About / Advertise
Är ansiktsminnet skapat för 3D?
Sex av tio som använder ett ID-kort med falskt ansiktsfoto lyckas. Jonas Beskow‚ forskare på KTH, frågar sig om människor har en intern 3D-representation i hjärnan som man förlitar sig på. Nu ska han och hans forskarkollega Haibo Li utreda hur ansiktsrörelser, minspel och mimik spelar in vid ansiktsigenkänning. – Vi ska undersöka ansikten i 3D, säger Jonas Beskow, universitetslektor vid avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH.
På sikt tros resultaten kunna användas till att förbättra maskinigenkänning av ansikten – alltså automatisk ansiktsigenkänning.
– Om vet vi hur människor fungerar kan detta överföras i algoritmer. Automatisk ansiktsigenkänning kan vara en potentiell vinst med denna forskning, påpekar Jonas Beskow.
Jonas Beskow har i tidigare forskningsprojekt bland annat lagt grunden för tekniker som hjälper hörselskadade att klara av vanliga telefonsamtal genom tredimensionell datoranimering av talande ansikten, medan kollegan Haibo Li har jobbat med ansiktsigenkänning och bildbehandling.
I det kommande forskningsarbetet ska tekniken bakom robothuvudet ”Furhat” – som tre forskare på KTH skapat – användas (se bild till höger). ”Furhat” kammade hem en andraplats i den internationella tävlingen Robotdalen Innovation Award 2013, när den avgjordes i april i år (länk). Ett mål med ansiktsforskningen är att ta reda på vad som krävs för att föra över en persons identitet, till exempel via ett konferenssystem.
Jonas Beskow menar exempelvis att konferenstekniken telepresence, med ansiktsprojicering på en mask, har klara fördelar jämfört med en vanlig 2D-skärm.
– Med 2D-skärm uppstår ju den så kallade Mona Lisa-effekten. När man ser ett ansikte på en skärm så tittar ansiktet på alla eller ingen, kan man säga. Precis som med Mona Lisa tittat på dig var du än finns i rummet. Det är en effekt av att ansiktet är representerat på en platt 2D-yta, säger han.
