Per Eriksson För drygt två år sedan sadlade Per Eriksson om från rektorsjobbet på Blekinges tekniska högskola till generaldirektör på den statliga myndigheten Vinnova. Han är civilingenjör och teknologie doktor i telekommunikation från Lunds tekniska högskola. Därefter har han varit prefekt, linjestudierektor och linjenämndsordförande inom elektronikområdet på högskolan. Under sin tid i Lund har han även startat några konsultföretag inom signalbehandling och akustik samt hunnit med att driva några industriella utvecklingsprojekt.

När vi träffas är Per Eriksson försenad. Inte mycket. Tio minuter kanske. Han ursäktar sig och förklarar att budgetförhandlingen drog ut lite på tiden. Jag inflikar att jag hoppas det gått bra, då suckar han och säger att ingen är nöjd. Varken han eller motparten.

- Här har vi fått i uppdrag av regeringen att få fart på tillväxten, men det finns inga resurser eftersom det inte är någon tillväxt.

Upprinnelsen till mötet med Per Eriksson är att jag strax före jul träffade forskningsminister Thomas östros för att få klart för mig varför regeringen inte anslår mer pengar till forskning inom mikroelektronikområdet nu när Stiftelsen för strategisk forskning, SSF, drar ner sina anslag med 40 miljoner till 99,5. SSF har tidigare stått för 80 procent av anslagen till mikroelektronikforskning, så neddragningen är i högsta grad kännbar.

Thomas östros sköt dock över hela ansvaret för kompensationen på Vinnova. Myndigheten har en miljard till sitt förfogande och det är viktigt att den funderar över om den kan bidra med något, tyckte östros

- Visst skulle vi kunna minska på annan forskning för att ta över mikroelektronikforskningen, men det vore bara att flytta bekymren, säger Per Eriksson.

Allt eller inget

Till saken hör att Vinnova i november förra året föreslog regeringen att satsa drygt 1,8 miljarder kronor under fem år på elektronik och mikroelektronik. Nu avvaktar man regeringens ställningstagande.

- Så länge vi inte får några nya pengar ser vi inte att det är lönt att dra igång någon mikroelektronikverksamhet.

Bedömningen är att endera måste det till en rejäl satsning på mikroelektronik, eller så får Sverige nöja sig med en marginell forskning.

Per Eriksson ser ett starkt samband mellan nationell tillväxt och rätt satsad resurs på forskning och utveckling. Exempelvis väljer Vinnova att satsa 100 miljoner kronor på ett nytt bionano-program fram till 2007, eftersom man ser en rejäl tillväxtpotential i att binda samman det två teknikerna.

Samtidigt medger Per Eriksson att det inte längre är självklart att Sverige behöver en bred satsning på mikroelektronikforskning nu när bland annat Ericsson har sålt ut sin halvledarverksamhet.

- För närvarande är vi på väg att hitta ett hårt nischat upprätthållande av mikroelektronikforskningen. Vi tycker oss se tre områden som kan vara viktiga för Sverige att fokusera på. Det är höghastighetselektronik, fotonik och radiokretsar.

En tanke som intresserar är att bygga upp små specialiserade fabbar inom något eller några av de tre forskningsgebiten.

Redan i dag har myndigheten verksamhet inom de tre områdena genom konstruktionsklustret Socware, forskningsinstitutet Acreo och det europeiska forskningsprogrammet Eureka. Fast anslagen är högst begränsade. De uppgår de till cirka 60 miljoner kronor per år under en treårsperiod.

I skenet av detta kan det tyckas förvånande att staten helt plötsligt förra sommaren kunde lova bort 36,5 miljoner kronor för att rädda Ericssons optoforskning över till Acreo. Sammanlagt har regeringen bidragit med 27,5 miljoner, Vinnova med 9 miljoner, medan Ericsson skjutit till 12,5 miljoner.

- Vi gick in i detta av två anledningar. Dels är kompetensen inom optisk bredbandsteknik viktig och den passar väldigt bra in på Acreo. Dels är det en poäng i sig att vi i stärker svensk konkurrenskraft genom samverkan mellan stat och näringsliv. Vi har all anledning att utveckla det samspelet.

Acreo är för svagt

Att stärka de svenska forskningsinstituten är för övrigt något som Vinnova anser vara av yttersta vikt.

- I Sverige har vi bra höjd på universitetens teknikforskning, men institutsektorn är mycket liten vilket sammantaget gör att den tekniska forskningen är underdimensionerad.

Acreo anser sig exempelvis inte ha resurser att delta i EUs 6:e ramprogram som startar i år.

Visserligen har Vinnova fått 100 miljoner av regeringen för kompetensutveckling av instituten. Pengarna ska också understödja en omstrukturering av dem. Målet är större och färre institut, men arbetet bedrivs utifrån staten som ägare och det lär ta några år innan målet är nått.

För att bättre kunna arbeta med EUs 6:e ramprogram har Vinnova och IVA föreslagit regeringen att gå in med ytterligare cirka 200 miljoner kronor. Samtidigt anslår Vinnova runt 4,5 miljoner från den egna budgeten för att svenska institut ska kunna sitta som koordinatorer i europeiska samarbetsprojekt.

- Vi tillåter även att forskarna använder de medel som de får inom ramen för våra forskningsprogram som medfinansiering i EU-projekt.

Tyvärr är det en klen tröst för svenska forskare inom mikroelektronikområdet, eftersom inga programpengar finns. Konsekvensen är att svenska forskningsprojekt inom mikroelektronikområdet får det mycket svårt att vara med i EU-projekt framöver.

- Ja, det är nog så, säger Per Eriksson. Anna Wennberg

Anna Wennberg