About / Advertise
Läkningen av bensår och trycksår går långsammare om förbandet byts allt för ofta. Genom att addera en sensor som markerar när förbandet börjar bli mättat behöver man bara byta när det är nödvändigt. Tekniken kommer från Kisaföretaget Absorbest och baseras på tryckt elektronik.
– Vi startade ganska brett för ungefär fem år sedan med att fundera på hur vi kunde göra nya innovativa lösningar för sårförbandet. Då kom vi i kontakt med Rise Acreo i Norrköping, säger Jenny Sandh som är utvecklingschef på Absorbest.
Företaget utvecklar och tillverkar produkter som suger upp och håller kvar vätskor. Superabsorbenterna används av livsmedelsindustrin men också för sårvård och i operationsrum.
Förbandet säljs sedan många år under namnet Drymax och finns i storlekar från 7,5 × 7,5 cm upp till 37 × 56 cm. Absorbenten ligger i mitten och är inkapslad av ett fibertyg som släpper igenom vätskan.
Den här typen av absorberande förband används bland annat på trycksår och bensår, två problem som framförallt drabbar äldre med nedsatt cirkulation och därmed sämre förutsättningar för kroppen att läka.
– Det är en engångsprodukt så vi behövde något som var billigt, formbart, smidigt och robust.
Genom att addera en sensor som indikerar när det absorberande förbandet börjar bli mättat med vätska slipper sjukvårdpersonalen öppna det för att bedöma om det behöver bytas. Momentet kan vara smärtsamt för patienten och dessutom försämras läkningen om det görs för ofta. Omvänt är det inte bra om förbandet sitter för länge och därmed slutar ta upp vätskan från såret.
Sensorn och display utgör en enhet och är utvecklade med hjälp av en av Rise Acreos tryckpressar. Den monteras på baksidan av förbandet som är tänkt att komma i tre storlekar, 10 × 10 cm, 10 × 20 cm och 20 × 20 cm.
I mitten finns en display som går att ta loss och placera utanpå ett skyddande förband som täcker det absorberande förbandet. Displayen har förbindelse till sensorn via en ”sladd” som även den är en del av substratet.
De tryckta elektroderna finns på baksidan av förbandet och bildar tillsammans med salterna i sårvätskan en battericell. När absorbenten tagit upp tillräckligt mycket vätska blir potentialen i cellen hög nog för att den elektrokroma displayen ska skifta färg och därmed markera att det är dags att byta förbandet. Lösningen är patentsökt.
Arbetet med att utveckla sensor och display har fått finansiering via Vinnovaprogrammet Smartare Elektroniksystem, och tog ett drygt år. Att få igång tester på patienter har tagit längre tid men under det senaste året har det genomförts en begränsad studie på fem patienter som fått tre förband vardera.
– Vi hade lite funderingar om det skulle fungera i den varma och fuktiga miljön, men patientstudien visade att fuktsensorn och principen fungerar bra, säger Jenny Sandh.
 Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Några av förbanden i studien gjorde dock utslag för tidigt vilket har åtgärdats genom att optimera kombinationen av material i förbandet för bättre flödesdistribution till fuktsensorn.
– Nu känner vi oss redo att testa i lite större skala.
Först ska dock förbandet CE-märkas, en process som är påbörjad, och som gör det enklare att utvärdera sensorförbandet.
– Framöver tror jag vi kommer att få se fler sensorer integrerade i förbandet. Det kan vara för pH, temperatur eller kanske någon biomarkör som visar om såret läker eller om det uppstått en infektion, säger Jenny Sandh.
Idag trycks sensorerna av Acreo men när produktionen ska skalas upp kommer det att göras hos Beneli, ett tryckeri i Helsingborg som specialiserat sig på olika typer av tryckta, stansade och självhäftande etiketter som bland annat kan kommunicera med rfid och NFC.
– Det är kul att det finns svenska tryckerier som är intresserade av det här.
