Modet att gå mot strömmen, utmana myter och göra förenklingar som man själv tror på även när marknaden säger något annat – det är en grundbult i telekomföre­taget Transmodes framgångar. Teknikchefen Mohamad Ferejs filosofi, där enkelhet och tillförlitlighet paras med att våga, samtidigt som ordning och reda står högt i kurs, har varit drivande för företagets tillväxt.

Transmode i Stockholm är ett av få svenska startup-bolag i telekombranschen som under de senaste tio åren lyckats ta steget från lovande till etablerat medelstort företag med god tillväxt. I fjol omsatte man 470 miljoner kronor och gjorde en vinst före skatt på 32 miljoner. Och man rekryterar aktivt, inom både försäljning och utveckling.

Teknikchefen Mohamed Ferej basar idag över 61 personer, upp från 49 för ett år sedan. Men trots att han har både budget- och personalansvar så trivs han bäst i labbet, som den teknikälskare han är.

– Jag vill se hårdvara varje dag. Och jag ser till att vi firar i labbet varje gång vi lyckas få fram ny hårdvara på första varvet, säger han.

Paradgrenen för Transmode är konsten att överföra optisk information till elektrisk, och vice versa, mellan fiberoptiken och kopparledningarna, i upp till 10 Gbit/s. Men för att vara ett optoföretag sysslar man väldigt lite med optoteknik. Några egna optokomponenter utvecklar man inte.

– Man har inte råd att göra allt själv. Men vi har otroligt bra relation med optokomponenttillverkarna, de gör ett fantastiskt bra jobb, berömmer han.

Ändå är optokunnande vitalt för företaget. Många av de anställda, däribland Mohamad Ferej själv, har en bakgrund inom opto. Det gör företaget till en kompetent utvecklingspartner.

– Vi har massor med idéer som vi diskuterar med 20–30 strategiska leverantörer som vi träffar regelbundet. Varje vecka har vi optoleverantörer här och pratar om vad som är genomförbart på ett eller två års sikt.

Våglängdsmultiplexering i metronäten
Att slå sig in i en så etablerad bransch som telekom kräver att man har något som ingen annan har. Både Lumentis som Mohamad Ferej var med och grundade och Transmode som köpte Lumentis 2005, bygger på idén att införa WDM, våglängdsmultiplexering – förmågan att överföra fler än en våglängd av ljus i samma fiber – i metronäten, de fibernät som distribuerar tele- och datatrafik inom städer och länder. Tidigare var WDM förbehållet långdistansnät, typiskt mellan kontinenter.

– När vi startade ansåg många att det inte fanns behov av WDM i metronäten. Men om man bara lyssnar på kunden och inte har egna idéer, då ligger man två år efter i utvecklingen. Vet man vilka de verkliga kundkraven är – inte bara vad kunden säger – så vågar man göra de förenklingar som krävs.

Nästa logiska steg i utvecklingen är att WDM-tekniken även ska ta plats i accessnäten, alltså hela vägen ut till abonnenterna. Den trafiken sköts idag av sådant som ADSL, VDSL, GPON och PON.

– Jag tror WDM i accessnäten är helt rätt väg framåt, men inte förrän 2010. Dagens lösningar är prismässigt attraktiva, men de har begränsningar i kapacitet och räckvidd. WDM är tre gånger dyrare än VDSL idag, men det går att hitta de kompromisser och förenklingar som krävs för att utveckla en lågkostnadstransceiver för WDM.

– Om våra leverantörer ställer upp på utvecklingen tar det 18 månader för oss att få fram en sådan produkt, säger han.

Just förenklingar – med bibehållen tillförlitlighet – är grunden i Mohamad Ferejs konstruktionsfilosofi.

– Vi är i telekombranschen, våra kunder vill att utrustningarna ska fungera i 20 år. Vi kan inte göra kallstarter, det funkar inte med ”control-alt-delete” i vår bransch. Att tvingas återkalla en produkt får helt enkelt inte hända. Och för att undvika det är enkelhet en nyckel.

