1) En allt-annat-processor
Mobiltelefoner består av mer än basband och radio. Ibland mycket mer. Analog- och strömförsörjningsexperten Maxim har försökt samla allt detta "mycket mer" i en enda krets, ett kiselsystem som ska ta hand om strömförsörjning, batteriladdning, klockhantering, ljud, peksensorer och andra gränssnitt. Skapelsen kallas Power SoC och ska dyka upp i ett antal varianter under året.

Enligt företaget tar en Power SoC bara upp 40 procent av ytan jämfört med om dessa funktioner hanteras av andra kretsar. Därtill minskas den totala strömförbrukningen, exakt hur mycket beror på tillämpning och vad man jämför med. Inuti sitter Maxims egenutvecklade styrkretskärna och DSP-kärna, jämte andra IP-block från Maxim.

2) Basstation på en krets
Går det att ta fram en enda arkitektur för alla typer av basstationer, från femto- och picoceller hela vägen upp till makroceller? För alla standarder, från GSM, via CDMA, HSPA+ och TD-SCDMA till LTE, i såväl FDD- och TDD-smak? Freescale hävdar det, och visade på Mobile World Congress upp resultatet, kallad Qoriq Converge. Den finns förstås i ett antal varianter beroende på hur stor cell man siktar på, men arkitekturen är densamma, och skillnaden mellan olika radiostandarder sägs vara enbart mjukvara.

Alla bygger på en Starcore DSP-kärna och en Powerkärna modell e500. Femtocellsversionen har en var av dessa, picocellsversionen två var och de större upp till fyra vardera. I alla finns DDR3-minnesstyrning, en kopplingsmatris (switch fabric), klockor och antenngränssnitt. Därtill finns acceleratorer för sådant som viterbiavkodning, fouriertransformer och Mimo vid behov.

Jämfört med konkurrenterna - läs Texas Instruments - hävdar Freescale att Qoriq Converge ger en kostnad som bara är en fjärdedel, och en strömförbrukning som bara är en tredjedel för en LTE-makrocell. För småceller blir jämförelsen än mer fördelaktig, hävdar bolaget. Exempelvis går det att ta fram en femtocell för LTE med en materialkostnad på bara 50 dollar.

Till lösningen finns förstås referenskonstruktioner samt verktyg och mjukvara. Stöd från exempelvis Enea, Greenhills, Codewarrior och Mentor Embedded utlovas.

3) Ljudet som försvann
Mobiler med 3D dominerade snacket på mässan, men ljudet glömdes bort. Dock lanserade Wolfson två ljudinnovationer, ljud-DSP:n WM0010 och brussläckarkretsen WM2200.
Den första ger inte bara högklassigt ljud för filmer och musik i mobilen, den avlastar också applikationsprocessorn och minskar därmed strömförbrukningen. Därtill kan den hantera brusutsläckning och lobformning för mikrofonen. Och skulle man vilja använda mobilen som bas för att se film på större skärm så klarar kretsen ljudet även till 5.1-ljudsystem och liknande.

Den andra kretsen fokuserar på brusutsläckning, och ska göra det möjligt att föra mobilsamtal även i ytterst brusiga miljöer. Tanken är enkel - ta in bruset från omgivningen, fasvrid det och släck ut det. Tekniken har använts i allt från stridsflygplan till dyrare hörlurar i många år. Skillnaden nu är inte bara att den tillämpas i mobiltelefoner - lika viktigt är att bruset kodas och skickas med ljudsignalen till mottagarsidan, för att där sambehandlas med det lokala bruset. Med resultat att båda sidor får ett rent samtalsljud.

Enligt Wolfson ger kretsen en brusdämpning på 32 dB, vilket ska vara tillräckligt mycket för att kunna prata ostört även på exempelvis en tågstation där tåget rullar in, eller på en mässa av Mobile Worlds kaliber.

4) Sony Ericssons spelmobil
Efter månader av spekulationer visade Sony Ericsson upp sin spelmobil, Xperia Play, på Mobile World Congress. Den ser ut som en normal Xperia men har till skillnad från det utdragbara tangentbordet på Xperia Mini Pro en utdragbar spelkonsol, med pekplattor, kontrollknappar och Playstationkontroller.

En 1 GHz Snapdragon från Qualcomm driver härligheten, tillsammans med en grafikprocessor från Adreno som presterar 60 bilder per sekund. Enligt Sony Ericsson klarar den "många timmars" speltid per laddning. Operativsystemet är Gingerbread, alltså Android 2.3.

På presskonferensen där den avtäcktes var intresset stort, och den församlade journalistkåren trodde nog då att den skulle bli en av mässans snackisar. Men av någon anledning kom den i skymundan för allt snack om 3D.