Mycket har hänt sedan de första fingersensorerna, baserade på skanning och fotografering, såg dagens ljus.
Idag har CCD-tekniken (charged coupled devices) i optiska fingersensorer ersatts av de strömsnålare och billigare CMOS-bildsensorerna. Vanligtvis läggs fingertoppen på en glasplatta och lyses upp med fyra lysdioder. Bilden av fingeravtrycket viks genom ett prisma och fokuseras sedan på CMOS-bildsensorn för avläsning några 10-tals millimeter bort.
Den kanske största fördelen med dessa optiska sensorer är att fingret inte behöver ha direkt kontakt med kiselytan.
Chipset kan därför göras mycket mindre än storleken på fingertoppen och behöver inte skyddas mot kemisk eller mekanisk påverkan. Det krävs dock mycket avancerad optik för att fokusera bilden på sensorn. Motorola och Identix presenterade i slutet av förra året vad som sägs vara marknadens mest kompakta CMOS- fingersensor som mäter endast 4,5 mm.
- Idag används en plastlins med en fokallängd på runt 10 mm. Med hjälp av ännu finare optik hoppas vi inom kort kunna krympa bredden på modulen ner till 3 mm, säger Roger Janikowski ansvarig för CMOS-bildsensorer på Motorola.
Sensorn har gått i volymproduktion och finns idag inbyggd i flera tangentbord för datainloggning.