ABB:s Yumi – tidigare känd som Frida –  ska vara klar att tas i bruk i vår. Den ser nästan ut som om den är medvetet konstruerad för att vara symbolisk. Den är så uppenbart designad för att ta en människas jobb.

Den tar samma utrymme och har samma räckvidd på armarna. En människa kan i princip resa sig från sin stol och låta Yumi ta platsen.

Och så har man blivit en bångstyrig arbetare mindre? Eller trollat bort ett tråkigt arbete? Det ekonomiska resonemanget ser hur som helst ut på följande sätt. Automatiserad tillverkning är redan över oss. Men den är förenad med en stor initialkostnad. Och det är ofta allt eller inget som gäller – helt manuell lina eller helt automatiserad.

Dessutom skiftar efterfrågan snabbt – när du automatiserat en kedja är det dags att börja tillverka en ny modell. Dessutom är individanpassning av tillverkade produkter en trend, och robotar är bäst på repetition.

Det finns därmed en glugg i kalkylbladet där en automatiserad kedja egentligen skulle vara effektivare, men kostnaden för att införa den är för hög.

Den gluggen är vad hybridlinor av människor och Yumiar ska fylla. Med Yumi kan man begränsa automatiseringen till de moment där roboten verkligen gör skillnad.

Mänskliga arbetare är smarta, självständiga, alerta, bra på att improvisera och anpassa sig och snabba att lära och förstå. Robotar är snabba och ger jämn kvalitet.

Den perfekta nischen för Yumi är enligt ABB tillverkning av hemelektronik. Sådan görs idag av en rad arbetare som plockar arbetsstycken från ett löpande band och skickar dem vidare efter bearbetning.

Man behöver inte bygga om arbetsplatsen för att bereda plats för Yumi i den linan. Yumi behöver ingen bur och inga säkerhetsspärrar. Nästa person i kedjan kan fortsätta lämna över arbetsstycken i handen på Yumi, som kan langa dem vidare när den är klar. De kan till och med utföra arbetsmoment tillsammans.

Möjligheten till samarbete är det som ABB trycker på som den stora nyheten i lanseringen av Yumi.

Frågan om personsäkerhet är A och O. Tyska provinstitutet TÜV SÜD Rail har bedömt att Yumi uppfyller maskinsäkerhetsstandarden EN ISO 13849-1 och industrirobotstandarderna ISO10218-1 och -2, som de ser ut idag. De är fortfarande under utveckling vad gäller så kallad kollaborativ robotsäkerhet.

Robotar och människor samsas redan sedan tidigare på industrigolvet utan fysiska hinder. Men det är på en lägre ambitionsnivå. En variant är att roboten stänger av sig när något kommer innanför en virtuell säkerhetszon. En annan att en människa kan hålla i roboten och manipulera den direkt – men bara under en särskild fas för inlärning där människans muskler gör arbetet.

Yumi tar steget fullt ut – den kan ha direkt kontakt med människor – alltså beröra oss fysiskt – under det att den utför sina vanliga arbetsmoment.

Kravet som säkerhetsstandarderna ställer är att roboten ska vara oförmögen att tillfoga en människa skada. På en lägre skyddsnivån kan ett blåmärke vara okej – en ”reversibel” skada. På en lite högre nivå får det inte ens göra ont. För att uppfylla den senare lutar ABB sig mot experiment som kartlagt smärttrösklarna på olika delar av kroppen.

Det grundläggande skälet till att Yumi är säker är helt enkelt att den är klen.

Den kan inte åstadkomma skadliga vridmoment ens om den ville. Om Yumi skulle slå eller trycka på en person skulle den göra liten skada. Särskilt eftersom armen dessutom är inbäddad i ett mjukt material.

Stänger man in en robot i en fysisk bur vågar man låta den vara  betydligt starkare.

Andra skyddsåtgärder är att motorerna är hastighetsbegränsade, att den känner av de krafter den applicerar och att den är konstruerad för att sakna vinklar där kroppsdelar kan klämmas fast.

Yumi ser ofarlig ut också. Det har ABB testat. Annars skulle hybridlinan inte fungera. Det nya färgvalet är en del av detta – ABB:s klassiska aggressiva orange är ersatt av harmlöst grått.

Yumi tillhör den första generation av robotar som släpps ut ur buren. Den är inte ensam. Kuka har LBR Iiwa, Kawada har Nextage, Rethink Robotics har Baxter, Meka som ägs av Google har M1, och Universal Robots har UR5 och UR10.

Men enligt ABB är Yumi ensam om att vara optimerad för montering av smådelar i allmänhet och elektronikproduktion i synnerhet. Den kan hantera ”allt från ett schweizerur till en bärbar pc”, som ABB:s marknadsföring säger. Och den är tillräckligt exakt för att kunna trä en nål på en tråd.

Att ABB valt elektronikproduktion är en också signal om hur het  den marknaden är.

Vad gäller optimeringen för konsumentelektroniktillverkning pekar ABB på detaljer som vilka gripdon och frammatare som kan monteras, på de sensorer som känner den ut­övade tryckkraften, och på kamerorna som ser omgivningen och arbetsstycket.

Det som gjort det möjligt att bygga en robot av Yumis typ idag är enligt ABB mintatyriseringen av elektronik, sjunkande komponentpriser, sensorteknik och nya sorters gripdon.

Och smartare programvara. Interaktionen i sig kräver en helt ny typ av flexibilitet hos roboten. Den är van vid att repetera ett exakt moment om och om igen i en konstant miljö där allt ligger på sin plats. Nu dyker det plötsligt upp människor och ruckar på ordningen med sin inexakta variabilitet.

ABB:s robotar har under 40 år tagits fram i samarbete med bilindustrin. Där var man tidig att utnyttja robotisering – ”vi har vuxit upp tillsammans” som ABB beskriver det.

Också i det avseendet är Yumi är ett nytt grepp – den har inte tagits fram för biltillverkning.

Fordonsarvet kan till och med vara en av orsakerna till att nära samarbete mellan robot och människa dröjt. Bilindustrin har satt ramarna och den har inte sett behovet.

Därmed har det nu varit nya uppstickare som i stor utsträckning fått leda utvecklingen, medan etablerade aktörer som Kuka och ABB dröjde kvar vid sina traditionella lösningar.

Även lagstiftning som öppnar för möjligheten till människa­robotsamarbete kan ha dröjt genom att det stora marknadssegmentet biltillverkning fått definiera vad som är intressant.

Flera Yumi-pilotprojekt pågår på ABB. Huruvida man skrivit skarpa kontrakt vill inte ABB berätta. Men målgruppen elektroniktillverkarna är uppenbart intresserad.

Jätten Foxconn redovisade för några år sedan ambitiösa planer. Redan i år skulle man ha haft en miljon robotar på plats. Egenbyggda. Så blev det inte – man har några tiotusental. Foxconns nya plan är att rulla ut 30 000 ”foxbots” om året, så det kommer att dröja innan de är en miljon.

ABB tror att vi befinner oss i en robotexplosion och utgår ifrån att det kommer att dyka upp många nya konkurrenter.

Att Foxconn stött på problem med sin egen robotutrullning är förstås en god nyhet för ABB, som konstaterar att det för sin egen del har inlärningskurvan bakom sig.

Utanför industrirobotarna kan teknik för nära människarobotsamarbete bli om möjligt ännu större. Inom vissa nischer finns inte ens något alternativ – exempelvis vård och transport.