Sju år efter grundandet presenterar estniska kontraktstillverkaren Freen två produktgrupper för klimatomställningen: vindturbiner och batterier. Allt av egen design och tillverkning.
De tillverkas i Kohtla-Järve, centrum för landets gamla fossila energiproduktion. Symboliken är övertydlig: bakom fabriken tronar bokstavligen ett slaggberg av svart aska efter decennier av oljeskifferutvinning. Ur askan växer nu vindsnurror och batteripack.
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |
| Kohtla-Järve är en fattig stad i norra Estland grundad 1924 kring landets skiffertillgångar. Här bygger nu Freen batterier och vindtrubiner. |
Kohtla-Järve är en industristad skapad kring en oljeskiffer som nu snabbt är på väg att försvinna ur Estlands elmix. Skiffern har utvunnits och bränts i mer än hundra år i länet Ida‑Virumaa i Estlands nordöstra ände, främst i Narva vid gränsen mot Ryssland, och här i Kohtla-Järve, några mil in i landet.
Oljeskiffer dominerade helt för tjugo år sedan. Det stod för 95 procent av den egna elproduktionen. Tonläget var positivt.
Hittills har världens potentiella oljeskifferresurser knappt rörts, och en sak är säker: oljeskiffer utgör en betydande potentiell energikälla för framtiden.
Så hette det i en broschyr år 2007 från det dominerande energibolaget Eesti Energia.
Därefter började världen försiktigt ta till sig budskapet från klimatforskningen och idag har oljeskiffern pressats ner under 40 procent av elproduktionen.
Planerna har skiftat på sistone, men senaste budet är att hela Estlands elproduktion redan år 2030 ska vara CO2-fri (både från oljan och från en gasbiprodukt).
Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Estland är integrerat i den nordiska elmarknaden och elmixen för konsumtionen – till skillnad från produktionen – är periodvis 90 procent CO2-fri redan idag.
Förnybart tar över. Du ser solpaneler och vindkraftverk längs vägen från Tallinn till Ida‑Virumaa. Sol, vind och biomassa har på några få år vuxit från en försumbar andel till att de levererade 63 procent av den estniska elen år 2024 – en tredjedel vardera. Bara i fjol ökade vindens totala antal kilowattimmar med 70 procent och solens med 50 procent.
I samma region, Ida‑Virumaa, bygger Eesti Energia om en oljeskiffergruva till ett pumpkraftverk på 225 MW. Det blir ett av Estlands två planerade pumpkraftverk.
Även kärnkraft kan bli en del av elmixen. Det finns ett förslag att placera en 600 MW-reaktor från GE Hitachi i regionen.
Det går att se som en comeback. Sovjet raffinerade uran här – i en stad som var så hemlig att den inte fanns på kartan – till både atombomber och reaktorer. Tidvis bröts uranmalm ur den lokala låghaltiga alunskiffern.
I dag raffinerar samma anläggning sällsynta jordartsmetaller. De blir bland annat neodymmagneter – de första provexemplaren levererades till en fordonstillverkare i våras.
Småskalig vindkraft på höjden och tvären
Freens egendesignade vindturbiner bedömdes i fjol vara redo för att sättas på marknaden och säljarbetet startade. Hur går det?
– Hittills har vi installationer i Estland, berättar pr-chefen Agnieszka Prochowiczl. – Största delen av vår tid går faktiskt åt till att utbilda och skapa efterfrågan. Marknaden är mycket komplicerad och just nu är det en svår tid för småskalig vindkraft. Det är en starkt subventionsstyrd bransch. Tillverkningskapaciteten kommer att ligga på drygt 4 000 enheter om året. Modellerna ligger mellan 6 och 20 kW, i storleksklasserna ”de största av de små” till ”de minsta av de medelstora”. De är torn på 18 till 24 meter. Vindturbiner av detta slag hittar du bland annat på gårdar, telekomstationer och flygplatser. Off-grid är även ett spännande tillämpningsområde – att göra sig oberoende av elnätet. Freen har hittills tre modeller: två vertikalaxlade (VAWT, vertical axis wind turbine) av typen Darrius på 6 kW respektive 20 kW, och en horisontaxlad (HAWT) på 15 kW. Ytterligare tre är under utveckling: en VAWT på 20 kW, en HAWT på 55 kW samt en svårklassificerad konstruktion med horisontell axel som närmast liknar en VAWT som välts på sidan. Den är på hela 90 kW Mindre vindturbiner Riktiga vindkraftverk till lands och havs har effekter på upp till 15 MW och navhöjder på upp till 150 meter. De har vid det här laget globalt cementerat sin roll i klimatomställningen. Mindre vindturbiner har sämre rykte. Det beror delvis på oseriösa tillverkare som krängt små turbiner som är snygga – men skräp. Inköparledet är heller inte alltid professionellt och har gjort dåliga investeringar efter marknadsföring som sopat de många utmaningarna under mattan. Men även utan oseriösa säljare och tillverkare är vindturbiner en klart svårare investering än solpaneler. De är dyra med betydligt längre återbetalningstider. Det är glest mellan platser med nog blåst och areal för dem. Det är komplicerat redan att göra kalkylen i sig – det finns många fällor att gå i. Det är helt enkelt svårt att hitta försvarbara användningsfall. Att investera i solpaneler är en barnlek i jämförelse. Installera och glöm – med taklutning, väderstreck och solkarta kan du räkna ut exakt vad du får. En vindturbin är en mekanisk konstruktion med kringkomponenter sammantaget lika dyra som turbinen i sig. Delarna slits med åren. Turbinerna kan skadas om du inte tar ner dem i storm. De är jobbiga att installera. Men de har trots allt nischer på platser där det blåser bra. Om inte annat Och så finns det ett – lite larvigt – argument: de är ganska snygga. I alla fall VAWT-turbiner av typen Darrieus. De är små konstverk i olika fantasifulla utföranden. Fysiken går hand i hand med estetiken i jakten på högre verkningsgrad. Darrieusturbiner snurrar på samma sorts lyftkraft som håller flygplan i
Ett batteri hjälper alltid upp produktionen. Men även batterier är svåra att räkna på. Det krävs en viss vindstyrka för att turbinen ens ska börja rotera och det krävs ännu mer vind för att den ska generera tillräckligt med effekt för att ditt batteri ens ska börja ladda. Freen är noga med att lyfta fram de subventioner som existerar för förnybart – de kan vara vad som i slutänden får din vindkalkyl att gå ihop. ■ |
Hembatterier på natriumjoncellerEstland har fått en ny aktör inom hembatterier – och Freen är en av de första i Europa att använda natriumjonceller.