Stegvis utveckling, och att återanvända äldre konstruktioner ”kannibalisera på egna produkter” som Ferej uttrycker det, är ett annat nyckelbegrepp. Transmode lanserar sina nyheter två gånger om året, i juni och november. Deadline är mycket medvetet lagd så att personalen kan gå på säsongsledigheterna efter välförrättat värv.

– Det blir stressigt ibland, men alla våra projekt börjar och avslutas inom nio månader. Är projekten mindre får man inte in tillräckligt mycket ny funktionalitet, och är de större så riskerar man både att ligga fel i utvecklingen och att hela företaget går under om det blir något problem. Och vi är duktiga hantverkare som får fram hårdvara på max två varv. Ibland lyckas vi på ett varv, och då firar vi i labbet, berättar han.

Inte nöjd med mekaniktillverkarna
Ett exempel på enkelheten är att Transmode gör egna chassin, betydligt enklare och billigare än branschstandarderna ATCA och Micro-TCA. Det var inget lätt beslut, i synnerhet som stödet från mekaniktillverkarna lämnar mycket i övrigt att önska.

– Jag är inte nöjd med den kvalitet vi får från mekaniktillverkarna. Vi gör korrekta underlag, men ändå blir det nästan aldrig rätt från dem på första varvet. De har problem med våra krav på toleranser, och de är viktiga för att få elektrisk kontakt och lätt kunna dra ur och trycka in korten i chassit. Det är mycket grundläggande, men de flesta kan inte klara det ändå.

– Ett mönsterkort kan jag beställa och veta exakt vilken timme jag får det, och jag kan beställa montering av kort och veta precis vad jag får. Men mekanik – cross your fingers! Det är ett område som behöver förbättras i Sverige, säger han.
Ändå håller företaget fast vid sina egna chassin, inte minst som kunderna uppskattar det. En del av Transmodes utrustningar sitter i gatuskåp, och där är det trångt.

– Att ha egna chassin har hjälpt oss att bli vald hos många kunder. För med våra chassin och våra kretskort kan de ha dubbelt så många abonnenter per gatuskåp!

Enkelhetsfilosofin har också gjort att Transmodes produkter ofta drar betydligt mindre ström än konkurrenterna. Ändå är strömförsörjningen en av de stora utmaningarna för konstruktionsteamet. I gatuskåpen är det inte bara trångt, temperaturvariationerna är också extrema, vilket ökar kraven på låg strömförbrukning och god tillförlitlighet ännu mer.

– Vi har bra medeltid mellan fel, MTBF, jämfört med våra konkurrenter. Men kraftmodulen som sitter på varje kort är ett hinder för att komma vidare. En stor del av MTBF sitter i fläktar och kraftmoduler, och här behöver vi bättre produkter från branschen, efterlyser han.

En konsekvens av enkelhetstänkandet är att producerbarhet blir något som kommer in snudd på automatiskt. Transmode lägger ut all produktion på underleverantörer. I huset görs bara sluttest, för att garantera kvaliteten hos det som skeppas till kund.

– Så fort vi börjar en ny design tänker vi på hur den ska produceras. Det är otroligt viktigt. Enkel att producera, enkel att outsourca, enkel att drifta, plug & play – det är det första vi tänker på.

– Vi brinner för detta. Ibland utvecklar vi elektroniktesterna för våra tillverkare, de har inte alltid den kompetens som krävs.

Två FPGA:er och en processor räcker långt
Han visar upp tre generationer kontrollkort som bär syn för sägen. Det första, från 2000, är fullbestyckat med komponenter. På det senaste, från 2006, sitter i princip bara av två FPGA:er, en processor, don för pluggbar optik samt strömförsörjning. Kortet skulle kunna vara tredjedelen så stort, men urformatet har behållits för att passa de egenutvecklade chassina. Antalet lödpunkter är en bråkdel och strömförbrukningen runt 30 procent jämfört med första generationen.

