Endagskonferensen, som startade i Västerås 2004, är på god väg att leva upp till namnet. I år genomfördes den förutom i Stockholm även i Köpenhamn och i München. Till nästa år kommer man att addera Udaipur i Indien.
De cirka 130 personer som tagit sig till Kista fick höra Clint Cole från Washington State University prata om att allt färre ungdomar söker sig till elektronik- och datautbildningarna. Av de som tas in slutför dessutom bara runt 20 procent sina utbildningar. Siffrorna kommer från USA men Clint Cole hävdade att situationen var ungefär densamma i Europa.
– Vi måste göra något för att det ska bli roligare för studenterna.
Han recept var att ge alla studenter FPGA-bestyckade kort med tillhörande utvecklingsverktyg, kort som de inte bara kan använda i labbet utan som är personliga och ständigt tillgängliga.
Korten kan inte bara användas för att lära sig programmera FPGA:er, de innehåller även analoga funktioner och kan lika gärna agera inbyggt system med en mjuk processor som ett oscilloskop.
Nu pratar han delvis i egen sak eftersom han förutom att arbeta på universitet också har startar företaget Digilent som utvecklar och säljer olika prototypkort.
– Vi har använt korten i undervisningen och sett att studenterna gillade det och att det ger resultat.
I Sverige stöttar bland annat Altera ett antal universitet och högskolor med utvecklingskort. Ett projekt som genomförts på ett sådant kort är ljudprocessorn för elgitarrer som Elektroniktidningen skrev om i tisdags (länk).
I och med att det akademiska spåret flyttat till Köpenhamn dominerades seminarierna i år av mer eller mindre rena produktpresentationer. Att locka FPGA-konstruktörer att prata om sina projekt skulle lyfta konferensen men få har genom åren varit villiga att ställa upp och dela med sig av sina erfarenheter.