Freen gör inte som Northvolt och försöker bygga egna battericeller. Freen importerar och sätter ihop cellerna till hembatterier på 10 kWh. Leverantören av cellerna är ”en av de stora kinesiska celltillverkarna”. Tillverkningen sköter Freen på egen hand i Kohtla-Järve. Fabriken som sätts upp nu ska kunna leverera minst 300 moduler om året. – Med möjlighet att skala upp till det dubbla nästa år, berättar presschefen Agnieszka Prochowicz. Batteripacket är av Freens egen design. En av komponenterna är fortfarande från tredjepart, batteristyrsystemet, men ett eget är under utveckling. Grundarna är ingenjörer inom energisektorn, med kopplingar till förnybar energi. – Här finns även expertis inom entreprenörskap, innovation, AI, vindturbinteknik och energilagringslösningar. 10 kWh-modellerna kommer att följas av andra med högre spänning och andra kapaciteter. * – Vi utforskar marknaden och planerar erbjudanden efter det. Batterier är ett komplement till Freens vindturbiner. När det blåser kan kunden spara elen som blir över. Det är en bättre affär än att sälja tillbaka den till elnätet. Eller så kan det vara exakt vad som krävs för att göra det möjligt att gå off-grid – koppla bort sig från elnätet. Batterierna är förstås anpassade efter Freens vindturbiner och redo att pluggas in. Har du en solcellsinstallation på 48 volt – eller en sol- och vindhybrid – så passar batterierna även där.
LFP-batteriet lanserades i mars. Det ska tappa högst 10 procent i kapacitet efter 10 000 laddcykler. Det laddar i och ur i 200 ampere och arbetar i –20 °C – +60 °C. Volymmässigt tar det upp 46 liter och det väger 60 kg. Natriumjonbatteriet som lanserades i juni är tyngre – 78 kg – och betydligt större – 76 liter. Drifttemp och strömstyrka är ungefär desamma. Men det lovar bara 5000+ cykler. Freen räknar med att göra sina första batterileveranser i höst. Det är trots ett högre pris natriumjonbatterierna som hittills tilldragit sig mest intresse. Det har idag en prislapp på 3 000 euro, men Freen tror att det kommer att sjunka i pris. Freen samlar just nu in förfrågningar och testar marknadsintresset i olika länder. Exakt var? – Vi begränsar oss inte utan låter faktiskt efterfrågan styra fokus. Men vi ser intresse från Frankrike, Spanien, Belgien och nordliga länder. Säljer ni primärt mot hushåll? – Det är den första modell vi arbetar med – B2C-försäljning av energilager för hem. Men vi arbetar också med skalbara mellanstora lösningar – upp till 200 kWh – som passar bra med solcellsanläggningar. Och i framtiden containerbaserade BESS (battery energy storage systems) för storskalig användning i elnätet.■ |
FOTNOT
* Efter att denna artikel trycktes i magasinet Elektroniktidningen, har Freen lanserat ett 100 kWh-batteri.








kompletterar de solpaneler på natten och när det är molnigt.
luften. Titta på bilden intill och inse att de inte behöver vrida sig efter vinden. Och att de kan ha alla komponenter utom själva bladen lättåtkomliga på marken. Det gäller även den andra sortens VAWT, Savonius, vars funktionsprincip är lättare att förstå: de är skovelhjul för vind.
Den tredje sortens små vindturbiner har horisontell axel (HAWT). De ser ut som ”riktiga” vindkraftverk i miniatyr. Inte lika snygga som VAWT men typiskt effektivare.
Du kan välja mellan ett litiumjärnfosfatbatteri och ett natriumjonbatteri – det vill säga mellan en väletablerad hyllprodukt och en uppstickare som många tror på.
