Tio-i-topp i tio år Roar man sig med att jämföra de tio största företagen på årets Komponenttopp med de företag som toppade listan för tio år sedan visar det sig att sex av tio fortfarande hänger med. De som överlevt intar dessutom plats ett till sex på årets topplista. Resonemanget förutsätter dock att Eurodis likställs med Ericssons komponentdistribution och Acte likställs med Bergman & Beving. Kampen mellan de tio största distributörerna de senaste tio åren (PDF-format)

Sexton år har gått sedan Elteknik - Elektroniktidningens föregångare - publicerade den allra första Komponenttoppen. Alltså en årlig lista som rangordnar de 30 företag som säljer mest elektronikkomponenter i Sverige.

Väldigt mycket har hänt på sexton år. Branschen har gått från en tuff start på 1990-talet till glansåren 1993-1995, dippåret 1996, rekordåret 2000 för att nu återigen streta i motvind. Åtminstone i Sverige. Av de 30 företagen som fanns med på topplistan år 1989 återfinns bara tre under samma namn på årets topplista: Elfa, Bejoken och Martinsson Elektronik.

Att fullt ut jämföra dagens komponentdistributörer med dem som var aktiva för sexton år sedan är inte lönt. Särskilt första halvan av 1990-talet var en mycket händelserik period i svensk komponentdistribution. Inte minst Ericsson bidrog effektivt till dynamiken.

Ericsson ägde sex distributörer

I början av 90-talet hade Ericsson Components - som då låg etta på vår topplista år efter år - två uppgifter: tillverkning och försäljning av egna kretsar och ren distributionsverksamhet av komponenter från andra tillverkare. Några år senare renodlades verksamheten så att Ericsson Components enbart sålde egentillverkade komponenter.

Förändringen innebar inte att Ericssonkoncernen drog ner på distributionsverksamheten. Tvärtom. År 1993 ägde koncernen sex komponentsäljande företag. Och hela fem av dem var med på Elektroniktidningens 30-i-topp-lista.

Samma år gick det att skönja ett samnordiskt mönster bland de svenska komponentdistributörerna. Många skaffade sig verksamhet i alla de nordiska länderna. Samtidigt byggde företagen komponentlager som försåg hela den nordiska marknaden med varor.

Satsningen på Norden var delvis ett försök att få en större marknad i dåliga tider men också en följd av att flera stora komponenttillverkare ställde krav på större enheter. De vill helt enkelt inte göra affärer med många småföretag.

Ytterligare en tydlig trend under första delen av 90-talet var invasionen av utländska distributörerna. Premiäråret för Komponenttoppen var tre utlandsägda företag med. Idag är runt hälften av företagen på listan utlandsägda.

De utländska inslaget har framförallt ökat genom att stora internationella distributionsföretag köpt upp svenska företag. Distributörsgiganterna Arrow och Avnet - som tillsammans står för över 50 procent av världsmarknaden idag - kom båda in på den svenska marknaden genom uppköp: Avnet köpte Nortec 1992 av Axelsson Johnssonkoncernen och Arrow köpte TH:s Elektronik 1994 av ABB.

Lyft lockade utlänningar

Andra intressanta etableringar är Memecs start i Sverige 1991. Samma år tog Farnell klivet in i landet genom köp av STC Electronic Services. Två år senare köpte Farnell ITT Multikomponent, som då var den näst största komponentdistributör i Sverige. Ytterligare två år senare öppnade EBV kontor, medan Future kom hit två år därpå, alltså 1997.

Sverige sattes på de internationella distributörernas karta runt år 1993. Det var då det stora lyftet kom och företagen på Komponenttoppen ökade sin omsättning med över 60 procent från året innan. Framförallt Ericsson gick bra. Koncernen hade stora framgångar både som systembyggare och på mobiltelefonsidan. Framgången avspeglades också i att företagets komponentförsäljning mer än fördubblades på ett år. I ett slag hade Ericsson kontroll över nästan en tredjedel av den svenska komponentomsättningen.

Så är det inte längre. Istället är Arrow störst i Sverige och Avnet tvåa. De stora internationella bjässarna drog det längsta strået i början på telekomboomen. De växte på de mindre företagens bekostnad. Även Ericsson gick bra, men Ericsson har aldrig sett elektronikdistribution som någon strategisk verksamhet. Det enda strategiska var att tjäna pengar. När företagets mobiltelefontillverkning dök år 2000 och tankarna på att lägga ut produktionen började gro var steget till att sälja hela distributionsdelen inte långt borta. Brittiska Eurodis tog över Ericssons komponentdistribution i slutet av år 2000.

Arrow, som legat etta på Komponenttoppen i sex år nu, har inte bara vuxit genom god försäljningsteknik, service och logistik. Företaget har också köpt sig uppåt genom förvärvet av Farnell Electronic Services (fd ITT Multikomponent) år 1997 samt norska Jacob Hatteland Electronic år 2000. Även Avnet har till viss del köpt sig till dagens andraplats genom att överta BFI-Ibexsa och tyska EBV.

Anna Wennberg