Gränsvärdena i RoHS-direktivet är solklara men hur man visar att man ligger under dem är inte lika enkelt. SEK ha publicerat en uppdaterad vägledning för hur man går tillväga.
Det vanligaste metoden är att lägga över ansvaret på underleverantörerna som får ordna intyg eller materialdeklarationer. Men ibland kan papperna behöva kompletteras med en provning. För detta finns det standardiserade metoder i standarden SS-EN 62321. Hur man dokumenterar resultaten beskrivs i standarden SS-EN 50581. Den ingår dessutom i SEK:s Handbok 451 som är en vägledning för alla som faller under RoHS-direktivet.
Metoderna för att prova och bestämma förekomsten av de sex ämnen som från början reglerats i RoHS-direktivet beskrevs i SS-EN 62321 från 2009. Vid en översyn har den delats upp i en serie med flera delar, där de två sista fastställts som svensk standard nu i mars. Det är SS-EN 62321-6 om bestämning av polybromerade bifenyler och polybromerade difenyletrar i polymerer och SS-EN 62321-7-1 om bestämning av sexvärt krom (Cr(VI)) i korrosionsskyddade beläggningar på metall.
Mer om standarderna finns här (länk).