– Och det klarar mycket mer, har mer flash, mer RAM, snabbare processor och optiken är bara att plugga in.

Att Transmode bara använder ett kontrollkort och inget switchkort för bakplanskommunikation, där de flesta andra använder två kontrollkort och två switchkort, är i sig en av de viktiga förenklingar som hela företagets produktportfölj bygger på. Då kan man ha ”världens enklaste och dummaste bakplan” som Ferej säger, vilket gör hela systemet enklare, billigare och strömsnålare.

– Folk sa att ingen skulle köpa av oss. ”Vad händer om kontrollkortet går ner?”, frågade de. Men vårt kontrollkort är inte trafikpåverkande – det enda som händer om det går ner är att managementsystemet inte ser noderna. Men det kan våra kunder leva med eftersom trafiken inte påverkas. Beviset ligger i att vi har levererat över 1000 system till mer än 200 nöjda kunder, säger han.

En annan förenkling Transmode gjort, där man också gått tvärs mot branschens visdom, är att man i vissa utrustningar använder ett eget ramformat på 4 Gbit/s. På det kan andra format som SDH och Gbit Ethernet mappas. Det egna formatet, som ingår i det företaget kalla Intelligent WDM, har inbyggd datakanal och andra nödvändiga funktioner, och är enklare och billigare än branschstandarden OTN.

– De flesta av våra konkurrenter går till halvledarbolagen och köper deras generiska OTN-kretsar, som drar mycket effekt, är dyra och kräver många kringkretsar. Tack vare vårt eget ramformat kan vi göra allt i en enda FPGA. Det ger otroliga fördelar både kostnadsmässigt och produktionsmässigt.

Lånar optik från lagringsvärlden
Det systemet, kallat Multiservicetransponder, är typiskt för Transmode. Projektet började i september i fjol, lanserades i juni och driftsattet hos en svensk kund i juli. Att man valde just 4 Gbit/s beror på att optobranschen utvecklat billig och bra pluggbar optik för datalagring, SAN, som använder en annan 4 Gbit/s-standard kallad Fibre Channel. Och även om Fibre Channelprotokollet inte används i just den här produkten så är optokomponenterna desamma. Att ”åka snålskjuts” på utvecklingen inom andra branscher är ett bra sätt att hålla kostnaderna nere, menar Ferej.

– Men många vågar sig inte på sådana idéer. Vi fick höra av många att marknaden vill ha OTN, men om man bara går på standardlösningar så differentierar man sig inte.

Att även denna lösning gjordes i en FPGA är ingen slump. FPGA:er är viktiga för Transmode, en tredjedel av hårdvarustaben är FPGA-specialister, och man använder alltid de senaste FPGA-generationerna.

– Men vi köper inte de med mest logik eller kraftigast DSP. Vad vi vill åt är in- och utgångar med de snabbaste funktionerna för Serdes (serialisering och deserialisering) som finns. De senaste FPGA:erna har inbyggda Serdes som klarar 6 Gbit/s, det är därför vi kan köra 4 Gbit/s direkt från FPGA:n ut i optiken.

För 10 Gbit/s, den datatakt där en stor del av företagets produkter arbetar, finns ännu inga FPGA:er med tillräckligt kraftfulla inbyggda Serdes. Men Mohamad Ferej är övertygad om att det kommer inom två år.

– Det är också viktigt att partitionera rätt. I de två FPGA:erna på styrkortet lägger vi allt trafikkritiskt i den ena, den är helig och får inte röras. I den andra lägger vi allt som uppdateras regelbundet utifrån kundkrav och annat. När vi gör våra automatiska uppdateringar på distans så kan vi låsa den trafikkritiska FPGA:n med alla in- och utgångar i kända tillstånd, och uppdatera hela mjukvaran utan att störa trafiken. Det gör vi var sjätte månad, i system som ibland har över 1 000 noder, och det fungerar perfekt.

