About / Advertise
Höga utvecklingskostnader och stränga certifieringskrav hindrar en snabb utveckling av Bluetooth- produkter. Många företag har dessutom en bristande radiokompetens.
Bluetooth är på allas läppar och det finns ett stort intresse av att utveckla nya produkter som kan kommunicera via den omtalade tekniken.
Vad själva certifieringen egentligen innebär i form av tid, arbete och pengar verkar däremot inte vara lika allmänt känt. I dagsläget råder osäkerhet bland många producenter om vilka krav som ställs.
Nils Olsson, avdelningschef för testenheten på Axis, befarar att många sluttillverkare av konsumentprodukter tror att det bara är att slänga in en certifierad Bluetoothmodul så har man en godkänd produkt, färdig att sälja.
- I stället hamnar de i en riktig testsoppa. Att försöka reda ut vilka olika slags godkännande som krävs tar mycket tid och ställer höga krav på kunskap inom både radiokommunikation och administration, säger han.
Att få en produkt Bluetooth-certifierad är mycket riktigt en omfattande process. Först måste hårdvaran med bland annat radio- och basband med tillhörande protokollstack uppfylla kraven. Denna kvalificering står oftast tillverkaren av Bluetoothkomponenten för.
Varje förändring kräver ny test
Sedan måste även den slutliga produkten, där Bluetoothkomponenten integrerats i produktlösningen, testas och godkännas. Detta ansvar ligger på sluttillverkaren själv, berättar Lars-Olov Johansson, teknisk chef för EMC på Semko samt Competent och Notified Body för EMC och R&TTE. Han fungerar även som Bluetooth Qualification Body, BQB, och är den ende svensken hittills av sammanlagt 23 auktoriserade BQB-personer.
- Det räcker inte med att förlita sig på att själva modulen är certifierad, protokollen och applikationsprofilerna är specifika för varje produkt. Risken för problem med interoperabilitet ligger oftast i de övre protokollagren, säger han.
På Axis ifrågasätter man relevansen i att de stränga testkraven även gäller för nya versioner av en redan godkänd produkt.
- Om varje liten förändring av en produkt leder till att man måste gå igenom hela testapparaten igen riskerar man att produktutvecklingen hämmas, säger Nils Olsson på Axis.
Lars-Olov Johansson på Semko förklarar varför Bluetooth Special Interest Group, SIG, har så rigorösa testkrav.
- En protokoll- eller profilförändring som leder till att interoperabiliteten inte längre kan garanteras, eller att produktens hölje eller antenn förändras så att radioegenskaperna påverkas, leder givetvis till förnyande mätningar, säger han.
- Om det rör sig om mindre förändringar av en produkt räcker det förmodligen med att enbart testa vissa parametrar eller att BQB gör en bedömning, vilket innebär att man slipper göra om många mätningar. När en produkt väl har blivit godkänd gäller Bluetooth-märkningen internationellt.
Men för att ytterligare komplicera tillvaron räcker det inte med certifieringen för Bluetooth. I och med att produkten innehåller en radio måste den även uppfylla krav på radiotypgodkännande och elektromagnetisk kompatibilitet, EMC, som finns definierade i olika direktiv. Olika delar av världen har dock skiftande krav inom dessa områden.
Svårt för de små
Alla i branschen verkar ense om att det blir dyrbart att utföra så många olika, tekniskt avancerade tester. De höga investeringskostnaderna riskerar att bli en hämmande faktor för introduktionen av Bluetoothprodukter.
- Speciellt kännbart kommer det naturligtvis att bli för små företag med begränsade investeringsresurser. Stora företag med möjligheten att producera massvolymer kommer att klara sig bättre, säger Björn Gröhn, hårdvaruingenjör på Axis
Många av de företag som lockas av att införa Bluetooth i sina produkter är ovana vid att utveckla produkter som innehåller radiodelar och saknar nödvändig radiokompetens. Personer med tillräckliga radiokunskaper blir alltmer en bristvara.
Vad själva certifieringen egentligen innebär i form av tid, arbete och pengar verkar däremot inte vara lika allmänt känt. I dagsläget råder osäkerhet bland många producenter om vilka krav som ställs.
Nils Olsson, avdelningschef för testenheten på Axis, befarar att många sluttillverkare av konsumentprodukter tror att det bara är att slänga in en certifierad Bluetoothmodul så har man en godkänd produkt, färdig att sälja.
- I stället hamnar de i en riktig testsoppa. Att försöka reda ut vilka olika slags godkännande som krävs tar mycket tid och ställer höga krav på kunskap inom både radiokommunikation och administration, säger han.
Att få en produkt Bluetooth-certifierad är mycket riktigt en omfattande process. Först måste hårdvaran med bland annat radio- och basband med tillhörande protokollstack uppfylla kraven. Denna kvalificering står oftast tillverkaren av Bluetoothkomponenten för.
Varje förändring kräver ny test
Sedan måste även den slutliga produkten, där Bluetoothkomponenten integrerats i produktlösningen, testas och godkännas. Detta ansvar ligger på sluttillverkaren själv, berättar Lars-Olov Johansson, teknisk chef för EMC på Semko samt Competent och Notified Body för EMC och R&TTE. Han fungerar även som Bluetooth Qualification Body, BQB, och är den ende svensken hittills av sammanlagt 23 auktoriserade BQB-personer.
- Det räcker inte med att förlita sig på att själva modulen är certifierad, protokollen och applikationsprofilerna är specifika för varje produkt. Risken för problem med interoperabilitet ligger oftast i de övre protokollagren, säger han.
På Axis ifrågasätter man relevansen i att de stränga testkraven även gäller för nya versioner av en redan godkänd produkt.
- Om varje liten förändring av en produkt leder till att man måste gå igenom hela testapparaten igen riskerar man att produktutvecklingen hämmas, säger Nils Olsson på Axis.
Lars-Olov Johansson på Semko förklarar varför Bluetooth Special Interest Group, SIG, har så rigorösa testkrav.
- En protokoll- eller profilförändring som leder till att interoperabiliteten inte längre kan garanteras, eller att produktens hölje eller antenn förändras så att radioegenskaperna påverkas, leder givetvis till förnyande mätningar, säger han.
- Om det rör sig om mindre förändringar av en produkt räcker det förmodligen med att enbart testa vissa parametrar eller att BQB gör en bedömning, vilket innebär att man slipper göra om många mätningar. När en produkt väl har blivit godkänd gäller Bluetooth-märkningen internationellt.
Men för att ytterligare komplicera tillvaron räcker det inte med certifieringen för Bluetooth. I och med att produkten innehåller en radio måste den även uppfylla krav på radiotypgodkännande och elektromagnetisk kompatibilitet, EMC, som finns definierade i olika direktiv. Olika delar av världen har dock skiftande krav inom dessa områden.
Svårt för de små
Alla i branschen verkar ense om att det blir dyrbart att utföra så många olika, tekniskt avancerade tester. De höga investeringskostnaderna riskerar att bli en hämmande faktor för introduktionen av Bluetoothprodukter.
- Speciellt kännbart kommer det naturligtvis att bli för små företag med begränsade investeringsresurser. Stora företag med möjligheten att producera massvolymer kommer att klara sig bättre, säger Björn Gröhn, hårdvaruingenjör på Axis
Många av de företag som lockas av att införa Bluetooth i sina produkter är ovana vid att utveckla produkter som innehåller radiodelar och saknar nödvändig radiokompetens. Personer med tillräckliga radiokunskaper blir alltmer en bristvara.
Lisa Ringström
