medan VTT arbetar med den passiva RFID-delen som förutom identitet också används för att läsa av sensorn. I mer avancerade modeller kan den passiva RFID-brickan förses med ett litet batteri för att förvandla sensordelen till en datalogger. Då kan sensorn göra mätningar även när RFID-brickan befinner sig framför en läsare, mätningar som sedan sparas i ett minne.

Sensorerna har utvecklats sedan 2006 och kan mäta temperatur, fukt och rörelse men fungerar också i vätskor där de kan mäta pH-värde eller identifiera olika typer av substanser.
Alla sensorer utom accelerometern baseras på en kapacitiv ”fingersensor” av metalltrådar som kan tryckas med en speciell bläckstråleskrivare. Beroende på utformning och vilket polymermaterial som läggs ovanpå fingrarna kan man mäta olika storheter. Bäraren kan vara papper, plast eller glas. För att mäta acceleration krävs dock en mikromekanisk givare i kisel.
I dagsläget är sensorn och RFID-brickans asic inte integrerade men nästa steg är att lägga sensorn ovanpå asicen. Sensorn upptar inte mer än cirka 0,5 × 0,5 mm och ryms därför mer än väl ovanpå asicen.
- Hela RFID-taggen får bara förbruka 100 mikrowatt och ungefär hälften kan användas för sensorn.
Tiden för en mätning går från några sekunder till några minuter.
- I volymproduktion borde hela RFID-taggen kosta under en euro, kanske bara en halv euro säger Cristina Rusu.
Då ingår förutom sensor och asic även bäraren och den tryckta antennen. Hela systemet arbetar på 13,6 MHz-bandet.
Imegos del har finansierats av Vinnova och nu söker projektet företag som är intresserade av att göra en kommersiell produkt av forskningsresultaten.