About / Advertise
... applikationsingenjör på Atmel, som för tredje gången föreläser för gymnasister och andra intresserade på Lindholmen i Göteborg om mikroprocessorer och styrkretsar.
Varför gör du det här?
- Vi tror att det är bra att folk kan våra mikrostyrkretsar och vi bidrar också med utvecklingskort och kretsar till kursen. Sen är det ju kul att komma till Göteborg också.
Hur kom idén upp då?
- Det var Jerzy Muszynski (lärare för gymnasieklassen, red anm.). Han är en person som håller sig framme och ser till att eleverna jobbar hårt för att få fram en fungerande produkt. Målet är att eleverna ska kunna driva ett företag direkt efter att de gått ut gymnasiet.
Vad talar du om på föreläsningen?
- Gymnasieeleverna kan ganska lite om processorarkitektur. Så jag brukar köra ett rollspel där jag tar upp kanske ett dussin elever. Jag utnämner en kille till ALU, en kille han är programräknare, sen har du ett gäng minnespositioner och sen så har du en prefetchenhet. Och prefetchenheten går till programräknaren som får tala om vilken minnesposition han ska till. Och sedan får han springa över till den killen som har den minnespositionen och titta på ett litet kort som den här killen har för att ta reda på vilken instruktion det är.
- Sedan får han springa till exekveringsenheten som sedan får tala om för ALUn vad han ska göra. Sedan får han tala om för de två killarna som spelar registerbank och ackumulator vad de ska göra.
Det verkar bli mycket spring?
- De brukar eleverna märka. Och när man frågar vad man ska göra för att det här ska gå snabbare brukar de komma med förslag som ligger helt i linje med vad man arbetat med inom risc-teknologin. Så under 45 minuters tid som rollspelet tar får de uppfinna en riscprocessor.
Vilken blir responsen?
- De brukar vara klart fascinerade när de märker själva att de förstår sig på hur en processor fungerar. Det som de tycker är svårt när de kommer in är mindre svårt när de går ut.
- Vi tror att det är bra att folk kan våra mikrostyrkretsar och vi bidrar också med utvecklingskort och kretsar till kursen. Sen är det ju kul att komma till Göteborg också.
Hur kom idén upp då?
- Det var Jerzy Muszynski (lärare för gymnasieklassen, red anm.). Han är en person som håller sig framme och ser till att eleverna jobbar hårt för att få fram en fungerande produkt. Målet är att eleverna ska kunna driva ett företag direkt efter att de gått ut gymnasiet.
Vad talar du om på föreläsningen?
- Gymnasieeleverna kan ganska lite om processorarkitektur. Så jag brukar köra ett rollspel där jag tar upp kanske ett dussin elever. Jag utnämner en kille till ALU, en kille han är programräknare, sen har du ett gäng minnespositioner och sen så har du en prefetchenhet. Och prefetchenheten går till programräknaren som får tala om vilken minnesposition han ska till. Och sedan får han springa över till den killen som har den minnespositionen och titta på ett litet kort som den här killen har för att ta reda på vilken instruktion det är.
- Sedan får han springa till exekveringsenheten som sedan får tala om för ALUn vad han ska göra. Sedan får han tala om för de två killarna som spelar registerbank och ackumulator vad de ska göra.
Det verkar bli mycket spring?
- De brukar eleverna märka. Och när man frågar vad man ska göra för att det här ska gå snabbare brukar de komma med förslag som ligger helt i linje med vad man arbetat med inom risc-teknologin. Så under 45 minuters tid som rollspelet tar får de uppfinna en riscprocessor.
Vilken blir responsen?
- De brukar vara klart fascinerade när de märker själva att de förstår sig på hur en processor fungerar. Det som de tycker är svårt när de kommer in är mindre svårt när de går ut.
Jonas Ryberg
