Per Henricsson:

Gör som Tyskland!

Politikerna verkar ha samma inställning till produktion som till Sverigedemokraterna. Om man tiger så försvinner ”problemet”. Men attityden har fått motsatt effekt, genom att inte ta debatten om invandring fördubblades partiet i senaste valet.

För industrin däremot verkar taktiken fungera. Ju större tystnaden är desto mindre blir industrin. Fredrik Reinfeldt lyckades till och med utradera de cirka 560 000 industrijobben helt på toppmötet i Davos för snart två år sedan. ”We used to have people in the industry, but they are basically gone” slank det ur honom när han diskuterade sysselsättning under en paneldebatt.

Ska man se det välvilligt handlade det nog bara om att Fredrik Reinfeldt var för avslappnad och pratade utan manus på engelska. Ungefär som när Carl-Henric Svanberg bad om ursäkt i Washington för den oljekatastrof som BP förorsakat i Mexikanska golfen och då kallade de drabbade för ”small people”. Han trodde uttrycket motsvarade svenskans ”den lilla människan” (the common man).

Annars är det sällan man hör annat än lokalpolitiker prata om produktion och då handlar det nästa uteslutande om att någon fabrik är på väg att läggas ned. Ofta nämns höga löner och ineffektivitet som förklaring. Det kan därför vara intressant att fundera på varför Tyskland, som ju också är ett höglöneland med starka fackförbund, kan ha kvar så mycket produktion?

Kanske handlar det om en skillnad i attityd och att företagen funderat ett steg längre än att bara titta på löneskillnaden? Tyskarna ser inhemsk produktion som en konkurrensfördel, ett sätt att kunna garantera högsta kvalitet. Och de får uppenbarligen betalt för det. Varför skulle annars företag som Audi, Volkswagen, Siemens eller Rohde & Schwarz vara så framgångsrika?

Därför känns det befriande att höra Vinnovas generaldirektör Charlotte Brogren lägga ut texten om svensk produktion som en förutsättning för tjänstesektorn (länk). Utan fabriker finns det väldigt litet behov av tjänster som att transportera varor, uppgradera maskiner, utveckla nya styrsystem eller sälja mat och appar till de anställda.

I Tyskland drog man igång ett mångmiljardprojekt för tre år sedan med syfte att höja konkurrenskraften i industrin. Få i Sverige har nog hört talas om Industrie 4.0 även om det såklart finns forskning även här i landet som syftar till att effektivisera produktionen. Mer om det här (länk).

Med tanke på att Charlotte Brogren faktiskt lyckades övertyga politikerna om att det behövs ett nytt tankesätt när det gäller forskningsfinansiering, att företag, institut och universitet tillsammans måste ta ansvar för innehållet i forskningen, vilket manifesterades i de så kallade strategiska innovationsprogrammen, får man innerligt hoppas att hon även ska lyckas övertyga politikerna om att tillverkning faktiskt är ett område som är värt att satsa på.

Och det ser hoppfullt ut, speciellt som Stefan Löfven och Magdalena Andersson talar om en strategi för att nyindustrialisera Sverige.