Allt fler högskolor satsar nu på såväl utbildning som forskning inom elektronikproduktion. Men internationellt sett ligger Sverige långt efter.


Två professorer i elektronikproduktion - Johan Liu på Chalmers och Hjalmar Hesselbom på Mitthögskolan, deltog i Elektroniktidningens diskussion. Båda konstaterade med stor tillfredsställelse att produktion numera blivit en accepterad akademisk disciplin. Samtidigt noterade båda att mycket återstår innan svensk forskning och utbildning når världsklass på produktionsområdet.

- Det är utmärkt att man lyft statusen på området. Men om undervisningen och forskningen ska fungera måste många fler personer engageras. Och vi måste ta fram svenskt utbildningsmaterial, sa Johan Liu.

- Initiativ som forskarskolan Eproper och institut som Acreo och Imego ger oss vissa möjligheter att komma ikapp. Men det är ett gigantiskt arbete, det kommer att ta minst fem år.

Den som till äventyrs trodde att situationen var bättre på andra sidan Östersjön fick sina illusioner grusade.

- Vi på Nokia påverkar förvisso högskoleutvecklingen i Finland i stor utsträckning. Men tyvärr gäller det inte inom byggsätt, konstaterade Paul Collander på Nokia Research i Helsingfors.

Peter Wahlberg på IVF konstaterade att problemet är globalt.

- Ska man lösa det genom att ta in personal från industrin utan pedagogisk förmåga eller vetenskaplig inriktning? Eller ska man ta in experter från andra forskningsorgan? Förmodligen är en kombination det bästa, sa han.

- Man får inte heller glömma småföretagen, där finns en hel del kompetens. En stor del av svaret finns i bättre samverkan mellan högskolan, industrin och forskningsinstituten, menade Roger Yttermyr på Vällingby Ingenjörsbyrå.

- På byggsättskonferenser som Imaps sker också kontinuerlig fortbildning påpekade Paul Collander.

Historiskt har produktionsingenjörerna kommit antingen från elektro- eller från mekaniksidan. De har blivit mer eller mindre självlärda på området, vilket inte alltid är helt lyckligt. Ofta saknas den teoretiska basen, och risken finns för suboptimering beroende på bakgrunden. Claes Hansson, som ansvarar för KTHs utbildning av högskoleingenjörer i Södertälje, slog ett slag för dessa.

- De kan stå för den operativa tillämpningen av nya byggsätt. Vi jobbar mycket med integration. Våra studenter får lära sig att se mekanik och elektroniken i en helhet, på ett annat sätt än civilingenjörerna, sa han.

Anders Carlsson på ABB underströk vikten av att även kunna konstruera bra.

- Sådär 15 poäng konstruktion skulle vara det absolut bästa sättet att lyfta produktionsutbildningen, menade han.

Det höll Hjalmar Hesselbom definitivt med om, inte minst eftersom större delen av kostnaden för produktionen grundläggs i konstruktionsarbetet.

- På Mitthögskolan jobbar vi mycket med demonstratorer. Vi ska ta fram fungerande prototyper, vilket ju innebär en hel del konstruktionsarbete. Men vi kan inte vara nöjda bara för att prototypen fungerar, vi måste också visa hur den ska produceras, berättade han.

- Vi jobbar i huvudsak med tredimensionella byggsätt, det är något som verkligen har möjlighet att öka både täthet och snabbhet.

Förmågan att dra mesta möjliga nytta av industrins infrastruktur poängterades också av Paul Collander.

- I dagens läge när elektronikindustrin använder sig mycket av underleverantörer blir det allt viktigare att lära blivande industripersoner konsten att lägga ut arbete. Det är viktigare än att kunna hantera en lödkolv, sa han.

En olycklig konsekvens av att många högskolor nu något yrvaket satsar intensivt på elektronikproduktion är att samordningen brister. Detta oroade flera debattdeltagare.

- Sverige är för litet för att vi ska slåss om vem som ska ha vad. Jag tror på lokal förankring - i Göteborg jobbar Chalmers, IVF och det nystartade Centrum för Elektronikproduktion med höga temperaturer, svåra driftmiljöer och höga frekvenser, sa Peter Wahlberg.

- Vi på Ericsson försöker ju påverka högskolan och se till att vi får större djup i stället för splittring, berättade Lars-Göran Bernau på Ericsson Radio.

Leif Bergstedt menade också att högskolans roll som teknikleverantör ibland överdrivs.

- Våra främsta teknikleverantörer är våra underleverantörers utvecklingsavdelningar, och där delar vi kostnaderna också. De gör allt gratis åt oss, mot att vi gör våra delar gratis, sa han.

AE