En del av dagens FPGA har inbyggda processorer, och de har Transmode börjat använda i liten skala. Lösningen är attraktiv, men tekniksteget är för stort för att hoppa på fullt ut, menar Mohamed Ferej. Ett liknande resonemang gäller FPGA-bolagens erbjudanden om ”hårda” FPGA:er, kallade Easypath och Hardcopy.

– Den vägen skulle vi gärna gå, men då måste vi få bättre erbjudanden från FPGA-företagen. Idag lönar det sig vid volymer kring 10 000, men vi har som mest 5 000.

Buggar i asic stoppade ett projekt
Med filosofin att våga utmana händer det förstås också att det inte går som man tänkt sig. Men det ingår i konceptet – Mohamad Ferej menar att det är nödvändigt att våga göra fel.

– Alla gör misstag. Se här, säger han och tar fram ett stort trafikkort.

– Det här kortet är aldrig releasat. Innan vi började med FPGA:er för dataflöde gjorde vi den här prototypen med två asicar som vi köpt av ett asicföretag. Men asicarna hade så allvarliga buggar att vi fick lägga ner projektet. Så det är inte alltid en dans på rosor.

Det räcker dock inte att själva konstruktionerna görs enkla. Även själva konstruktionsarbetet ska förenklas i möjligaste mån.

– Redan dag ett, innan vi hade varken kunder eller stora resurser, satsade vi på tre saker – en komponentdatabas, bra EDA-verktyg och god revisionshantering. Många småföretag tycker att de inte har råd med sådant. Vi hade inga tjusiga lokaler, inga vaktmästare eller städare, men vi visste från början att vi skulle bli stora och framgångsrika och då måste vi ha ordning och reda.

Schemat blir en fröjd för ögat
På Transmode görs all layout och kortdesign i huset. Då låter en komponentdatabas som grundläggande och självklar. Mohamad Ferej menar att investeringen lönar sig snabbt då den i hög grad automatiserar konstruktionsarbetet och minimerar risken för fel.

– Har man bra komponentsymboler i sin databas så blir schemat en fröjd för ögat. Och noggrann schemagranskning, där man blandar in alla inklusive mjukvaruteamet, är a och o för bra design.

– Och tack vare komponentdatabasen kan vi styra vilka komponenter vi använder. Varje gång en konstruktör börjar på ett nytt projekt så kan han eller hon ta fram en symbol ur databasen och veta att det är den här OP-förstärkaren eller den här AD-omvandlaren som används på det här företaget. Ingen annan krets behöver användas om man inte har god anledning. Det ger synergier, vi får högre volymer på varje komponent och nya konstruktörer blir produktiva fort.

Något liknande vill han gärna åstadkomma inom verifiering och på mjukvarusidan. Visserligen är mjukvaruarkitekturen stabil, byggd från början på Linux och Ethernetprotokollet. Men Transmode börjar nu bli så etablerat och ha så många äldre versioner av sina produkter att bakåtkompatibiliteten blir en rejäl utmaning för varje uppdatering.

– Vi måste göra regressionstest på allt, och skulle vilja automatisera det arbetet mer. Då behövs både utbildning och mer personal.

– Är det något vi har haft problem att hitta så är det mjukvarukonstruktörer. Vi har anställt några men behöver fler, helst folk som kan Java eller C. Och FPGA-utvecklare är alltid välkomna. Vi vill också anställa folk inom verifiering, gärna nyutexaminerade med intresse för teknik, säger han.

Att tillväxten kommer att fortsätta tvivlar han inte på. Företaget ägs idag av riskkapitalbolag och grundare, men tankar finns på börsnotering i framtiden när den nuvarande finansturbulensen lagt sig.

– Vi har vågat ha egna idéer, vi har lanserat dem på marknaden och marknaden älskar dem. Vi kommer att fortsätta vara innovativa och utmana myter som att ”ingen köper om man inte gör som alla andra”, säger Mohamad Ferej.